Chans till revansch

Historiska dagar i den politiska världen. För blott fjärde gången någonsin genomförs sannolikt ett nyval (eller särskrivet "extra val" som det heter enligt juridiken), närmare bestämt den 22 mars 2015.

Här kommer några tankar från mig.

• Huvudansvaret för den uppkomna situationen ligger hos statsminister Stefan Löfven.
• Sverigedemokraterna har brutit mot praxis, när det passade dem själva. Praxis var väldigt viktigt när de skulle få en talman, men inte när det gällde budgeten. Utlösande faktor.
• Alliansen och dess partier har agerat precis som man lovat inför valet, men har ändå ett delansvar för den uppkomna situationen.
• Jag tror att det hade funnits en god chans för Löfven att lyckas regera om han hade hållit sig till en S-regering med stöd från andra partier i olika frågor. Han försökte inte ens ta chansen, utan höll fast vid vänsterkompisarna in absurdum.
• Sverigedemokraterna är ett enfrågeparti. Det finns ingen annan förklaring till att partiet vill göra valet till en "folkomröstning om invandringen".

Våren 2015 ges chans till revansch. Jag har för avsikt att kandidera till riksdagen för Folkpartiet Liberalerna även i detta extra val. Mer information kommer.

Sluta tjata om jobbskatteavdrag!

Dagens reflektion efter att Kristdemokraterna fått medialt utrymme återfinns i rubriken: sluta tjata om jobbskatteavdrag.

Den som söker relaterad läsning finner det bland annat här, här och här.

Låt mig först vara tydlig med en viktig sak. Jag tycker att Alliansregeringen gjorde helt rätt i satsningen på jobbskatteavdragen i början av sin tid vid makten. Marginaleffekterna var stora och många "vanliga löntagare" (vad det nu är) fick en avsevärt större buffert om de skötte sina kort rätt. Det var en utmärkt början.

Steg två och tre kan antagligen också räknas som försvarbara, men när vi nu nått fyra och det ivrigt pratas om ett femte från vissa håll är det hög tid att säga stopp. Jag har förvisso ingenting emot sänkta skatter, men utifrån dagens verklighet kommer det långt, långt ner på prioritetslistan.

För att nämna några saker som definitivt borde ligga närmast till hands är en höjning av barnbidraget (som inte höjts på många år), fortsatt sänkning av skatten för pensionärer (som Hägglund i varje fall var inne på) och riktade insatser för att förbättra förskolor och skolor.

När jag nu hör både moderater och kristdemokrater trycka på hur viktigt det skulle vara med ett femte jobbskatteavdrag har jag tröttnat för länge sedan.

Funderingen blir också: om nu jag som allianspartner och aktiv politiker har tröttnat på tjatet, hur genomlessa ska då inte väljarna vara?

Det förvånar mig att Socialdemokraterna med Stefan Löfven i spetsen inte bråkar mer om det. Jag tror att de skulle tjäna på det, men de viker sig och prioriterar annat. Rätt eller fel?

Nåväl, nog pratat om det för den här gången. Dagens positiva tankar från Göran Hägglund (KD) utifrån det jag läst är i varje fall satsningar på mindre barngrupper i förskolan och ett steg i rätt riktning i frågan om Nato.

Reservation mot detaljbudget för Utbildningsförvaltningen

I måndags fick jag tjänstgöra på Utbildningsnämndens sammanträde, eftersom vår ordinarie ledamot Gun-Inger dessvärre var förhindrad att delta. Det är mycket att ta itu med, kan jag lugnt konstatera. Problemen med Östergården utreds fortfarande, precis som hanteringen däromkring. Dessutom undersöks flera förskolebyggnader på olika sätt, ekonomin ser allt tuffare ut, ansökningarna till gymnasiet minskar en aning, och så vidare, och så vidare...

Även om allting så klart inte är nattsvart (tvärtom finns det mycket bra som görs!) är det ändå de tuffa bitarna som tar mest kraft just nu. En av dem är de tillgängliga resurserna, kort och gott pengarna, som vi i Alliansen fortsätter att bråka om.

Många av verksamheterna går inte ihop som det är nu, trots det ska det i praktiken sparas. Det går inte längre, det har gjorts för mycket i för många år nu. Det borde sägas "stopp". Därför reserverade vi oss i Alliansen än en gång, och den numera offentliga handlingen i form av en skriftlig reservation återfinns i sin helhet nedan. Innehållet irriterar bevisligen den styrande rödgröna koalitionen, men det är kanske inte så konstigt. Sanningen kan svida rätt bra ibland.

Fortsättning följer...

Reservation i ärende 3: Budget 2013 

Alliansen i Mjölby har under en längre tid argumenterat för att Utbildningsnämnden i Mjölby kommun behöver mer resurser för att på ett acceptabelt sätt uppnå de mål som verksamheterna förutsätts nå.

Denna ståndpunkt har på olika sätt framförts gång på gång i kommunstyrelsen, i kommunfullmäktige, i nämnden och i andra sammanhang. Tyvärr fås inget gehör för denna ståndpunkt, tvärtom väljer kommunens styrande rödgröna minoritet att år efter år spara in på området. Detta görs trots att Mjölby kommun i en nationell jämförelse ligger långt under genomsnittet när det gäller att ge resurser till Utbildningsnämndens område.

Den budgetram och de sparåtgärder som det tidigare har fattats beslut om förvärrar en redan ansträngd situation ytterligare. Förutsättningarna för att resultaten i skolan ska bli bättre försämras därmed avsevärt, samtidigt som stödet till elever med särskilt stöd riskerar att minska ytterligare.

Därtill är det rimligt att anta att problemet med den redan höga ungdomsarbetslösheten i Mjölby kommun kommer att förvärras ytterligare med anledning av de fortsatta nedskärningarna inom Utbildningsförvaltningens verksamhet.

Alliansens nämndledamöter har tidigare reserverat sig mot de besparingar som nämnden har beslutat om för år 2013.

Vi kan mot bakgrund av allt detta omöjligt ta ansvar för det beslut om budget 2013 som nämndens rödgröna majoritet har fattat. Alliansens tjänstgörande ledamöter vid det aktuella sammanträdet reserverar sig härmed mot beslutet.


Tobias Josefsson, Folkpartiet Liberalerna
Birgitta Engholm, Nya Moderaterna
Lennart Karlsson, Nya Moderaterna
Tony Lingeby, Centerpartiet

Klargöranden om isyta i Mjölby och idrottshall i Skänninge

I tisdags kväll gjorde jag något så rebelliskt som att kritisera båda blocken under kommunfullmäktiges sammanträde - och därtill föra fram egna idéer om hur saker och ting kan göras. Mottagandet från mina egna partikollegor i Folkpartiet och från övriga alliansvänner var vänligt och lyssnande, även om det är långt ifrån alla som håller med mig i allt. I och för sig var de förvarnade, men ändå.

Mottagandet från den styrande minoriteten var däremot mindre smickrande. När jag tydligt fört fram en fråga om huruvida byggandet av den tänkta idrottshallen i Skänninge är behovsstyrt eller inte kom ett omotiverat påhopp från Franco Sincic (V). Han kallade mig både lögnare och påstod att jag sagt saker som jag inte hade sagt.

Klargörande 1: Jag säger inte att det inte finns ett behov av en ny idrottshall i Skänninge. Jag säger däremot att jag inte är övertygad om att det finns ett behov, eftersom ingen har presenterat ett underlag för mig.

Sedan jag flyttade till Mjölby 2008 och gav mig in i politiken har jag om den nya idrottshallen fått höra att "det är Skänninges tur" och "Skänninge har väntat sedan 70-talet". Det är mycket möjligt att det är så, men i mina ögon ska investeringar vara behovsstyrda. Ingen har hittills ens försökt att övertyga mig om behovet - i stället kom under tisdagen falska påståenden och personangrepp.

Det är inte det agerande som jag i egenskap av väljare förväntar mig av de förtroendevalda. Argumentera i stället och visa varför jag har fel.

Mjölby kommun satsar stora pengar på Skänninge, tro ingenting annat, och det är helt i sin ordning. Jag är oerhört glad över att pendeltåget snart börjar trafikera den charmiga staden i kommunens norra del och jag gläder mig också åt nya riksväg 32/50. I min värld har Skänninge en positiv framtid - och bland annat därför vill Folkpartiet satsa på ännu fler attraktiva tomter just där!

Men, som jag tidigare har redogjort för gäller det för oss politiker att prioritera - och om jag måste välja mellan en extra isyta i Mjölby och en ny idrottshall i Skänninge väljer jag isytan. Anledningen är behovet. Motargumentera gärna, men skippa personangreppen.

Den styrande minoriteten slår sig för bröstet över att de vill avsätta 7 miljoner för en isyta och 4 miljoner till omklädningsrum år 2015. Men, det räcker inte.

Klargörande 2: Minst 15 miljoner krävs för en ishall värd namnet och storleksordningen 6 miljoner kronor är mer rimligt för nya omklädningsrum som är anpassade för verksamheterna. Jag vill dessutom se en färdig ishall redan under 2014.

Som avslutning är det nog också läge att lägga fram ett tredje klargörande, eftersom de rödgröna gärna ondgör sig över vad Alliansens olika personer säger och gör - och generaliserar det till att hela Alliansen tycker si eller så.

Samme Franco Sincic (V) uttalade sig enligt Corren på följande vis (jag själv minns inte den exakta formuleringen).

- För Alliansen är sporthallen en varböld de drabbats av och som de inte kan låta bli att peta i.

Alliansens budgetförslag omfattar 20 miljoner för idrottshallen i fråga, medan den styrande minoritetens omfattar 30 miljoner. Ingen har lyckats förklara varför det inte räcker med 20 miljoner, som det har gjort på många andra ställen i Sverige.

Det där med att argumentera sakligt har inte alltid högsta prioritet, bevisligen.

Klargörande 3: Alliansen samt SPI består av individer, som tillsammans bildar en allians i Mjölby. Dessa individer har rätt till egna åsikter och att framföra dem. Dessa individers åsikter är inte nödvändigtvis hela gruppens åsikt.

Intensiv dag i kommunpolitiken

Under gårdagen var det politik som gällde för nästan hela slanten. Först sammanträde med Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden under dagen och sedan fullmäktige på kvällen. Där emellan hann jag och min fru med en omgång föräldrautbildning på BVC i Mjölby, fullspäckad dag

I nämnden var det som vanligt god stämning och bra diskussioner, trots att jag denna gång ensam representerade Alliansen. Två kollegor har avsagt sig uppdraget, en var sjuk och den återstående hade förhinder. En eloge i sammanhanget till majoriteten i nämnden, som gärna diskuterar och tar emot även min åsikter på ett öppet sätt. Jag tror inte det är så på alla håll...

Budget, mål/vision och sparåtgärder diskuterades, men jag kan inte sluta förundras över hur vår regering tror att gymnasiereformen GY11 ska kunna _spara_ oss pengar redan från start. Vår ersättning minskas med ett par miljoner per år, när den i stället borde _ökas_ under de år som vi måste ha dubbla system. Det vore oerhört intressant att få se de underlag som säger att två samtidiga parallella system blir billigare. Det känns som ett tankefel, för besparingen borde gälla på sikt och inte från starten.

Nåväl, i fullmäktige klubbades en försenad, men gedigen, översiktsplan för kommunen igenom. Därtill blev det en stundtals rolig debatt kring investeringsbudgeten 2012-2014, där jag själv också deltog. Inlägget gick i korta drag ut på fyra saker:

1. Att förtydliga att debatten inte gällde för/emot idrottshallen i Skänninge. Båda blocken vill bygga en sådan, tidpunkten och kostnaden för den är skillnaden. Detf inns viss antydan till konspirationsteoretiker på sina håll, det letas gärna dolda motiv och agendor där det inte finns några.

2. Skillnaden mellan blockens förslag är minimal. Det kan ge en trist debatt, men är samtidigt bra för kommunens stabilitet på sikt. Bra.

3. Reinvesteringar, det vill säga extra pengar till byggnader, 15 miljoner i Alliansens förslag mot 0 kronor hos de rödgröna. Det är dumsnålt att inte satsa, med tanke på de stora problem som finns. Ingen förklaring kom från den styrande minoriteten, som hänvisade till underhållet i driftsbudgeten. Det är att göra det enkelt för sig, vi får se vad som framkommer där.

4. Se framåt! En inte oväsentlig del av tiden lades på att tjafsa om vems fel det är att byggnadsunderhållet varit för dåligt under många år. Jag struntar i det och ser framåt, hur agerar vi nu? Satsar eller dumsnålar, med senare kostnader som följd?

Votering följde på debatten, med resultatet 22-22 och S-ordförandes utslagsröst som avgörande.

Det var allt för denna gång!

Juholt & JAS, jobbskatteavdrag, (d)jurliv, jobbfritt, Jesus & jag. Och så lite kommunpolitik...

I dag är det Sveriges nationaldag, eller svenska flaggans dag om man så vill. En betraktelse kring denna dag och svenskarnas firande kommer i Linköpings-Posten senare i veckan, så jag lämnar den dagen därhän.

Det här blogginlägget kommer sannolikt att bli osedvanligt spretigt sett till innehållet, men det kvittar nog...

Långhelg!
Jag har för första gången på ett tag lyckats slappna av ordentligt den här långhelgen. Efter att ha jobbat halvdagar torsdag och fredag blev det lugnt födelsedagsfirande för hustrun (snart ettårig bröllopsdag dessutom, vad tiden går) på fredagens eftermiddag.

Lördag och söndag har varit så gott som jobbfria, dessutom med perfekt väder för att ta det lugnt och läsa. Fast, det är klart, en del fysiskt arbete i stallmiljö och med hästar blev det. I eftermiddag väntar också en telefonintervju med tillhörande förberedelser och efterarbete, men det blir en bra mjukstart på kortveckan.

Skolavslutning i kyrkan?
För att gå över på politik tänkte jag plocka upp några mer eller mindre orelaterade ämnen. Först handlar det alltså om skolavslutningar ska hållas i kyrkan eller inte. Jag har själv många fina minnen från skolavslutningar i kyrkor, även om jag själv varken är konfirmerad eller troende. Jag tycker om kyrkorummet som en lugn plats för eftertanke och bevarandet av historien är väsentlig, mycket mer än så är det inte. Trots att jag gift mig kyrkligt tror jag inte på någon allsmäktig gumma/gubbe uppe i himlen.

För att hålla det kort: jag ser inget problem med att ha skolavslutning i en kyrka, som vissa rektorer verkar göra. Alla är välkomna in oavsett religion eller tro, och om någon förälder skulle vägra att gå in i en kristen kyrka är det helt upp till dem - för barnen är det en helt annan sak. På vissa håll, exempelvis på landsbygden, är kyrkan den enda lämpliga lokal som finns tillhands för en större skara människor. Varför då inte använda den? Storm i ett vattenglas.

Juholt i Agenda - snark...
I går kväll tog jag en titt på Agenda, där Socialdemokraternas nya partiledare Håkan Juholt skulle vara med i en "stor intervju". Det tråkiga var bara att åtminstone hälften av tiden gick åt till att han skulle svara på samma fråga från den tjatiga programledaren.

- Ska JAS-planen få vara kvar i Libyen?
- Men Gripen-planen, kommer några att var kvar?
- Kan du ge besked om några flygplan kommer att vara kvar i Libyen?
- Ska inte Sverige svara på FN:s önskan och ha kvar Gripen i Libyen?
- ...och så vidare...

Jag imponerades förvisso över intervjuoffrets tålamod, men det hade varit roligare om han svarat mer eller mindre exakt samma sak varje gång i stället för att försöka svamla om samma sak på olika sätt.

Just ja, sedan pratades det väljare och monarki också, men det hanns knappt med. Så mycket för den "stora intervjun".

Frågor om kontaktpolitiker och omhändertagna barn
Den 14 juni blir en hektisk politisk dag. Före lunch är det först alliansmöte inför eftermiddagens sammanträde i Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden. Inför detsamma har jag skickat in två ämnen som ska tas upp för diskussion. Dels handlar det om att införa kontaktpolitiker gentemot verksamheterna för att minska avstånden, dels handlar det om att få en redovisning över hur kommunens arbete och uppföljning med utbildning för omhändertagna barn inom vårt verksamhetsområde (gymnasieskolan och gymnasiesärskolan) ser ut.

Det första ämnet kommer nog att få avvakta lite i och med en tänkt omorganisation, men det andra ämnet är definitivt aktuellt att driva vidare.

Försenat interpellationssvar
Samma dag är det sedan dags för sammanträde i kommunfullmäktige på kvällen. Det första egentliga ärendet är ett svar på den interpellation om Skånska Lasse som jag ställde till Kultur- och fritidsnämndens ordförande Göran Westerberg (S) för två sammanträden sedan. Av icke redovisad anledning kom inget svar förra gången, men nu har det däremot kommit i god tid inför sammanträdet.

Huvudfrågan handlar om att flytta statyn av Skånska Lasse från en undanskymd plats (inte sällan bakom parkerade bilar) till en mer central plats i Mjölby. I svaret finns en intressant redogörelse för hur statyn hamnade där den är i dag, men därefter upphör i princip det positiva med svaret. Vi får se vad svaret i talarstolen kan tillföra, och vad jag själv kommer att ge för svar på svaret...

Fler jobbskatteavdrag? Prioritera annat!
Till sist måste jag bara kort kommentera det planerade femte jobbskatteavdraget från regeringens sida. Visst ska det löna sig att arbeta och arbetslinjen är helt rätt väg att gå, men det ska göras med måtta.

Det räcker med jobbskatteavdrag för tillfället, det finns betydligt mer relevanta saker att fokusera på just nu. Skolans arbete med olika reformer, köer och kvalitet i vård och omsorg, arbetslöshet i allmänhet och fas 3 i synnerhet för att nämna några punkter. Välfärdens kärna, som det så vackert heter. Jag kan inte med gott samvete argumentera för fler skattesänkningar i dagsläget, vi har en del annat att ta itu med först.

...och nu finns det annat än bloggande att ta itu med, apropå det...

Säker seger? Sällan! Stundande svängningar snarare sannolika

Det här pratet om att "ta ut segern i förskott", "valet är avgjort" och andra påhitt är mest fånigheter. Glöm allt snack om att valet är avgjort en vecka i förväg. Glöm det!

Mona Sahlin var riktigt bra i gårdagkvällens debatt, även om jag gillade Fredrik Reinfeldt också. "Semestrande" och lediga oppositionspolitiker, ivrigt påhejade av underligt agerande fackförbund och andra bundsförvanter, kommer att köra stenhårt den här veckan. Den som tror någonting annat tror helt fel!

I bloggosfären finns i dag annars en hel del prat om att Alliansen är det just nu givna valet för den som vill motarbeta Sverigedemokraterna. Visst ligger det något i det - oavsett vem som vinner är en majoritetsregering önskvärd om SD samtidigt kommer in i riksdagen.

Bloggar: Seved Monke, Mark Klamber, Rasmus Jonlund, Marcus Grundén, Olov Lindquist, Frispinn, Erik Svansbo, Mary X Jensen, Per Altenberg.

I morgon ska jag ut och promenera i politikens tjänst, innan jobb väntar under eftermiddag och kväll. Jag kan för den delen lova att det finns gott om promenad- och pratvilliga politiker i det borgerliga blocket också - och någon seger finns inte uttagen i förskott. Glöm det, nu gäller det.

Jag vill ha ett samhälle där individens egen förmåga och möjlighet att styra över sitt eget liv, i kombination med solidaritet för den som behöver, får råda.

Därför lägger jag min röst på Folkpartiet Liberalerna den 19 september - både i kommun-, landstings- och riksdagsval

Takläggare traskar tryggt, tar tillfälle till tyckande

Jag, min fru (jag börjar vänja mig vid att säga det nu efter tre månader som gift) och våra två största fyrfota vänner har precis kommit in från duggregnet efter att ha "avslutat" den första delen av läggning av takpannor på det blivande stalltaket. Det var skönt att göra någonting fysiskt också denna dag, utöver diverse andra saker som skulle göras med både politik och privatliv.

Gårdagens dag på travet (läs mer här) i Mantorp är avklarad, med bravur. Det kändes som att oväntat många själva tog kontakt med oss för att prata politik på ett eller annat sätt och det är självklart hoppfullt. Det är också nyttigt för mig, i min första valrörelse.

Annars är det som vanligt mängder av positiva opinionsundersökningar som strömmar in och den ena förklaringen efter den andra dyker upp till varför det ser ut som det gör, eller inte. Ett argument som jag har svårt att förstå från oppositionen är att valrörelsen handlat om "fel saker". Är det inte i så fall bara ett erkännande av deras eget misslyckande?

Eller kan det till och med vara så att folk prioriterar andra saker än Sahlin, Ohly och Wetterstrand (och så Eriksson, ja...)? Väljarna kanske vill bestämma över sina egna liv, väljarna kanske tror att Alliansen har en bättre politik för jobb och välfärd, väljarna kanske helt enkelt vill fortsätta i fyra år till med regeringens politik?

Ibland är svaret enkelt. Ibland är svaret svårt. Efter valet den 19 september får vi hur som helst facit på hur väljarna har röstat. En vecka kvar!

Ruggig rättsröta regeringskandidat

Nog för att jag anser att justitieminister Beatrice Ask (M) har varit ute och cyklat rejält några gånger under de senaste åren, men den tänkte statsministerkandidaten Mona Sahlin (S) och hennes gelikar är bevisligen ännu värre.

Två personer i partiet är misstänkta för sexköp, en av dem har erkänt och den andra nekar. Oavsett om de döms eller inte är de inte välkomna i Mona Sahlins parti. Hur var det nu med rättssäkerheten och principen om att alla är oskyldiga tills motsatsen bevisats? Låt oss nu säga att det verkligheten var sådan att personen som nekar verkligen är oskyldig? I så fall blir han utkastad utan reell anledning.

För att förtydliga så är min egen ståndpunkt självklart att alla är just oskyldiga, tills motsatsen bevisats. Hetsjakten mot misstänkta och utpekade personer är stundtals skrämmande att se i den mediala världen i dag, och stundtals även den politiska världen. Att en person som aspirerar till posten som statsminister inte verkar stå bakom principen ovan är skrämmande.

Jag är inte själv något helgon och jag gör också fel. Jag har förståelse för att människor kan hamna i konstiga situationer, exempelvis beroende på grupptryck eller ren slump. Det i sig är dock inget brott.

Den 19 september röstar jag på Folkpartiet och Alliansen. Jag vill inte se Sahlin som statsminister, utan jag vill se ett fortsatt borgerligt styre. Gärna Jan Björklund (FP) som statsminister, men mer troligt är väl att Fredrik Reinfeldt (M) hamnar där om så blir fallet. Det kan jag helt klart leva med.

Artiklar: DN om brott utan proportioner, DN om Sahlins nolltolerans, Liberati om Sahlin
Bloggar: Helena von Schantz, Zac, Tokmoderaten

Irrationella incitament

I kväll har jag efter en lång arbetsdag fått chansen att pusta ut lite. Även om jobbet är stimulerande och jag är j-vligt privilegierad som får pyssla med det jag gör behövs det lite lugn och ro ibland också. Jag är fysiskt och psykiskt matt, på ett ganska behagligt sätt.

Men, jag vill också passa på att blogga. De senaste dagarna har kraften och lusten till att dela med mig av mina tankar här ökat allt mer och jag tänkte ta upp några stora, politiska händelser.

Oppositionens budget
I måndags presenterade den grönröda oppositionen sina konkreta tankar om finansiering av både det ena och det andra. Som nationalekonom tycker jag att det är intressant att studera hur man använder det som kallas "incitament", det vill säga att styra människornas drivkrafter. Helst med morötter, inte förbud.

Budgeten i fråga har tydliga exempel. Skatten på både alkohol och tobak höjs en hel del, vilket logiskt sett borde sägas signalera att "det är dåligt" samtidigt som det blir dyrare (inte förbjuds). Även bensinskatten höjs, och visst är bränsleförbrukningen i sig ett problem som man kan förstå viljan att beskatta. Så långt rimliga ageranden.

Men sedan kommer mer underliga initiativ. Att drastiskt höja arbetsgivaravgiften för anställda ungdomar skulle på motsvarande sätt signalera att ungdomar inte bör vara attraktiva att anställa. En ny "miljöskatt" (eh...) på vattenkraft signalerar att vattenkraften är felaktig. Eller, hur ska man tolka det? Återinförd fastighetsskatt som tvingar folk att flytta från sina hem, hur ska vi tolka det? Eller visst ja, miljöpartiets "ekonomiska talesman" (eh...) tycker att man gott och väl kan ta lån på huset för att betala sin fastighetsskatt...

Generellt höjda skatter, återinförd förmögenhetsskatt och ökat regelkrångel motverkar företagande, investeringar och konsumtion. Ska man tolka det som att oppositionen vill motverka konjunkturuppgången? RUT-avdraget ska avskaffas, medan ROT-avdraget ska utökas. Ska man tolka det som att kvinnliga branscher är onda och manliga branscher är goda? Ska man tolka det som att jämställdheten bör motverkas och att det är bra att tusentals jobb försvinner?

Inte världens undergång...
Naturligtvis är frågorna ovan rejält tillspetsade. Ärligt talat är den presenterade budgeten inte världens undergång, som en del bloggare och tyckare kan ge sken av. Vi pratar om Sverige och svenskar, det är inte direkt så att de nu vill förbjuda företagande och återinföra kommunistiska femårsplaner. Faktiskt inte. Inte ens Lars Ohly är så galen.

Samtidigt är det nog ganska beklämmande för till exempel en socialdemokratisk väljare att se budgeten. 95 procent av den borgerliga alliansregeringens skattesänkningar får vara kvar, även om de grönröda tar makten i höst! Ska man tolka det som att de där hemska skattesänkningarna egentligen var ganska bra?

Som sagt, den presenterade budgeten inte världens undergång. Långt ifrån. Men den är inte vad Sverige behöver. Den är ekonomiskt sett motsägelsefull och kontraproduktiv.

Grönröd opposition är däremot precis vad Sverige behöver, i minst fyra år till. En kompetent avstavare behövs också i dess stab, "Bli röd grön val arbetare" läste jag i en "kontaktannons" häromdagen... Jag vet att det är löjligt, men jag stör mig på språkliga fel.

Socialdemokraterna i Linköping står för övrigt bakom artisten Mikael Wiehe, som under första maj sjöng om att hugga huvudet av sina politiska motståndare - och annan idioti (Corren) om till exempel styckning. Är det den nivån vi vill ha på ett "statsbärande parti"?

Mer läsning hos SvD, DN, Liberati, Seved Monke och säkerligen många, många fler...

Glädjande opinionssiffror
Även om jag som vanligt håller mig skeptisk till alla opinionsmätningar till höger och vänster är det intressant att se trender och svängningar. Enligt Expressen är nu Alliansen, efter första maj-tågen och presentationen av oppositionens budget, rättmätigt förbi oppositionen (Per Pettersson analyserar). Vi får se om det håller i sig, men det är ungefär som vanligt. Det är lätt att gnälla, men svårare att prestera själv.

För Folkpartiets del var siffrorna nu över nio procent och i mina ögon ska vi åtminstone ha tvåsiffrigt resultat i riksdagsvalet 2010. Ännu mer lokalt. Precis som i Storbritannien blåser liberala framgångsvindar och när människor förhoppningsvis förstår vad vi verkligen står för kommer vi att få större inflytande.

Jag förstår samtidigt att Miljöpartiet backar avsevärt. Om jag hade varit en väljare med sympatier för dem hade i varje fall jag varit väldigt besviken. De konsekventa logiska grundtankarna om den gröna skatteväxlingen med höjda skatter på utsläpp och dumheter kombinerat med sänkta skatter på arbete och nyttigheter har mer eller mindre försvunnit helt.

Maria Wetterstrand må vara hur bra som helst som språkrör, jag imponeras ofta av henne, men hon får inte igenom sin politik när hon måste tampas med Ohly och Sahlin. Maria, ta ditt förnuft till fånga. Jag tror säkerligen att Alliansen är bättre för Miljöpartiets politik, åtminstone på sikt. I Östergötland har vi "Nystart Motala" som ett bra samarbetsexempel. Maria borde släppa prestigen och ta en funderare på "Nystart Sverige" tillsammans med Alliansen, det skulle vara oerhört mycket mer produktivt.

Over and out!

Omröstning och omskolning

Det är på dagen 30 år sedan Sveriges befolkning genomförde en folkomröstning om kärnkraftens vara eller inte vara. För 30 år sedan var jag inte född.

Visst tusan är det naturligt att jag trots det i dag, sisådär 29 år och åtta månader efter min födsel, ska kunna ha en åsikt om och inflytande i frågan om kärnkraften. Tack och lov är det också så att i princip alla har övergett den i dag meningslösa visionen om kärnkraftsnedläggning senast 2010.

Först vill jag klargöra att jag inte tycker om kärnkraften som sådan. Det finns uppenbara problem med brytning, drift och avfall. Det vore rent utsagt korkat att förneka.

Problemet är att jag inte ser något rimligt alternativ i dagens läge. Sverige är på tok för elberoende för att kunna stänga av kärnkraftverken. Vattenkraften ska inte byggas ut, de älvar vi har kvar ska bevaras. Olje- och kolkraftverk ids jag inte ens kommentera. Vindkraften är ett intressant tillskott, men opålitlig och orealistisk som ersättare. Vågkraft och solkraft är andra energikällor som kommer att bli intressanta i framtiden - men är det inte i dag.

Alltså finns inget alternativ. Även om den sparade kilowattimmen är den bästa kilowattimmen är det direkt nödvändigt för Sverige att ha kärnkraften. Därför är det mycket glädjande att Folkpartiet och Alliansen är överens om den frågan.

Forsmark 2, en gammal vän. Foto: Tommy Halvarsson
Jag har ändå förståelse för att vissa centerpartister lider svåra kval när det väl kommer till omröstning. Jag förstår deras vånda. Det jag däremot inte förstår är den tidigare moderate riksdagsmannen Göran Thingvall som på ren djävulskap röstar emot förslaget. Väx upp.

Mer läsning kring kärnkraften: SvD, DN, Seved Monke, Per Ankersjö, Kent Persson, Mark Klamberg, Christer Sörliden, Dick Erixon, Fredrik Antonsson, Rasmus Jonlund, Niklas Odelberg, Mikael Ståldal.

En annan i högsta grad intressant fråga som lyfts i dag är den om den nya skollagen, som nu skickas till Riksdagen för beslut (SvD). Dessutom är justitieminister Beatrice Ask (M) ute i fortsatt blåsväder och för en gångs skull är jag helt överens med Thomas Bodström (S). Läs mer hos bland annat SvD och Liberati (här också).

I kväll är det också kommunfullmäktige här i Mjölby och jag tänker närvara. Nu blir det lite mer skrivande, å jobbets vägnar.

Alliteratören accepterar annorlunda allians-approach

Allians för Sverige har i dag kort och gott blivit Alliansen (SvD). Jag såg att någon liknade nya logotypen med Animal Planets och det känns faktiskt inte helt olikt. Samtidigt är det skönt att allting kring politik och samarbete inte alltid måste vara så förbaskat tråkigt och stereotypt. Det är tillåtet att sticka ut och variera sig! Dock avskyr jag den avstavade varianten:
ALLIA
NSEN

Just nu tar också Kulturnyheterna (!) i SVT upp ämnet, med färgen orange som central punkt. De verkar dock ha missat att färgen inte är ny för samarbetet. En flummig skeptiker fick också uttala sig. Han var säkert någon form av expert, men jag uppfattade aldrig vad han hade för titel.

I kväll har jag annars avslutat studiecirkeln med folkpartiklarna från Mjölby. Jag hade så klart önskat att fler kunnat delta oftare, men det känns ändå väldigt lyckat i stora drag.

Dags för sömn, tack för i dag!