Sluta tjata om jobbskatteavdrag!

Dagens reflektion efter att Kristdemokraterna fått medialt utrymme återfinns i rubriken: sluta tjata om jobbskatteavdrag.

Den som söker relaterad läsning finner det bland annat här, här och här.

Låt mig först vara tydlig med en viktig sak. Jag tycker att Alliansregeringen gjorde helt rätt i satsningen på jobbskatteavdragen i början av sin tid vid makten. Marginaleffekterna var stora och många "vanliga löntagare" (vad det nu är) fick en avsevärt större buffert om de skötte sina kort rätt. Det var en utmärkt början.

Steg två och tre kan antagligen också räknas som försvarbara, men när vi nu nått fyra och det ivrigt pratas om ett femte från vissa håll är det hög tid att säga stopp. Jag har förvisso ingenting emot sänkta skatter, men utifrån dagens verklighet kommer det långt, långt ner på prioritetslistan.

För att nämna några saker som definitivt borde ligga närmast till hands är en höjning av barnbidraget (som inte höjts på många år), fortsatt sänkning av skatten för pensionärer (som Hägglund i varje fall var inne på) och riktade insatser för att förbättra förskolor och skolor.

När jag nu hör både moderater och kristdemokrater trycka på hur viktigt det skulle vara med ett femte jobbskatteavdrag har jag tröttnat för länge sedan.

Funderingen blir också: om nu jag som allianspartner och aktiv politiker har tröttnat på tjatet, hur genomlessa ska då inte väljarna vara?

Det förvånar mig att Socialdemokraterna med Stefan Löfven i spetsen inte bråkar mer om det. Jag tror att de skulle tjäna på det, men de viker sig och prioriterar annat. Rätt eller fel?

Nåväl, nog pratat om det för den här gången. Dagens positiva tankar från Göran Hägglund (KD) utifrån det jag läst är i varje fall satsningar på mindre barngrupper i förskolan och ett steg i rätt riktning i frågan om Nato.

En ohelig röstallians - positivt och negativt från kommunfullmäktige

Mycket ska man vara med om i politiken! I dag var det både positiva och negativa saker under kommunfullmäktige.

Positivt var att Mjölby kommun gick i borgen för energibolaget MSE:s satsning på ett nytt kraftvärmeverk i Mjölby. Det gynnar både kommunen och miljön! De ca 200 miljoner kronor som "riskeras" på pappret är ingen större risk sett rent krasst. Härlig satsning.

Positivt var också att se att individer både i Miljöpartiet, Centerpartiet och Moderaterna vågar tänka själva och inte lyder under någon partipiska! Mer om detta under det negativa nedan, men att ha en MP-gruppledare som verkligen lyssnar på argument från "motståndare" och vågar ta till sig av det förtjänar beröm.

Negativt var att kommunen nu ska köpa bostadsområdet Nya Carlslund utanför Mjölby. Det finns massor att säga om det, men det finns många brister i både ekonomi, risktagande och syfte. Här är det betydligt större risk att kommunen slösar bort pengar - detta är inte ansvarsfull hantering av skattemedel!

Det kommer säkerligen en fortsättning på något sätt, exempelvis i Corren. Ett företag som säljer något som är bokfört för 16 miljoner och får 7 miljoner betalt för det går inte ihop. Säljaren kommer att ligga 9 miljoner kronor minus efter försäljningen och har inga tillgångar kvar att betala skulderna med... Vad är det som händer egentligen?

Negativt var också att se att ledande politiker både Moderaterna och Centerpartiet ställde sig bakom vansinnet, dessutom utan att motivera sin ståndpunkt.

Negativt var att se att kommunen kan slösa hundratusentals kronor i onödiga räntekostnader årligen för ovanstående bostadsområdet (med massor av osålda tomter), men inte kan se till att pensionärerna på äldreboende i Mantorp kan få förutsättningar att vistas utomhus med sina anhöriga sommartid. Bedrövligt, rent av.

Intressant var att se den "oheliga röstallians" som vid voteringen uppstod mellan Folkpartiet, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet, SPI, Sverigedemokraterna och en ledamot från Centerpartiet. Därtill valde ett antal från Moderaterna att lägga ner sina röster.

FP, V och SD röstade alltså lika - det lär jag inte få uppleva särskilt många gånger...

Få finner finansieringen för fruktad flunsa

Svininfluensan (eller A1/H... N.. 1... ja, nånting som den mer korrekt kallas) sprider sig över världen och uppmärksamheten är smått löjlig i mitt tycke. Naturligtvis ska man vara medveten och föreberedd, men hysterin och rubrikerna som stundtals sprider sig känns obefogad.

Informationslinjer är "nedringda" (350 samtal per dag... skulle det vara något? Välkommen till en riktig kundtjänst...) och diskussionerna går heta kring hur massvaccinationen ska finansieras. Kommun, landsting eller stat? Frågan är invecklad, men i mina ögon känns staten som det mest naturliga även om det naturligtvis måste finansieras på lämpligt sätt. Regeringen har ansvaret och bör också ta ansvaret för att finna lämplig finansiering.

Foto: SXC.hu

Pengar kommer nämligen inte ur tomma intet, som det rödgröna alternativets "mer åt alla"-mentalitet verkar bygga på, jag har utan framgång letat efter besked om var pengarna i deras konkreta uttalande ska tas. Hjälp mig gärna i letandet.

I övrigt börjar jag i morgon att jobba igen efter semestern och det ska blir riktigt roligt att komma tillbaka igen. Det känns minst sagt skönt att dels ha ett arbete och dessutom ett sådant som jag stortrivs med. Tänk om alla kunde ha det så...

Annars börjar nu också kampanjandet inför nästa allmänna val inledas på allvar, bland annat har min riksdagskandiderande partikollega Mathias Sundin börjat knacka dörr (målet är 10 000 dörrar före valet, svenskt rekord) och videoblogga. Eftersom våra åsikter i stora drag överensstämmer inom många områden (dock inte alla) kommer jag att stötta ohonom i kampanjen på olika sätt och förhoppningsvis lära mig en hel del på vägen, samtidigt som jag själv kommer att engagera mig djupare på det lokala planet här i Mjölby. De frågor jag har funderat mest kring rör landsbygden och jag tror också att det finns ett stort intresse för dem i partiet och hos invånarna. Min vision är inte oväntat en plats i kommunfullmäktige, men hur och när det i så fall blir av återstår att se.

Ett minst sagt spännande arbete väntar, även utanför arbetet.

Apropå kampanjande och det kommande valet presenterar Aftonbladet/United Minds (fotot till höger) en ny opinionsundersökning där både Piratpartiet och Sverigedemokraterna hamnar över spärren på fyra procent, vilket hastigt och lustigt ger nio partier i Riksdagen vid ett sådant valutfall. Det är i varje fall ganska intressant att läsa partirepresentanternas kommentarer (förutom tråk-S som inte kommenterar alls), eftersom ingen av dem noterar det som jag tycker är den kanske viktigaste faktorn - att undersökningen är genomförd via Internet.

På samma sätt som "klassiska" telefonundersökningar som enbart baseras på fast telefoni missar stora delar av väljarkåren gör dessa internetbaserade diton precis samma sak, även om de missade grupperna är av olika karaktär. Denna undersökning överskattar antagligen både Piratpartiet och Sverigedemokraterna, samtidigt som Centern (4,5 %) Kristdemokraterna (får ändå 4,0 %) underskattas.

Att undersökningen dessutom görs mitt i semestertider gör den ännu mindre trovärdig i stort. Det gäller att ha med sig en stor nypa salt när man läser sånt här - och det säger jag inte nödvändigtvis bara för att FP backar i densamma...

Gamängen Göran gillar grovjobbande gamlingar

Dags så för Göran Hägglund (KD) att ta över stafettpinnen i Almedalen och gjorde det föga förvånande genom att inleda med att tala om pensionärer, både arbetande sådana och "vanliga". Göran fokuserade naturligtvis på partiets styrka.

Han tog också upp NTF:s rapport med de livsfarliga vänstersvängarna och det var onekligen lite fyndigt... Pratet om integritet kändes lite påtvingat, men det var ändå bra att det fanns där. Jämförelsen mellan Lars Ohly (V) med kontroll över skattesatser och en pyroman med bensin och en tändare i händerna må vara ett slag halvt under bältet, men den är ack så sann.

Jag tänker inte analysera Görans tal särskilt ingående, men han gjorde sig bra i stort, varierade allvar och humor - och höll sig för det mesta till de ämnen Kristdemokraterna är bäst på. Ett bra tal, om man håller med honom i sak, men nog påminde han allt lite om en mässande präst...

Hur som helst måste internationella valutafondens ord om Sveriges hantering av den senaste finanskrisen klinga oerhört vasst i den rödgröna oppositionens öron. Tack för den, Göran.

Det är svårt att se hur man skulle kunna ha hanterat situationen bättre.