Sverigedemokraterna visar vad de står för

Nyss inkommen från den dagliga dosen med skyfflande av hästbajs är det dags att reflektera i textform över kvällens sammanträde i kommunfullmäktige. "No pun intended", som det heter på engelska...

Häromsistens fick jag kritik och beskylldes för personangrepp för nedanstående (publika) inlägg på Facebook. Det skrevs efter mandatperiodens första KF.

Första kommunfullmäktige för mandatperioden avklarat. Odramatiskt. Sverigedemokraternas insats, förutom att svara "ja" vid uppropet, var en avsägelse från femte (och sista) namnet på listan. Inget anspråk på en plats i valberedningen, inte ett knyst. 

Men men, stolarna var åtminstone fyllda den här gången.

Vari personangreppet skulle ligga förstår jag fortfarande inte, trots följdfråga om det. Nåväl, i kväll var två av de andra nya sverigedemokraternas insats desto mer aktiv, och sannolikt också signifikant för deras engagemang i politiken.

I ett till synes "oskyldigt" ärende om ny organisation för överförmyndaren i kommunen kom de första inläggen från Runar Öhman (ny i fullmäktige för kvällen, ny gruppledare, fanns inte med på valsedeln) och Roger Larsson. Det fanns förvisso meningsskiljaktigheter mellan olika partier i sakfrågan, där Mjölby nu kommer samorganisera sig med bland andra Motala, men debatten tog en delvis annan vändning.

Sverigedemokraterna tog chansen att växla in på ett sidospår och utan omsvep angripa de allra svagaste i samhället. Ensamkommande flyktingbarn. Den förväntade ökningen från i storleksordningen 7 till 10 sådana verkade väldigt farlig för kommunens ekonomi (det är ju en ökning med över 40 procent..?). Lite mer verklighetsförankring än så krävs allt. Det påstods utan omsvep att ökningen i fråga utgjorde åtminstone större delen av kostnadsökningen för den nya organisationen. Trovärdigt?

Jag var på väg upp för att besvara Roger Larsson – ja, jag är en av de som funderar på varför inte andra länder tar emot lika många flyktingar som vi, men ur en helt annan vinkel – men valde efter ordförandens motiverade önskan om fokus på sakfrågan att avstå. Den här gången.

Jag får nämligen nya chanser inom kort att säga vad jag tycker. Nästa avtryck som SD satte var nämligen att lämna in en interpellation om asylmottagningen i kommunen, plus en interpellation kring gymnasieskolan som jag ännu inte riktigt har fått grepp om vad den rörde. Båda förväntas besvaras i decembermötet, som även innehåller budgetbeslut. Det kommer att bli en lång natt.

Agerandet från den nya aktören (ja, förra mandatperioden var det inte mycket aktivitet) är i och för sig berömvärt, på ett sätt. Personerna står åtminstone för vad de tycker och vad de anser är viktigt i politiken. Det är långt ifrån alla som vågar det.

Tacknämligt fick jag också ta emot ett exemplar av SD Mjölbys partipolitiska program i kväll. Det inleds med följande ämnesområde.

Invandringspolitik

Det säger väl en del.

Jag funderade samtidigt på vad vi själva valde att inleda vår Val 2014-sida med på hemsidan och i flygblad. Det första man anger brukar väl ändå sätta någon ton och är viktigt, men hur gjorde vi? Jo...

Det finns väldigt mycket som är bra i Mjölby kommun, men Folkpartiet vet att det finns väldigt mycket annat som kan förnyas och förbättras. Kommunens bristfälliga ekonomi måste ligga i fokus, men samtidigt måste verksamheten utvecklas. Vi vill mer!

Notera skillnaden i angreppsvinkel på politiken. Vi vill mer, vi vill påverka positivt.

Sverigedemokraterna vill stoppa människor i nöd och utestänga behövande, trots att vi har goda möjligheter att hjälpa de som flyr från förtryck, tortyr, mord och andra vidrigheter. Jag är högst tveksam till att angreppssättet "vi mot dem" ger lösningar på de problem som mjölbyborna hittar i sin beskrivning av situationen i kommunen i dag.

Det kan bli fyra intressanta år i fullmäktige. Både tack vare SD och tack vare den nya kvartetten som ska styra kommunen.

--

Inget nytt namn på bloggen ännu, för övrigt. Funderingar fortsätter. Kanske en allitteration?

Jakten på klick och rubriker är ännu värre än licensjakt på varg

Hur står det egentligen till med etik och moral hos svenska aktörer inom media? Det är en fråga som tyvärr är högst motiverad att ställa gång på gång, just nu mot bakgrund av att moderaten Gunnar Axén har polisanmälts för sexuellt ofredande. Varför har hans namn publicerats utan omsvep och som det verkar utan närmare eftertanke? Expressen var om jag förstått saken rätt först ut, men andra aktörer av varierande kvalitet och storlek har hängt på.

Det är en sak att publicera namn om en person har dömts för ett brott, eller åtminstone åtalas för det. Det är en helt annan sak att publicera namn enbart mot bakgrund av en polisanmälan. Vem som helst kan som bekant polisanmäla någon annan, vilket mycket väl kan komma att missbrukas av mindre nogräknade aktörer för att smutskasta och misstänkliggöra en motståndare.

Nog för att jag har lågt förtroende för vissa aktörer i branschen, men det här gör mig uppriktigt bekymrad. Det är inte okej att det ska fungera på det här sättet. Låt förundersökningen ha sin gång utan att det ska behöva publiceras namn till höger och vänster.

Jakten på klick och att sälja lösnummer står i ännu lägre kurs än licensjakt på varg.