torsdag 22 maj 2014

Hur tusan ska man bemöta Sverigedemokraterna?

Det pratas ofta om att "ta debatten" när det gäller att hantera Sverigedemokraterna. Jag instämmer till fullo, men måste samtidigt fundera på hur tusan man ska göra det?

1. Förstanamnet på EU-listan
Kristina Winberg har säkert sina förtjänster, men vad är egentligen det här..? Det är inte första gången hon har visat prov på underligt beteende och sannolikt inte den sista.

Vilket sorts parti placerar denna person på första plats på sin lista till Europaparlamentet? Vem lägger sin röst på denna person? Hur kan man hitta argument som biter på den som röstar på denna person?



2. Partiets valfilmer
Nazistliknande pampar som utför fullständigt irrationella saker på underliga tider på dygnet. Stoppar Gotland i Vänern, gör Globen till Kuben och dödar alla bävrar. Va? Därefter dyker frikyrkopastorliknande Jimmie Åkesson upp och säger några floskler.

Vilket sorts parti gör sådana valfilmer? Vem lägger sin röst på detta parti? Vilken sorts argument biter på en sådan person?

Jag tänker inte stötta SD genom att bädda in deras reklamfilmer, du har antagligen sett dem på TV om du tittar på reklamfinansierad sådan.

3. SD-kvinnor
Säga vad man vill om Fi, med tanke på att de är ett nytt Vänsterpartiet, men SD-kvinnors sexistiska och direkt motbjudande reklamfilm som är "svaret" till Fi är inte bara väldigt underlig och patetisk, den är dessutom ett direkt plagiat. Ett dåligt gjort sådant, till på köpet.

Se filmerna och läs mer hos Nyheter 24

Vilken typ av kvinnoorganisation skapar filmer av det här slaget? Vem sympatiserar med dem? Hur ska man kunna nå fram till dem?

4. Idealbilder från andra länder
Partiet är fäderneslandet troget (?!) och nationalromantiskt på mängder av tvivelaktiga och motbjudande sätt, men i sitt eget material används mängder av bilder från andra länder för att illustrera svenskheten och det Sverige står för.

Läs mer och se bilderna hos Nyheter 24

Hur tänker de ansvariga när de agerar på detta sätt? Hur kan man ta dem på allvar? Hur ska man som motståndare till detta parti agera?

5. Lokalt i Mjölby
Av någon för mig outgrundlig anledning röstade 3,71 procent av de röstande i Mjölby kommun på Sverigedemokraterna i förra valet. De lyckas inte ens fylla sina två stolar i fullmäktige, får ingenting uträttat, gör inget väsen av sig och säger ingenting. De har förvisso startat om i någon form, men är ändå högst osynliga på alla sätt.

Varför lägger man aktivt en röst på ett sådant parti? Hur tusan ska man bemöta den som gör det?

tisdag 20 maj 2014

Är jag född nu? Vad blir i så fall nästa namn?

Bloggnamnet "En politiker föds" sattes i en mycket tidig del av mitt politiska liv. I det sammanhanget var namnet mycket passande, eftersom det var en helt ny del av mitt övriga liv, en del som nu har fått ta allt större plats efter hand.

Namnet får nog leva med fram till valdagen i höst, men därefter är det dags att byta. Kanske blir det "En oppositionspolitikers vardag" eller "Att försöka påverka utan makt"? Blir det kanske "En majoritets bekännelser" eller "Att våga ta ansvar"? Men vem vet, det kanske blir "I kompromissernas land" eller "Reflektioner från vågmästarhelvetet"? Den som lever får se.

söndag 4 maj 2014

"En folkpartist" mot strömmen - för vegetarisk mat

Denna sena, eller kanske snarare tidiga, timme kommer ett kort blogginlägg kring frågan om vegetarisk dag i skolan. Frågan har berört många personer på flera olika nivåer och i olika kommuner på sistone, och nu är det dags för Mjölby kommun.

På senaste sammanträdet i utbildningsnämnden skulle nämnden avge ett remissvar på en fullmäktigemotion från Miljöpartiets Erik Westerberg. Efter diverse underliga turer slutade det ändå med att nämnden ställde sig bakom andemeningen i motionen. Det kniviga är att jag i egenskap av tjänstgörande ersättare röstade med den rödgröna (eller för dagen helröda) majoriteten i nämnden, eftersom jag är helt övertygad om att det är rätt.

I Correns artikel om MP-listan inför valet i höst tas ämnet upp och jag benämns lite roligt som "en folkpartist" bland de röda. Jag har inget emot att simma mot strömmen, så länge jag kan känna mig trygg i ett beslut. Det gör jag definitivt i detta fall. Nedan återfinns den ledare jag tidigare under vintern skrev i MVT.

Ingen mänsklig rättighet att äta kött

De flesta vuxna svenskar har under sin skoltid fått konsumera mängder av potatisbullar, sparrissoppa, grönsakssoppa och inte minst pannkakor. Vi har överlevt detta vegetariska inslag med köttfria dagar utan att klaga eller lida nämnvärt av det. År 2014 kommer däremot starka protester från både opposition och vissa föräldrar när det mer formellt är dags för en (!) vegetarisk dag i veckan i Motalas skolor. Är protesterna verkligen rimliga?

I onsdags berättade MVT om att föräldrar i Motalas skolor protesterar mot införandet av den vegetariska dagen. Några relevanta argument är dock svåra att hitta för att barnen skulle behöva just kött, fågel eller fisk varje dag i veckan. Det är i stället barnens valfrihet som sätts i centrum, att de inte ska ”tvingas” behöva äta grönsaker.

Alliansen i Motala protesterar mot Solidariskt Motalas beslut att införa en vegetarisk dag i skolan och gör det också med hänvisning till valfrihet. För ett liberalt recept, där individens valfrihet är en central ingrediens, förefaller detta vara ett logiskt resonemang. Problemet är dock att inskränkningen i individens valfrihet i det här fallet är motiverad till förmån för mänskligheten i stort. Solidaritet och hänsynstagande till andra är också två helt centrala begrepp för en modern liberalism värd namnet.

För 20 år sedan var frågan om vegetarisk kost snudd på obefintlig, både miljömässigt och hälsomässigt. Om 20 år kommer det att vara ännu vanligare än i dag att vara vegetarian och vi kommer fundersamt att blicka tillbaka på det oproportionerliga tjafs som uppstod för att skolbarnen en dag i veckan skulle ”tvingas” att äta vegetarisk mat.

Är det en mänsklig rättighet att äta kött, fågel eller fisk varje dag? Svaret är nej. Kroppen behöver det inte, hälsan behöver det inte och miljön behöver det definitivt inte. Köttkramandet som stundtals antar maniska proportioner behöver sansas och ersättas av en mer realistisk syn på köttkonsumtion.

Vi ska ha kvar betande och aktiva djur i våra svenska landskap. De bidrar till försörjning, mat, turism och öppna landskap. Det är inte det frågan handlar om, exempelvis med tanke på att majoriteten av det nötkött vi äter i Sverige i dag är importerat från länder med mer eller mindre tveksam djurhållning. Frågan handlar om proportioner i både köttkonsumtion och upprördhet över vegetarisk kost.

Att barnen ”tvingas” att äta vegetarisk kost i skolan en dag i veckan är ett steg i rätt riktning på väg mot en mer hållbar värld. Även om det är ett pyttesteg är det ett nödvändigt steg som måste följas av betydligt större sådana framöver. Det kan inga valfrihetsargument i världen ändra på, eftersom dagens konsumtionsnivåer kommer att medföra att all form av valfrihet försvinner i framtiden. Det går helt enkelt inte att fortsätta som tidigare, eftersom det kommer att medföra katastrofala effekter för hela vår planet.