På senaste sammanträdet i utbildningsnämnden skulle nämnden avge ett remissvar på en fullmäktigemotion från Miljöpartiets Erik Westerberg. Efter diverse underliga turer slutade det ändå med att nämnden ställde sig bakom andemeningen i motionen. Det kniviga är att jag i egenskap av tjänstgörande ersättare röstade med den rödgröna (eller för dagen helröda) majoriteten i nämnden, eftersom jag är helt övertygad om att det är rätt.
I Correns artikel om MP-listan inför valet i höst tas ämnet upp och jag benämns lite roligt som "en folkpartist" bland de röda. Jag har inget emot att simma mot strömmen, så länge jag kan känna mig trygg i ett beslut. Det gör jag definitivt i detta fall. Nedan återfinns den ledare jag tidigare under vintern skrev i MVT.
Ingen mänsklig rättighet att äta kött
De flesta vuxna svenskar har under sin skoltid fått konsumera mängder av potatisbullar, sparrissoppa, grönsakssoppa och inte minst pannkakor. Vi har överlevt detta vegetariska inslag med köttfria dagar utan att klaga eller lida nämnvärt av det. År 2014 kommer däremot starka protester från både opposition och vissa föräldrar när det mer formellt är dags för en (!) vegetarisk dag i veckan i Motalas skolor. Är protesterna verkligen rimliga?I onsdags berättade MVT om att föräldrar i Motalas skolor protesterar mot införandet av den vegetariska dagen. Några relevanta argument är dock svåra att hitta för att barnen skulle behöva just kött, fågel eller fisk varje dag i veckan. Det är i stället barnens valfrihet som sätts i centrum, att de inte ska ”tvingas” behöva äta grönsaker.
Alliansen i Motala protesterar mot Solidariskt Motalas beslut att införa en vegetarisk dag i skolan och gör det också med hänvisning till valfrihet. För ett liberalt recept, där individens valfrihet är en central ingrediens, förefaller detta vara ett logiskt resonemang. Problemet är dock att inskränkningen i individens valfrihet i det här fallet är motiverad till förmån för mänskligheten i stort. Solidaritet och hänsynstagande till andra är också två helt centrala begrepp för en modern liberalism värd namnet.
För 20 år sedan var frågan om vegetarisk kost snudd på obefintlig, både miljömässigt och hälsomässigt. Om 20 år kommer det att vara ännu vanligare än i dag att vara vegetarian och vi kommer fundersamt att blicka tillbaka på det oproportionerliga tjafs som uppstod för att skolbarnen en dag i veckan skulle ”tvingas” att äta vegetarisk mat.
Är det en mänsklig rättighet att äta kött, fågel eller fisk varje dag? Svaret är nej. Kroppen behöver det inte, hälsan behöver det inte och miljön behöver det definitivt inte. Köttkramandet som stundtals antar maniska proportioner behöver sansas och ersättas av en mer realistisk syn på köttkonsumtion.
Vi ska ha kvar betande och aktiva djur i våra svenska landskap. De bidrar till försörjning, mat, turism och öppna landskap. Det är inte det frågan handlar om, exempelvis med tanke på att majoriteten av det nötkött vi äter i Sverige i dag är importerat från länder med mer eller mindre tveksam djurhållning. Frågan handlar om proportioner i både köttkonsumtion och upprördhet över vegetarisk kost.
Att barnen ”tvingas” att äta vegetarisk kost i skolan en dag i veckan är ett steg i rätt riktning på väg mot en mer hållbar värld. Även om det är ett pyttesteg är det ett nödvändigt steg som måste följas av betydligt större sådana framöver. Det kan inga valfrihetsargument i världen ändra på, eftersom dagens konsumtionsnivåer kommer att medföra att all form av valfrihet försvinner i framtiden. Det går helt enkelt inte att fortsätta som tidigare, eftersom det kommer att medföra katastrofala effekter för hela vår planet.
