Envisa Ephone ej entledigade enligt Europakonventionen?

I dag kom beskedet att leverantören Ephone (som anser att IPRED är olaglig, PDF) i det första "IPRED-fallet" tvingas lämna ut abonnemangsuppgifter trots sina protester (IDG), trots att de ljudböcker som det handlar om fanns på en lösenordsskyddad FTP-server. Det gjorde att Ephone protesterade och hänvisade till Europakonventionen, eftersom det inte fanns tillräckliga skäl att sätta den personliga integriteten ur spel.

Rättegångskostnaderna på 75 000 kronor får Ephone betala, men det tjänar de säkerligen in på goodwill, publicitet (jag hade då aldrig hört talas om dem tidigare och om nu Projekt Degdala blir verklighet vet jag vilken leverantör jag väljer i stadsnätet...) och en stor tillströmning av tacksamma kunder. Underskatta inte konsumentmakten, speciellt inte inom detta område. Vitet som hotar om Ephone ändå inte lämnar ut på uppgifterna kan däremot bli mer kännbara - företaget meddelar nu via sin hemsida att de utreder ett överklagande till hovrätten. Med tanke på hur tingsrätten fungerar blir jag inte förvånad om det kommer att göras - och hoppas också på detsamma.

Ett relaterat ämne är att hovrätten inte anser att domaren i The Pirate Bay-rättegången i tingsrätten (...) var jävig (IDG, SvD). Jag tror allvarligt talat inte att det finns många i vårt avlånga land som på allvar trodde på något annat besked. Resultat: ännu fler röster på Piratpartiet (som valt den gröna gruppen i Europaparlamentet) i nästa val, lita på det.

Det kanske ändå var lika bra att beskedet kom, eftersom en omtagning i tingsrätten ändå bara hade överklagats (den också) och den redan långa processen gjorts ännu längre. Hovrätten nästa, tingsrätten har inte kompetens att avgöra ett mål av den här arten. Ändå måste jag undra vad som krävs för att en domare ska räknas som jävig, om inte det här gör det?

Till sist måste jag tyvärr också kommentera krisen i Iran lite kort. Jag följer den med oro, men känner mig inte tillräckligt insatt för att kommentera djupare än så. Det är en okänd värld för mig - men att ändå tänka tanken att både Iran och Irak skulle kunna vara demokratier i ordets rätta bemärkelse inom en inte alltför avlägsen framtid ger åtminstone hopp, trots eländet som råder just nu.