Midsommarfrid, semester, lugn och ro? Nja, det första stämmer väl förvisso in på mitt liv där midsommarhelgen tillbringades i lugn med närmaste familjen – alldeles utmärkt och i min smak. Men semestern låter självmant vänta på sig till augusti och framåt, dessutom är väl "lugn och ro" inte det främsta i livet just nu.
I det tysta jobbar jag med ett antal olika saker relaterade till valrörelsen. Inte minst har jag och kollegan Ken på jobbet fixat med första valfilmen med tillbehör, som kommer att lanseras senare i veckan. En ny filmdag är också inplanerad i juli, därefter kommer ett gäng ytterligare filmer både med mig själv och många andra som ingredienser.
Utöver det är det första lokala flygbladet fixat, bollat, korrat och beställt. Bland annat det kommer att finnas med på repertoaren under Broarnas dag i Mjölby på fredag denna vecka, då vi givetvis finns på plats på stan tillsammans med våra vänner i Alliansen.
I dag var det också heldag med utbildningsnämnden, innehållande både diskussioner av olika slag och sammanträde. Låt mig säga som så att det finns förbättringsbara punkter inom många områden – och jag hoppas innerligt att vi får chansen att ta tag i dem efter valet i höst. Vi vill verkligen mer, det är inte bara som vi säger!
Tillbaka in i grottan och mer valarbete...
Visar inlägg med etikett Utbildning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Utbildning. Visa alla inlägg
måndag 23 juni 2014
söndag 4 maj 2014
"En folkpartist" mot strömmen - för vegetarisk mat
Denna sena, eller kanske snarare tidiga, timme kommer ett kort blogginlägg kring frågan om vegetarisk dag i skolan. Frågan har berört många personer på flera olika nivåer och i olika kommuner på sistone, och nu är det dags för Mjölby kommun.
På senaste sammanträdet i utbildningsnämnden skulle nämnden avge ett remissvar på en fullmäktigemotion från Miljöpartiets Erik Westerberg. Efter diverse underliga turer slutade det ändå med att nämnden ställde sig bakom andemeningen i motionen. Det kniviga är att jag i egenskap av tjänstgörande ersättare röstade med den rödgröna (eller för dagen helröda) majoriteten i nämnden, eftersom jag är helt övertygad om att det är rätt.
I Correns artikel om MP-listan inför valet i höst tas ämnet upp och jag benämns lite roligt som "en folkpartist" bland de röda. Jag har inget emot att simma mot strömmen, så länge jag kan känna mig trygg i ett beslut. Det gör jag definitivt i detta fall. Nedan återfinns den ledare jag tidigare under vintern skrev i MVT.
I onsdags berättade MVT om att föräldrar i Motalas skolor protesterar mot införandet av den vegetariska dagen. Några relevanta argument är dock svåra att hitta för att barnen skulle behöva just kött, fågel eller fisk varje dag i veckan. Det är i stället barnens valfrihet som sätts i centrum, att de inte ska ”tvingas” behöva äta grönsaker.
Alliansen i Motala protesterar mot Solidariskt Motalas beslut att införa en vegetarisk dag i skolan och gör det också med hänvisning till valfrihet. För ett liberalt recept, där individens valfrihet är en central ingrediens, förefaller detta vara ett logiskt resonemang. Problemet är dock att inskränkningen i individens valfrihet i det här fallet är motiverad till förmån för mänskligheten i stort. Solidaritet och hänsynstagande till andra är också två helt centrala begrepp för en modern liberalism värd namnet.
För 20 år sedan var frågan om vegetarisk kost snudd på obefintlig, både miljömässigt och hälsomässigt. Om 20 år kommer det att vara ännu vanligare än i dag att vara vegetarian och vi kommer fundersamt att blicka tillbaka på det oproportionerliga tjafs som uppstod för att skolbarnen en dag i veckan skulle ”tvingas” att äta vegetarisk mat.
Är det en mänsklig rättighet att äta kött, fågel eller fisk varje dag? Svaret är nej. Kroppen behöver det inte, hälsan behöver det inte och miljön behöver det definitivt inte. Köttkramandet som stundtals antar maniska proportioner behöver sansas och ersättas av en mer realistisk syn på köttkonsumtion.
Vi ska ha kvar betande och aktiva djur i våra svenska landskap. De bidrar till försörjning, mat, turism och öppna landskap. Det är inte det frågan handlar om, exempelvis med tanke på att majoriteten av det nötkött vi äter i Sverige i dag är importerat från länder med mer eller mindre tveksam djurhållning. Frågan handlar om proportioner i både köttkonsumtion och upprördhet över vegetarisk kost.
Att barnen ”tvingas” att äta vegetarisk kost i skolan en dag i veckan är ett steg i rätt riktning på väg mot en mer hållbar värld. Även om det är ett pyttesteg är det ett nödvändigt steg som måste följas av betydligt större sådana framöver. Det kan inga valfrihetsargument i världen ändra på, eftersom dagens konsumtionsnivåer kommer att medföra att all form av valfrihet försvinner i framtiden. Det går helt enkelt inte att fortsätta som tidigare, eftersom det kommer att medföra katastrofala effekter för hela vår planet.
På senaste sammanträdet i utbildningsnämnden skulle nämnden avge ett remissvar på en fullmäktigemotion från Miljöpartiets Erik Westerberg. Efter diverse underliga turer slutade det ändå med att nämnden ställde sig bakom andemeningen i motionen. Det kniviga är att jag i egenskap av tjänstgörande ersättare röstade med den rödgröna (eller för dagen helröda) majoriteten i nämnden, eftersom jag är helt övertygad om att det är rätt.
I Correns artikel om MP-listan inför valet i höst tas ämnet upp och jag benämns lite roligt som "en folkpartist" bland de röda. Jag har inget emot att simma mot strömmen, så länge jag kan känna mig trygg i ett beslut. Det gör jag definitivt i detta fall. Nedan återfinns den ledare jag tidigare under vintern skrev i MVT.
Ingen mänsklig rättighet att äta kött
De flesta vuxna svenskar har under sin skoltid fått konsumera mängder av potatisbullar, sparrissoppa, grönsakssoppa och inte minst pannkakor. Vi har överlevt detta vegetariska inslag med köttfria dagar utan att klaga eller lida nämnvärt av det. År 2014 kommer däremot starka protester från både opposition och vissa föräldrar när det mer formellt är dags för en (!) vegetarisk dag i veckan i Motalas skolor. Är protesterna verkligen rimliga?I onsdags berättade MVT om att föräldrar i Motalas skolor protesterar mot införandet av den vegetariska dagen. Några relevanta argument är dock svåra att hitta för att barnen skulle behöva just kött, fågel eller fisk varje dag i veckan. Det är i stället barnens valfrihet som sätts i centrum, att de inte ska ”tvingas” behöva äta grönsaker.
Alliansen i Motala protesterar mot Solidariskt Motalas beslut att införa en vegetarisk dag i skolan och gör det också med hänvisning till valfrihet. För ett liberalt recept, där individens valfrihet är en central ingrediens, förefaller detta vara ett logiskt resonemang. Problemet är dock att inskränkningen i individens valfrihet i det här fallet är motiverad till förmån för mänskligheten i stort. Solidaritet och hänsynstagande till andra är också två helt centrala begrepp för en modern liberalism värd namnet.
För 20 år sedan var frågan om vegetarisk kost snudd på obefintlig, både miljömässigt och hälsomässigt. Om 20 år kommer det att vara ännu vanligare än i dag att vara vegetarian och vi kommer fundersamt att blicka tillbaka på det oproportionerliga tjafs som uppstod för att skolbarnen en dag i veckan skulle ”tvingas” att äta vegetarisk mat.
Är det en mänsklig rättighet att äta kött, fågel eller fisk varje dag? Svaret är nej. Kroppen behöver det inte, hälsan behöver det inte och miljön behöver det definitivt inte. Köttkramandet som stundtals antar maniska proportioner behöver sansas och ersättas av en mer realistisk syn på köttkonsumtion.
Vi ska ha kvar betande och aktiva djur i våra svenska landskap. De bidrar till försörjning, mat, turism och öppna landskap. Det är inte det frågan handlar om, exempelvis med tanke på att majoriteten av det nötkött vi äter i Sverige i dag är importerat från länder med mer eller mindre tveksam djurhållning. Frågan handlar om proportioner i både köttkonsumtion och upprördhet över vegetarisk kost.
Att barnen ”tvingas” att äta vegetarisk kost i skolan en dag i veckan är ett steg i rätt riktning på väg mot en mer hållbar värld. Även om det är ett pyttesteg är det ett nödvändigt steg som måste följas av betydligt större sådana framöver. Det kan inga valfrihetsargument i världen ändra på, eftersom dagens konsumtionsnivåer kommer att medföra att all form av valfrihet försvinner i framtiden. Det går helt enkelt inte att fortsätta som tidigare, eftersom det kommer att medföra katastrofala effekter för hela vår planet.
tisdag 25 mars 2014
Det händer mycket i och utanför politiken
Det var ett tag sedan jag tog mig tid och kraft att skriva i bloggen. Det beror på flera stora saker i mitt liv och jag kan mycket kort börja med det värsta, nämligen att min mamma hastigt avled i februari efter en stroke. Det finns så oerhört mycket mer att säga kring det, men jag nöjer mig så här för tillfället. En älskad och underbar person har lämnat oss alldeles för tidigt, men har lämnat kvar massor - mig själv inräknad.
En avsevärt gladare nyhet är att min höst kommer att bli ännu mer hektisk, om saker och ting går som de ska. Förutom valrörelsen och det ordinarie arbetet inför SHL-premiären väntar vi nämligen även tillökning i familjen i slutet av september.
Inom politiken fortsätter det att hända saker under ytan, men ju närmare valet vi kommer desto mer utåtriktat blir givetvis arbetet. Den lokala stommen inför kommunvalet finns här: http://www.folkpartiet.se/lokalt/ostergotlands-lan/kommuner/mjolby/val-2014/
I kväll var det också dags för ett fullmäktigesammanträde, där Folkpartiet var framträdande. Jag själv yrkade återremiss på ett ärende om ett reviderat IT-infrastrukturprogram för perioden 2014-2020. Anledningen var att dokumentet är rörigt, saknade relevant struktur, innehåller språkliga och layoutmässiga fel, innehåller stora delar av upprepningar och utan problem kan kapa en tredjedel av textmassan, använder oförklarade förkortningar, har irrelevanta delar och så vidare.
Tyvärr var det inte tillräckligt många som antingen förstod det jag sa eller hade ansträngt sig för att läsa dokumentet i fråga. Ändå tackar jag de individer i Folkpartiet, Moderaterna, Centerpartiet, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och för all del Sverigedemokraterna som i voteringen stödde mitt yrkande om återremiss. Det var nära att det gick vägen, men jag kan lova att jag nästa gång kommer att vara ännu mer mån om att få fram min åsikt, inte skräda orden i onödan, och eventuellt också överväga att be gruppledarna om ajournering.
Dessutom filar jag redan på en motion om en revidering av det nu reviderade IT-infrastrukturprogrammet... Skam den som ger sig.
Desto bättre gick det i Folkpartiets andra yrkande om återremiss, gällande högst oklara juridiska förutsättningar inför en (diskutabel) fastighetsaffär. Curt Karlsson är en klippa, kan vi åter igen konstatera, och en man att inspireras av.
Notervärt är också att studie- och yrkesvägledarna nu återgår i Utbildningsnämndens ansvar, vilket känns helt rätt, och att ett par driftiga elever från Mjölby gymnasium presenterade sig och sitt företag: http://www.smartcheckuf.se/
måndag 15 april 2013
Förra gången vänsterpartist, denna gången miljöpartist...
Det gäller att vara flexibel i politikens värld. För inte så länge sedan fick jag vara ersättare för en vänsterpartist i Utbildningsnämnden och i dag var det dags att agera miljöpartist. Eller nja, åtminstone att få möjligheten att tjänstgöra under sammanträdet.
Det kan påpekas att just denna skillnad vid båda dessa tillfällen inneburit att Alliansen, som normalt sitter i opposition, plötsligt var i majoritet.
Läs mer i Folkpartiets Mjölbyblogg
Det kan påpekas att just denna skillnad vid båda dessa tillfällen inneburit att Alliansen, som normalt sitter i opposition, plötsligt var i majoritet.
Läs mer i Folkpartiets Mjölbyblogg
söndag 10 mars 2013
Reservation mot detaljbudget för Utbildningsförvaltningen
I måndags fick jag tjänstgöra på Utbildningsnämndens sammanträde, eftersom vår ordinarie ledamot Gun-Inger dessvärre var förhindrad att delta. Det är mycket att ta itu med, kan jag lugnt konstatera. Problemen med Östergården utreds fortfarande, precis som hanteringen däromkring. Dessutom undersöks flera förskolebyggnader på olika sätt, ekonomin ser allt tuffare ut, ansökningarna till gymnasiet minskar en aning, och så vidare, och så vidare...
Även om allting så klart inte är nattsvart (tvärtom finns det mycket bra som görs!) är det ändå de tuffa bitarna som tar mest kraft just nu. En av dem är de tillgängliga resurserna, kort och gott pengarna, som vi i Alliansen fortsätter att bråka om.
Många av verksamheterna går inte ihop som det är nu, trots det ska det i praktiken sparas. Det går inte längre, det har gjorts för mycket i för många år nu. Det borde sägas "stopp". Därför reserverade vi oss i Alliansen än en gång, och den numera offentliga handlingen i form av en skriftlig reservation återfinns i sin helhet nedan. Innehållet irriterar bevisligen den styrande rödgröna koalitionen, men det är kanske inte så konstigt. Sanningen kan svida rätt bra ibland.
Fortsättning följer...
Reservation i ärende 3: Budget 2013
Alliansen i Mjölby har under en längre tid argumenterat för att Utbildningsnämnden i Mjölby kommun behöver mer resurser för att på ett acceptabelt sätt uppnå de mål som verksamheterna förutsätts nå.Denna ståndpunkt har på olika sätt framförts gång på gång i kommunstyrelsen, i kommunfullmäktige, i nämnden och i andra sammanhang. Tyvärr fås inget gehör för denna ståndpunkt, tvärtom väljer kommunens styrande rödgröna minoritet att år efter år spara in på området. Detta görs trots att Mjölby kommun i en nationell jämförelse ligger långt under genomsnittet när det gäller att ge resurser till Utbildningsnämndens område.
Den budgetram och de sparåtgärder som det tidigare har fattats beslut om förvärrar en redan ansträngd situation ytterligare. Förutsättningarna för att resultaten i skolan ska bli bättre försämras därmed avsevärt, samtidigt som stödet till elever med särskilt stöd riskerar att minska ytterligare.
Därtill är det rimligt att anta att problemet med den redan höga ungdomsarbetslösheten i Mjölby kommun kommer att förvärras ytterligare med anledning av de fortsatta nedskärningarna inom Utbildningsförvaltningens verksamhet.
Alliansens nämndledamöter har tidigare reserverat sig mot de besparingar som nämnden har beslutat om för år 2013.
Vi kan mot bakgrund av allt detta omöjligt ta ansvar för det beslut om budget 2013 som nämndens rödgröna majoritet har fattat. Alliansens tjänstgörande ledamöter vid det aktuella sammanträdet reserverar sig härmed mot beslutet.
Tobias Josefsson, Folkpartiet Liberalerna
Birgitta Engholm, Nya Moderaterna
Lennart Karlsson, Nya Moderaterna
Tony Lingeby, Centerpartiet
onsdag 20 juni 2012
Ut med det gamla, in med det nygamla
I går var det dags för det (för mig) historiska sista sammanträdet i Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden i Mjölby kommun. Den går nu nämligen i graven och fördelas på två delar:
- Arbetsmarknadsuppgifterna övergår till kommunstyrelsen. Jag hoppas verkligen att frågorna där får den uppmärksamhet de förtjänar, det är viktiga frågor på flera sätt.
- Utbildningsfrågorna tas med in i den nya Utbildningsnämnden, som är en hopslagning tillsammans med Förskole- och skolnämnden. Det har tidigare i historien prövats att ha dessa delar samlade, därav det nygamla i rubriken. De flesta kommuner i närområdet har det för övrigt på detta sätt, undantaget är mig veteligen Norrköping.
Personligen "tappar" jag min plats som ordinarie ledamot, och andra partier minskar också sina platser på olika sätt i och med att det totala antalet ledamöter minskar. Trots det kan jag glädjas åt en ersättarplats, vilket innebär att jag har förmånen att även i fortsättningen få vara delaktig. Det är, positivt nog, väldigt sällan som voteringar inträffar i de här sammanhangen. Åtminstone i den nu avslutade nämnden jag suttit i har klimatet varit väldigt bra mellan alla inblandade och med tanke på att många fortsätter även i den nya nämnden.
Tilläggas kan att Gun-Inger Andersson (FP) blir andre vice ordförande i den nya nämnden, precis som hon tidigare under denna mandatperiod har varit i Förskole- och skolnämnden. Grattis till både Gun-Inger och nämnden, säger jag!
I övrigt är det snart midsommarhelg, med lite extra ledighet (nåja, det blir nog fullt upp på många sätt ändå) och sommarkänsla.
På återseende, bloggen. Trevlig sommar!
- Arbetsmarknadsuppgifterna övergår till kommunstyrelsen. Jag hoppas verkligen att frågorna där får den uppmärksamhet de förtjänar, det är viktiga frågor på flera sätt.
- Utbildningsfrågorna tas med in i den nya Utbildningsnämnden, som är en hopslagning tillsammans med Förskole- och skolnämnden. Det har tidigare i historien prövats att ha dessa delar samlade, därav det nygamla i rubriken. De flesta kommuner i närområdet har det för övrigt på detta sätt, undantaget är mig veteligen Norrköping.
Personligen "tappar" jag min plats som ordinarie ledamot, och andra partier minskar också sina platser på olika sätt i och med att det totala antalet ledamöter minskar. Trots det kan jag glädjas åt en ersättarplats, vilket innebär att jag har förmånen att även i fortsättningen få vara delaktig. Det är, positivt nog, väldigt sällan som voteringar inträffar i de här sammanhangen. Åtminstone i den nu avslutade nämnden jag suttit i har klimatet varit väldigt bra mellan alla inblandade och med tanke på att många fortsätter även i den nya nämnden.
Tilläggas kan att Gun-Inger Andersson (FP) blir andre vice ordförande i den nya nämnden, precis som hon tidigare under denna mandatperiod har varit i Förskole- och skolnämnden. Grattis till både Gun-Inger och nämnden, säger jag!
I övrigt är det snart midsommarhelg, med lite extra ledighet (nåja, det blir nog fullt upp på många sätt ändå) och sommarkänsla.
På återseende, bloggen. Trevlig sommar!
måndag 4 juni 2012
Månadsbloggande får duga för tillfället
Det verkar visst som att det blir ett inlägg i månaden numera, men bättre det än inget. Maj har varit löjligt fullmatad, men så är det väl när man är småbarnsförälder, äkta man, husägare, djurägare, politiker och numera också avdelningschef på världens bästa arbetsplats Sports Editing Sweden.
I och med att denna blogg är fokuserad på den politiska delen av mitt liv är det i första hand det som avhandlas, men vissa undantag är värda att göra. Några osorterade punkter att redovisa denna gång är...
...nytt fadderbarn
Jag och min fru har varit faddrar via SOS Barnbyar i några år nu, bevisligen med framgång. Det är nu nämligen andra gången som vi får ett nytt fadderbarn "tilldelat" för att det tidigare glädjande nog har hittat ett permanent hem! I vårt fall finns engagemanget i Argentina, av anledningen att det var där som SOS behövde mest hjälp.
Vår nya bekantskap heter Brenda och är snart 14 år. Inom kort kommer vi att få mer information, det ska bli intressant att ta del av.
...en omvänd Juholt-effekt
I dag redovisas ännu en undersökning som säger att Socialdemokraternas stöd har ökat avsevärt på sistone. Knappast någon revolutionerande utveckling, med tanke på utgångsläget med Håkan Juholt. Säga vad man vill om Stefan Löfven (med ett av Sveriges mest underligt stavade efternamn), men han har en del vettigt att säga trots att han tvingas avstå från en åsikt här och där.
Socialdemokraternas borgerliga kliv ger utdelning, och det ser jag i grunden som positivt. Det finns mycket bra i socialdemokratin och de stundtals alldeles för passiva Moderaterna förtjänar en värdig utmanare som utgör blåslampa för dem och Alliansen. I väntan på att Folkpartiet blir en sådan får väl något annat duga.
...ansökning till ledarskapsprogram
Jag kommer att ansöka till Folkpartiets ledarskapsprogram 2012/2013. Om jag nu blir antagen kommer det givetvis att ta en del tid i anspråk, men jag är helt övertygad om att jag kommer att gynnas både som människa, politiker och yrkesperson.
...ny motion på gång
Jag filar just nu på en ny motion, som en granne här ute i skogen gav inspiration till. Det handlar om en lokal entreprenör som verkligen är värd uppskattning för sitt arbete. På sin resa från arbetarbarn till storföretagare har personen skänkt många människor mycket glädje.
...konfrontationens vindar kring ny politisk nämnd
Snart kommer Förskole- och skolnämnden slås ihop med Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden i Mjölby kommun. I dag har jag en plats som ledamot i den senare av dem, och hoppas att kunna fortsätta även i den nya Utbildningsnämnden.
Men, det kommer inte att bli lätt. Båda nämnderna brottas med ekonomiska bekymmer. Samtidigt som jag och många med mig vill satsa mer ekonomiska resurser på skolan, eftersom det är det enda rätta, sätter ekonomi och budgetdisciplin stopp.
För gymnasiets del handlar underskottet till största delarna om externa faktorer: ett misslyckat "en till en"-projekt som inte finansierats från centralt håll och fullständigt orimligt sänkt statsbidrag till gymnasieskolan i samband med den nya gymnasiereformen (vem tusan lyckades övertala de ansvariga att det skulle bli billigare med två parallella system?!).
Jag känner konfrontationens vindar svepa in över kommunfullmäktigesalen nästa vecka när det är dags för sammanträde och nuvarande U&A-nämndens äskanden om extra medel lär avslås...
I och med att denna blogg är fokuserad på den politiska delen av mitt liv är det i första hand det som avhandlas, men vissa undantag är värda att göra. Några osorterade punkter att redovisa denna gång är...
...nytt fadderbarn
Jag och min fru har varit faddrar via SOS Barnbyar i några år nu, bevisligen med framgång. Det är nu nämligen andra gången som vi får ett nytt fadderbarn "tilldelat" för att det tidigare glädjande nog har hittat ett permanent hem! I vårt fall finns engagemanget i Argentina, av anledningen att det var där som SOS behövde mest hjälp.
Vår nya bekantskap heter Brenda och är snart 14 år. Inom kort kommer vi att få mer information, det ska bli intressant att ta del av.
...en omvänd Juholt-effekt
I dag redovisas ännu en undersökning som säger att Socialdemokraternas stöd har ökat avsevärt på sistone. Knappast någon revolutionerande utveckling, med tanke på utgångsläget med Håkan Juholt. Säga vad man vill om Stefan Löfven (med ett av Sveriges mest underligt stavade efternamn), men han har en del vettigt att säga trots att han tvingas avstå från en åsikt här och där.
Socialdemokraternas borgerliga kliv ger utdelning, och det ser jag i grunden som positivt. Det finns mycket bra i socialdemokratin och de stundtals alldeles för passiva Moderaterna förtjänar en värdig utmanare som utgör blåslampa för dem och Alliansen. I väntan på att Folkpartiet blir en sådan får väl något annat duga.
...ansökning till ledarskapsprogram
Jag kommer att ansöka till Folkpartiets ledarskapsprogram 2012/2013. Om jag nu blir antagen kommer det givetvis att ta en del tid i anspråk, men jag är helt övertygad om att jag kommer att gynnas både som människa, politiker och yrkesperson.
...ny motion på gång
Jag filar just nu på en ny motion, som en granne här ute i skogen gav inspiration till. Det handlar om en lokal entreprenör som verkligen är värd uppskattning för sitt arbete. På sin resa från arbetarbarn till storföretagare har personen skänkt många människor mycket glädje.
...konfrontationens vindar kring ny politisk nämnd
Snart kommer Förskole- och skolnämnden slås ihop med Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden i Mjölby kommun. I dag har jag en plats som ledamot i den senare av dem, och hoppas att kunna fortsätta även i den nya Utbildningsnämnden.
Men, det kommer inte att bli lätt. Båda nämnderna brottas med ekonomiska bekymmer. Samtidigt som jag och många med mig vill satsa mer ekonomiska resurser på skolan, eftersom det är det enda rätta, sätter ekonomi och budgetdisciplin stopp.
För gymnasiets del handlar underskottet till största delarna om externa faktorer: ett misslyckat "en till en"-projekt som inte finansierats från centralt håll och fullständigt orimligt sänkt statsbidrag till gymnasieskolan i samband med den nya gymnasiereformen (vem tusan lyckades övertala de ansvariga att det skulle bli billigare med två parallella system?!).
Jag känner konfrontationens vindar svepa in över kommunfullmäktigesalen nästa vecka när det är dags för sammanträde och nuvarande U&A-nämndens äskanden om extra medel lär avslås...
söndag 25 mars 2012
Är mottagarna tillräckligt intelligenta?
I helgen har jag varit någonting så ovanligt som ensam hemma. Fru och barn har varit iväg på äventyr tillsammans med svärmor under lördag-söndag och jag har därmed fått rå om mig själv under dagen. Eller nja, rå om saker som behövts rå om i och omkring vårt hem...
Det här var första gången jag sov ensam i vårt sovrum sedan Tibbe föddes i oktober. Det är snart ett halvår sedan. Jösses vad tiden går...
Tisdag kommer att bli en hektiskt politikdag för min del. Gruppmöte inför nämndsammanträde före lunch, nämndsammanträde efter lunch och därefter kommunfullmäktige på kvällen.
På det sistnämnda kommer jag inte att kunna hålla mig borta från talarstolen, av flera skäl. Dels har jag lämnat in en enkel fråga till kommunfullmäktiges ordförande och dels kommer ett (från kommunstyrelsen negativt) svar på Carinas motion om att undanta skolan från besparingar.
Argument saknar jag inte. Frågan är om de som ska ta emot dem har intelligensen nog att lyssna?
Det här var första gången jag sov ensam i vårt sovrum sedan Tibbe föddes i oktober. Det är snart ett halvår sedan. Jösses vad tiden går...
Tisdag kommer att bli en hektiskt politikdag för min del. Gruppmöte inför nämndsammanträde före lunch, nämndsammanträde efter lunch och därefter kommunfullmäktige på kvällen.
På det sistnämnda kommer jag inte att kunna hålla mig borta från talarstolen, av flera skäl. Dels har jag lämnat in en enkel fråga till kommunfullmäktiges ordförande och dels kommer ett (från kommunstyrelsen negativt) svar på Carinas motion om att undanta skolan från besparingar.
Argument saknar jag inte. Frågan är om de som ska ta emot dem har intelligensen nog att lyssna?
söndag 10 april 2011
Summerande skäggig sammanfattning
En ledig dag, den första på ett bra tag känns det som. Eller nja, nästan ledig i varje fall, en del av förmiddagen gick åt till att skriva ett reportage från gårdagens besök på Öppet hus på Gärstadverket utanför Linköping. Sannerligen ett imponerande bygge, nästa öppna hus är 29 oktober och ett besök rekommenderas.
Det här blogginlägget skrivs lite pö om pö mellan diverse småsysslor som att fixa matlådor till den kommande veckan, flytta på prylar av varierande tyngd och fixa söklekar åt hundar utomhus (kassler uppskattas).
Vad har då hänt sedan det senaste inlägget, sådant som är värt att nämna? Tja, inom politiken har vi haft ett lokalt styrelsemöte i Folkpartiet och det är både nämnd- och fullmäktigesammanträden i antågande. Framför allt till det sistnämnda är det lite att läsa till, medan det i nämnden är mer att fundera på i större drag.
Dessutom var jag i slutet av mars på det som kallas Kommunal Skolriksdag, en två dagar lång tillställning där tjänstemän, skolmänniskor och politiker samlas i en salig blandning. Det gav upphov till många diskussioner och tankar som togs med i bagaget hem till Östergötland. Det kan handla om allt från hur organisationen är uppbyggd och hur vi som har det politiska ansvaret sätter våra förväntningar, till om omhändertagna barn får den utbildning de har rätt till och hur skolsystemet eventuellt ser till individen.
Jag kan generellt förstå skepsis mot sammankomster av det här slaget, jag har själv varit skeptisk tidigare. Men, jag har blivit förvånad i takt med att jag upplever att de ger effekt. Det är faktiskt värt tiden och pengarna, i mitt tycke. Det har redan gjort mig till en mer vetgirig och ifrågasättande politiker, vilket är bra.
Mer politik infann sig i Finspång den 2 april, då Mathias Sundin valdes till ny ordförande i Folkpartiet i länet - grattis till det! Hans alltid läsvärda blogg återfinns här. Själv fanns jag samma dag hemhemma i Norrtälje för att fira min vitale och högst hjälpsamme fars 70-årsdag.
Riksplanet bjuder på en hel del händelser i dessa dagar, både undersökningar som visar att C och KD hamnar under riksdagsspärren på fyra procent, högst välkomna pengar till järnvägen även om det måste till mer, och översyn av olika skatter. Det är intressant, men min kraft ligger för tillfället på det lokala planet.
På jobbet (det vill säga Sports Editing Sweden) har vi nu flyttat kontoret till Repslagaregatan i Linköping, några kvarter från det gamla tillhållet. Marginell förändring kan det tyckas, men jisses vad underskattat dagsljus är. Numera har källarlokalen förbytts i en ljus och fräsch ovanjordlokal, med bra möjligheter på många olika sätt.
Min kollega Franks liv har också förändrats, då han nyligen blev pappa till lille Mario. Häftigt, ett stort grattis igen om du läser det här! Fler förändringar är också gång på den fronten, mer om det vid senare tillfälle.
Den kommande veckan räknar jag med en hel del resande i jobbet. Onsdag bjuder på möte i Stockholm, torsdag SM-final i Karlstad, söndag (troligtvis) SM-final i Skellefteå. Det är otroligt stimulerande och roligt att få vara med om allt detta, men en förutsättning är en bra arbetsgivare och en förstående och stöttande familj. Jag har tack och lov tillgång till båda.
Relaterat till slutspelet är också mitt allt mer frodiga helskägg, som givetvis är slutspelsskägg. Jag hade egentligen inte riktigt planerat det, men min kära fru pushade mig till det. Inte mig emot, men det börjar klia lite då och då. Det är på sitt sätt tur att finalen är klar hyfsat snart, även om det kommer att bli lite tomt därefter.
Det här blogginlägget skrivs lite pö om pö mellan diverse småsysslor som att fixa matlådor till den kommande veckan, flytta på prylar av varierande tyngd och fixa söklekar åt hundar utomhus (kassler uppskattas).
Vad har då hänt sedan det senaste inlägget, sådant som är värt att nämna? Tja, inom politiken har vi haft ett lokalt styrelsemöte i Folkpartiet och det är både nämnd- och fullmäktigesammanträden i antågande. Framför allt till det sistnämnda är det lite att läsa till, medan det i nämnden är mer att fundera på i större drag.
Dessutom var jag i slutet av mars på det som kallas Kommunal Skolriksdag, en två dagar lång tillställning där tjänstemän, skolmänniskor och politiker samlas i en salig blandning. Det gav upphov till många diskussioner och tankar som togs med i bagaget hem till Östergötland. Det kan handla om allt från hur organisationen är uppbyggd och hur vi som har det politiska ansvaret sätter våra förväntningar, till om omhändertagna barn får den utbildning de har rätt till och hur skolsystemet eventuellt ser till individen.
Jag kan generellt förstå skepsis mot sammankomster av det här slaget, jag har själv varit skeptisk tidigare. Men, jag har blivit förvånad i takt med att jag upplever att de ger effekt. Det är faktiskt värt tiden och pengarna, i mitt tycke. Det har redan gjort mig till en mer vetgirig och ifrågasättande politiker, vilket är bra.
Mer politik infann sig i Finspång den 2 april, då Mathias Sundin valdes till ny ordförande i Folkpartiet i länet - grattis till det! Hans alltid läsvärda blogg återfinns här. Själv fanns jag samma dag hemhemma i Norrtälje för att fira min vitale och högst hjälpsamme fars 70-årsdag.
Riksplanet bjuder på en hel del händelser i dessa dagar, både undersökningar som visar att C och KD hamnar under riksdagsspärren på fyra procent, högst välkomna pengar till järnvägen även om det måste till mer, och översyn av olika skatter. Det är intressant, men min kraft ligger för tillfället på det lokala planet.
På jobbet (det vill säga Sports Editing Sweden) har vi nu flyttat kontoret till Repslagaregatan i Linköping, några kvarter från det gamla tillhållet. Marginell förändring kan det tyckas, men jisses vad underskattat dagsljus är. Numera har källarlokalen förbytts i en ljus och fräsch ovanjordlokal, med bra möjligheter på många olika sätt.
Min kollega Franks liv har också förändrats, då han nyligen blev pappa till lille Mario. Häftigt, ett stort grattis igen om du läser det här! Fler förändringar är också gång på den fronten, mer om det vid senare tillfälle.
Den kommande veckan räknar jag med en hel del resande i jobbet. Onsdag bjuder på möte i Stockholm, torsdag SM-final i Karlstad, söndag (troligtvis) SM-final i Skellefteå. Det är otroligt stimulerande och roligt att få vara med om allt detta, men en förutsättning är en bra arbetsgivare och en förstående och stöttande familj. Jag har tack och lov tillgång till båda.
Relaterat till slutspelet är också mitt allt mer frodiga helskägg, som givetvis är slutspelsskägg. Jag hade egentligen inte riktigt planerat det, men min kära fru pushade mig till det. Inte mig emot, men det börjar klia lite då och då. Det är på sitt sätt tur att finalen är klar hyfsat snart, även om det kommer att bli lite tomt därefter.
tisdag 14 september 2010
Dråpligt driven debatt, diskussionen dog
Morgon, och två olika TV-debatter med folkpartistiska representanter. Först Tobias Krantz i TV4, mot Rossana Dinamarca (V), där det snudd på spårade ur kring högskolan. Krantz stod mest och väntade på att få ordet, men fick det knappt och det var som jag uppfattade det en underlig snedvridning av talartiden. Fullständigt meningslös "debatt", tyvärr.
Därefter Nyamko Sabuni mot Alice Åström (V) i integrationsfrågor i SVT. Betydligt bättre styrd debatt, men jag vet inte om man kom fram till något särskilt intressant. Nyamko är hur som helst väldigt duktig i sin roll, det är väl det jag kan konstatera.
En ny dag väntar!
Därefter Nyamko Sabuni mot Alice Åström (V) i integrationsfrågor i SVT. Betydligt bättre styrd debatt, men jag vet inte om man kom fram till något särskilt intressant. Nyamko är hur som helst väldigt duktig i sin roll, det är väl det jag kan konstatera.
En ny dag väntar!
tisdag 23 mars 2010
Omröstning och omskolning
Det är på dagen 30 år sedan Sveriges befolkning genomförde en folkomröstning om kärnkraftens vara eller inte vara. För 30 år sedan var jag inte född.
Visst tusan är det naturligt att jag trots det i dag, sisådär 29 år och åtta månader efter min födsel, ska kunna ha en åsikt om och inflytande i frågan om kärnkraften. Tack och lov är det också så att i princip alla har övergett den i dag meningslösa visionen om kärnkraftsnedläggning senast 2010.
Först vill jag klargöra att jag inte tycker om kärnkraften som sådan. Det finns uppenbara problem med brytning, drift och avfall. Det vore rent utsagt korkat att förneka.
Problemet är att jag inte ser något rimligt alternativ i dagens läge. Sverige är på tok för elberoende för att kunna stänga av kärnkraftverken. Vattenkraften ska inte byggas ut, de älvar vi har kvar ska bevaras. Olje- och kolkraftverk ids jag inte ens kommentera. Vindkraften är ett intressant tillskott, men opålitlig och orealistisk som ersättare. Vågkraft och solkraft är andra energikällor som kommer att bli intressanta i framtiden - men är det inte i dag.
Alltså finns inget alternativ. Även om den sparade kilowattimmen är den bästa kilowattimmen är det direkt nödvändigt för Sverige att ha kärnkraften. Därför är det mycket glädjande att Folkpartiet och Alliansen är överens om den frågan.
Forsmark 2, en gammal vän. Foto: Tommy Halvarsson
Jag har ändå förståelse för att vissa centerpartister lider svåra kval när det väl kommer till omröstning. Jag förstår deras vånda. Det jag däremot inte förstår är den tidigare moderate riksdagsmannen Göran Thingvall som på ren djävulskap röstar emot förslaget. Väx upp.
Mer läsning kring kärnkraften: SvD, DN, Seved Monke, Per Ankersjö, Kent Persson, Mark Klamberg, Christer Sörliden, Dick Erixon, Fredrik Antonsson, Rasmus Jonlund, Niklas Odelberg, Mikael Ståldal.
En annan i högsta grad intressant fråga som lyfts i dag är den om den nya skollagen, som nu skickas till Riksdagen för beslut (SvD). Dessutom är justitieminister Beatrice Ask (M) ute i fortsatt blåsväder och för en gångs skull är jag helt överens med Thomas Bodström (S). Läs mer hos bland annat SvD och Liberati (här också).
I kväll är det också kommunfullmäktige här i Mjölby och jag tänker närvara. Nu blir det lite mer skrivande, å jobbets vägnar.
Visst tusan är det naturligt att jag trots det i dag, sisådär 29 år och åtta månader efter min födsel, ska kunna ha en åsikt om och inflytande i frågan om kärnkraften. Tack och lov är det också så att i princip alla har övergett den i dag meningslösa visionen om kärnkraftsnedläggning senast 2010.
Först vill jag klargöra att jag inte tycker om kärnkraften som sådan. Det finns uppenbara problem med brytning, drift och avfall. Det vore rent utsagt korkat att förneka.
Problemet är att jag inte ser något rimligt alternativ i dagens läge. Sverige är på tok för elberoende för att kunna stänga av kärnkraftverken. Vattenkraften ska inte byggas ut, de älvar vi har kvar ska bevaras. Olje- och kolkraftverk ids jag inte ens kommentera. Vindkraften är ett intressant tillskott, men opålitlig och orealistisk som ersättare. Vågkraft och solkraft är andra energikällor som kommer att bli intressanta i framtiden - men är det inte i dag.
Alltså finns inget alternativ. Även om den sparade kilowattimmen är den bästa kilowattimmen är det direkt nödvändigt för Sverige att ha kärnkraften. Därför är det mycket glädjande att Folkpartiet och Alliansen är överens om den frågan.
Forsmark 2, en gammal vän. Foto: Tommy HalvarssonJag har ändå förståelse för att vissa centerpartister lider svåra kval när det väl kommer till omröstning. Jag förstår deras vånda. Det jag däremot inte förstår är den tidigare moderate riksdagsmannen Göran Thingvall som på ren djävulskap röstar emot förslaget. Väx upp.
Mer läsning kring kärnkraften: SvD, DN, Seved Monke, Per Ankersjö, Kent Persson, Mark Klamberg, Christer Sörliden, Dick Erixon, Fredrik Antonsson, Rasmus Jonlund, Niklas Odelberg, Mikael Ståldal.
En annan i högsta grad intressant fråga som lyfts i dag är den om den nya skollagen, som nu skickas till Riksdagen för beslut (SvD). Dessutom är justitieminister Beatrice Ask (M) ute i fortsatt blåsväder och för en gångs skull är jag helt överens med Thomas Bodström (S). Läs mer hos bland annat SvD och Liberati (här också).
I kväll är det också kommunfullmäktige här i Mjölby och jag tänker närvara. Nu blir det lite mer skrivande, å jobbets vägnar.
söndag 31 januari 2010
"Stridstupp" sänkte socialdemokratisk statsministerkandidat
Det blev (föga förvånande) inget TV-tittande på hockeyn i går kväll, snön och atmosfären satte stopp för det. Därför blev det i dag (i dagsljus) en liten tripp upp på det snöklädda taket för att frigöra parabol och det stackars mottagarhuvudet var begravt i förtid. Nu går signalerna fram hyfsat i varje fall.
Söndagen har bjudit på lite av varje och nu i kväll kikade jag på partiledardebatten i SVT:s storversion av Agenda. Den viktigaste frågan verkade som vanligt vara att kasta skit på motståndarnas trovärdighet. Är det inte dags att inse att folk börjar tröttna rätt rejält på smutskastningen? Nej, jag hoppas verkligen att det blir mer och mer fokus på egen vilja och framtidsvisioner. Mona Sahlins lågvattenmärke att kalla Jan Björklund för "stridstupp" tog nog ändå priset. Samtidigt hade hon en rejäl höjdpunkt i frågan om svenska styrkor i Afghanistan.
Nåväl, några frågor som diskuterades...
- Energi: Det finns tyvärr bara ett trovärdigt alternativ och det kommer från Alliansen, med kärnkraften som en viktig bas. Det finns i dag ingenting som visar att det finns en rimlig ersättning för den - även om naturligtvis effektivisering är det viktigaste. Vindkraft i all ära, men den är flyktig vid både frånvaro av vind och rejäl kyla.
- Jobb/skatter: Knäckfrågan kring jobb verkar vara skatter... Ärligt talat vet jag inte om debatten gav någonting särskilt. Det är i varje fall positivt att allmän arbetslöshetsförsäkring fortfarande är aktuellt för Alliansen. Diskussionen kring A-kassenivåer kan jag annars inte heller riktigt förstå. Den stora "boven" enligt mina erfarenheter är inte sällan avgiften för medlemskapet i fackförbund... inte A-kasseavgiften, som vissa gärna blandar ihop den med. Gällande skatterna är det ingen överraskning att rödgröna trojkan lär höja skatterna, men vi får vänta på besked.
- Sjukförsäkringen: Det är uppenbart för mig att något har varit fel i systemet. Felen måste åtgärdas på något sätt och den slutprodukt som (aningen klumpigt) har mejslats fram verkar lovande. En viktig fråga för mig är ändå fortfarande att Försäkringskassans egna läkare ifrågasätter mer relevanta läkares bedömningar. Knäckfrågan är att avgöra vem som är sjuk - och det är den närmaste läkaren mest lämpad att göra. För övrigt måste det väl ändå vara rimligt att ha grundinställningen att människor bör jobba så mycket som de praktiskt kan - och det måste också vara rimligt att byta jobb om det ger bättre förutsättningar för en högre grad av sysselsättning.
- Skolan: Frapperande pinsamt är det att lyssna på Lars Ohly om "sorterande" skolpolitik från Alliansen. Det är dagens skola som sorterar ut barn och ungdomar. Var fjärde elev klarar inte av högstadiet med godkända betyg och var tredje elev klarar inte av gymnasiet. Den verkligheten försöker Alliansen förändra. Denna fråga äger Jan Björklund och Folkpartiet fullständigt i, med all rätta.
Övriga reflektioner i varierande (o)ordning och relevans
- Lars Ohly riskerar som vanligt att drabbas av en whiplashskada utifrån det ständiga nickandet när andra pratar.
- Peter Eriksson är inte ens i närheten av Maria Wetterstrands kapacitet. Hon lyfter Miljöpartiet, Peter sänker detsamma.
- Göran Hägglund är en karismatisk ledare för sitt parti som får fram sitt budskap på ett bra sätt.
- Fredrik Reinfeldt höll en väldigt låg profil i.
- Vissa partiledare kan inte svara "ja" eller "nej" på en rak fråga...
- ...och samtidigt måste man inse att ytterst få frågor kan få ett sådant svar.
- Den enda åsikt som var blocköverskridande var den om att ingen visste tillräckligt om säkerhetsfrågor för att kunna säga nej till kroppsscanning. Jag säger nej.
- Lars Ohly kan inte svara på sakfrågor.
- Peter Eriksson har helt missat att en global finanskris har ägt rum under de senaste åren.
- Fredrik Reinfeldt kom ihåg finanskrisen och framhöll trots den att 100 000 färre är i utanförskap. Kontrast.
- Mona Sahlin är bra på att angripa och vrida på saker, men framstår inte som en potentiell ledare för ett land.
- Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin höll mest fokus på varandra.
- "Ni har" är en vanlig kombination i Lars Ohlys vokabulär. Mer "vi vill", tack.
- Fredrik Reinfeldt är fortfarande slående lik Alfons Åberg.
- Göran Hägglund anser inte att forskning och infrastruktur är "kortsiktig konsumtion". Det är bara att instämma.
- Jan Björklund gillar att ställa raka frågor till motståndare. Han får däremot sällan raka svar, eller svar över huvud taget.
- Maud Olofsson lider lite av att vara kort, åtminstone sett till det visuella intrycket.
- Mona Sahlins resonemang om "skatt för de rikaste" faller platt med tanke på att de allra rikaste går fria från densamma.
- Mona Sahlin planerar enligt egen utsago att inte återställa jobbskatteavdragen. Mycket välkommet besked!
- Göran Hägglund fick den första frågan kring pensionärer och deras skatt. Jag är tämligen säker på att detta är en av flera indikationer på att Kristdemokraterna kommer att hålla sig kvar i Riksdagen. Pensionärerna och de troende kristna.
- Peter Eriksson tycker inte om skattesänkningar.
- Jan Björklund vågade säga "skattesänkningar skapar jobb" och exemplifierade bra med både hushållsnära tjänster och ROT-avdrag.
- Tänk om det hade funnits lite nationalekonomisk kunskap hos Mona Sahlin. Då kanske hon hade förstått att det anses korrekt att låna pengar i lågkonjunktur för att få fart på ekonomin. Jan Björklund tvingades nu upplysa henne om det.
- Lars Ohlys tal om att satsa på offentlig verksamhet är behjärtansvärd. Hans problem är att pengarna måste tjänas in någonstans. Var? Jo, i den privata sektorn, som måste stimuleras.
- Göran Hägglund tog upp "extra allt till alla"-problematiken, men ingen fick ens chansen att svara på grund av debattledar
- Fredrik Reinfeldt lyfte upp ordet "frihet", det gjorde antagligen piratpartister besvikna. Åtminstone dem som ville klaga på frånvaron av ordet i debatten.
- Vårdnadsbidraget är ett problem för Alliansen. Lätt att angripa, mycket tveksamma effekter. Inte ens Göran Hägglund lyckas rädda situationen.
- Lars Ohly var först med att lyfta fram feminismfrågan, även om han själv inte använde ordet.
- Fredrik Reinfeldt tycker inte om att Sverigedemokraterna blandas in så fort det handlar om obekväma frågor som kan snudda vid invandring. Mycket förståeligt.
- Mona Sahlin berömde Fredrik Reinfeldt för tankarna kring kvinnors rätt till valfrihet. Bravo.
- Peter Eriksson hävdade att det är många som inte har sett kvinnor med burka "i det här landet". Välkommen till Linköping när du önskar, Peter. Det är ju ändå från Östergötland du har snattat en riksdagsplats...
- Aktuellt hävdade "het inledning på partiledardebatten" i den kvartslånga pausen. Jasså? När då?
- Samma Aktuellt hade ett inslag om nybildade Landsbygdsdemokraterna. Dem måste jag läsa mer om.
- Jag undrar vilka som egentligen bryr sig om den här partiledardebatten, mer än ett halvår före valet. Det är nog tyvärr mest vi politiknördar, och en och annan "Svensson".
- "Aktuella frågor" måste inte nödvändigtvis bli relevanta för valet, exempelvis vargjakten är en fis i vinden i det stora hela.
- Fredrik Reinfeldt verkar ha en förkärlek för orden "skiss" och "58-årsgräns". Mona Sahlin tycker inte om samma ord.
- Att ha sju partiledare i en debatt samtidigt ger ingen riktigt bra miljö. Vissa försvinner stundtals helt och andra hålls helt utanför vissa frågor.
- Jan Björklund framstår som saklig och gillar att underbygga sina åsikter med fakta. Tack för det, att få in mer ideologi vore inte heller fel.
- Varför förkortas Folkpartiet "FP" och inte "F"?
- Mona Sahlin kallade Jan Björklund för "stridstupp". Vad ska man säga? Statsminister nästa? Bevare mig väl.
- Maud Olofsson lyfte fram den korrekta satsningen även på andra talanger än de teoretiska.
- Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson vill ha med sig Socialdemokraterna för att hålla en ny folkomröstning om euron. Det tycker inte Göran Hägglund och Folkpartiet är nödvändigt. Jag är ärligt talat kluven - euron ska införas i Sverige på sikt, men jag tror inte att det är dags riktigt än.
- Rödgröna trojkan vill ha kvotering i privata bolagsstyrelser. Regeringen vill inte det. Kvotering är som princip aldrig bra och skapar på sin höjd en konstgjord jämn fördelning.
- IPRED och FRA ska rivas upp, säger rödgröna trojkan på en snabbfråga. Det är i och för sig bra, men vad vill de ha i stället? Regeringen fegade ur och svarade att lagarna inte ska förändras.
- Lars Ohly tänker till: "både män och kvinnor är föräldrar".
- Lars Ohly och Mona Sahlin tänker till: "vi måste garantera rätten till heltid". Ingen har ännu kunnat förklara för mig hur det ska gå till. Om inte förutsättningarna för heltid finns, hur ska de då skapas? "Rätt till heltid"?
- Mona Sahlin talade berömmande om våra internationella militära styrkor och gjorde i Afghanistan-frågan kvällens starkaste intryck på mig när hon pratade om föräldrars oro för sina barn. Tyvärr hade hon två motsträviga gubbar bredvid sig och lär få det väldigt svårt.
- Fredrik Reinfeldt gick på en känslomässig väg i frågan och Jan Björklund följde upp med mer konkret prat. Bra samarbete på den sidan.
Till sist, jag upprepar: Vänstergänget är inte ens överens om vad de behöver vara överens om. Eller så är de kanske överens om att de inte är överens, men är överens om att ge sken av att inte vara överens om det som de ska vara överens om.
Söndagen har bjudit på lite av varje och nu i kväll kikade jag på partiledardebatten i SVT:s storversion av Agenda. Den viktigaste frågan verkade som vanligt vara att kasta skit på motståndarnas trovärdighet. Är det inte dags att inse att folk börjar tröttna rätt rejält på smutskastningen? Nej, jag hoppas verkligen att det blir mer och mer fokus på egen vilja och framtidsvisioner. Mona Sahlins lågvattenmärke att kalla Jan Björklund för "stridstupp" tog nog ändå priset. Samtidigt hade hon en rejäl höjdpunkt i frågan om svenska styrkor i Afghanistan.
Nåväl, några frågor som diskuterades...
- Energi: Det finns tyvärr bara ett trovärdigt alternativ och det kommer från Alliansen, med kärnkraften som en viktig bas. Det finns i dag ingenting som visar att det finns en rimlig ersättning för den - även om naturligtvis effektivisering är det viktigaste. Vindkraft i all ära, men den är flyktig vid både frånvaro av vind och rejäl kyla.
- Jobb/skatter: Knäckfrågan kring jobb verkar vara skatter... Ärligt talat vet jag inte om debatten gav någonting särskilt. Det är i varje fall positivt att allmän arbetslöshetsförsäkring fortfarande är aktuellt för Alliansen. Diskussionen kring A-kassenivåer kan jag annars inte heller riktigt förstå. Den stora "boven" enligt mina erfarenheter är inte sällan avgiften för medlemskapet i fackförbund... inte A-kasseavgiften, som vissa gärna blandar ihop den med. Gällande skatterna är det ingen överraskning att rödgröna trojkan lär höja skatterna, men vi får vänta på besked.
- Sjukförsäkringen: Det är uppenbart för mig att något har varit fel i systemet. Felen måste åtgärdas på något sätt och den slutprodukt som (aningen klumpigt) har mejslats fram verkar lovande. En viktig fråga för mig är ändå fortfarande att Försäkringskassans egna läkare ifrågasätter mer relevanta läkares bedömningar. Knäckfrågan är att avgöra vem som är sjuk - och det är den närmaste läkaren mest lämpad att göra. För övrigt måste det väl ändå vara rimligt att ha grundinställningen att människor bör jobba så mycket som de praktiskt kan - och det måste också vara rimligt att byta jobb om det ger bättre förutsättningar för en högre grad av sysselsättning.
- Skolan: Frapperande pinsamt är det att lyssna på Lars Ohly om "sorterande" skolpolitik från Alliansen. Det är dagens skola som sorterar ut barn och ungdomar. Var fjärde elev klarar inte av högstadiet med godkända betyg och var tredje elev klarar inte av gymnasiet. Den verkligheten försöker Alliansen förändra. Denna fråga äger Jan Björklund och Folkpartiet fullständigt i, med all rätta.
Övriga reflektioner i varierande (o)ordning och relevans
- Lars Ohly riskerar som vanligt att drabbas av en whiplashskada utifrån det ständiga nickandet när andra pratar.
- Peter Eriksson är inte ens i närheten av Maria Wetterstrands kapacitet. Hon lyfter Miljöpartiet, Peter sänker detsamma.
- Göran Hägglund är en karismatisk ledare för sitt parti som får fram sitt budskap på ett bra sätt.
- Fredrik Reinfeldt höll en väldigt låg profil i.
- Vissa partiledare kan inte svara "ja" eller "nej" på en rak fråga...
- ...och samtidigt måste man inse att ytterst få frågor kan få ett sådant svar.
- Den enda åsikt som var blocköverskridande var den om att ingen visste tillräckligt om säkerhetsfrågor för att kunna säga nej till kroppsscanning. Jag säger nej.
- Lars Ohly kan inte svara på sakfrågor.
- Peter Eriksson har helt missat att en global finanskris har ägt rum under de senaste åren.
- Fredrik Reinfeldt kom ihåg finanskrisen och framhöll trots den att 100 000 färre är i utanförskap. Kontrast.
- Mona Sahlin är bra på att angripa och vrida på saker, men framstår inte som en potentiell ledare för ett land.
- Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin höll mest fokus på varandra.
- "Ni har" är en vanlig kombination i Lars Ohlys vokabulär. Mer "vi vill", tack.
- Fredrik Reinfeldt är fortfarande slående lik Alfons Åberg.
- Göran Hägglund anser inte att forskning och infrastruktur är "kortsiktig konsumtion". Det är bara att instämma.
- Jan Björklund gillar att ställa raka frågor till motståndare. Han får däremot sällan raka svar, eller svar över huvud taget.
- Maud Olofsson lider lite av att vara kort, åtminstone sett till det visuella intrycket.
- Mona Sahlins resonemang om "skatt för de rikaste" faller platt med tanke på att de allra rikaste går fria från densamma.
- Mona Sahlin planerar enligt egen utsago att inte återställa jobbskatteavdragen. Mycket välkommet besked!
- Göran Hägglund fick den första frågan kring pensionärer och deras skatt. Jag är tämligen säker på att detta är en av flera indikationer på att Kristdemokraterna kommer att hålla sig kvar i Riksdagen. Pensionärerna och de troende kristna.
- Peter Eriksson tycker inte om skattesänkningar.
- Jan Björklund vågade säga "skattesänkningar skapar jobb" och exemplifierade bra med både hushållsnära tjänster och ROT-avdrag.
- Tänk om det hade funnits lite nationalekonomisk kunskap hos Mona Sahlin. Då kanske hon hade förstått att det anses korrekt att låna pengar i lågkonjunktur för att få fart på ekonomin. Jan Björklund tvingades nu upplysa henne om det.
- Lars Ohlys tal om att satsa på offentlig verksamhet är behjärtansvärd. Hans problem är att pengarna måste tjänas in någonstans. Var? Jo, i den privata sektorn, som måste stimuleras.
- Göran Hägglund tog upp "extra allt till alla"-problematiken, men ingen fick ens chansen att svara på grund av debattledar
- Fredrik Reinfeldt lyfte upp ordet "frihet", det gjorde antagligen piratpartister besvikna. Åtminstone dem som ville klaga på frånvaron av ordet i debatten.
- Vårdnadsbidraget är ett problem för Alliansen. Lätt att angripa, mycket tveksamma effekter. Inte ens Göran Hägglund lyckas rädda situationen.
- Lars Ohly var först med att lyfta fram feminismfrågan, även om han själv inte använde ordet.
- Fredrik Reinfeldt tycker inte om att Sverigedemokraterna blandas in så fort det handlar om obekväma frågor som kan snudda vid invandring. Mycket förståeligt.
- Mona Sahlin berömde Fredrik Reinfeldt för tankarna kring kvinnors rätt till valfrihet. Bravo.
- Peter Eriksson hävdade att det är många som inte har sett kvinnor med burka "i det här landet". Välkommen till Linköping när du önskar, Peter. Det är ju ändå från Östergötland du har snattat en riksdagsplats...
- Aktuellt hävdade "het inledning på partiledardebatten" i den kvartslånga pausen. Jasså? När då?
- Samma Aktuellt hade ett inslag om nybildade Landsbygdsdemokraterna. Dem måste jag läsa mer om.
- Jag undrar vilka som egentligen bryr sig om den här partiledardebatten, mer än ett halvår före valet. Det är nog tyvärr mest vi politiknördar, och en och annan "Svensson".
- "Aktuella frågor" måste inte nödvändigtvis bli relevanta för valet, exempelvis vargjakten är en fis i vinden i det stora hela.
- Fredrik Reinfeldt verkar ha en förkärlek för orden "skiss" och "58-årsgräns". Mona Sahlin tycker inte om samma ord.
- Att ha sju partiledare i en debatt samtidigt ger ingen riktigt bra miljö. Vissa försvinner stundtals helt och andra hålls helt utanför vissa frågor.
- Jan Björklund framstår som saklig och gillar att underbygga sina åsikter med fakta. Tack för det, att få in mer ideologi vore inte heller fel.
- Varför förkortas Folkpartiet "FP" och inte "F"?
- Mona Sahlin kallade Jan Björklund för "stridstupp". Vad ska man säga? Statsminister nästa? Bevare mig väl.
- Maud Olofsson lyfte fram den korrekta satsningen även på andra talanger än de teoretiska.
- Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson vill ha med sig Socialdemokraterna för att hålla en ny folkomröstning om euron. Det tycker inte Göran Hägglund och Folkpartiet är nödvändigt. Jag är ärligt talat kluven - euron ska införas i Sverige på sikt, men jag tror inte att det är dags riktigt än.
- Rödgröna trojkan vill ha kvotering i privata bolagsstyrelser. Regeringen vill inte det. Kvotering är som princip aldrig bra och skapar på sin höjd en konstgjord jämn fördelning.
- IPRED och FRA ska rivas upp, säger rödgröna trojkan på en snabbfråga. Det är i och för sig bra, men vad vill de ha i stället? Regeringen fegade ur och svarade att lagarna inte ska förändras.
- Lars Ohly tänker till: "både män och kvinnor är föräldrar".
- Lars Ohly och Mona Sahlin tänker till: "vi måste garantera rätten till heltid". Ingen har ännu kunnat förklara för mig hur det ska gå till. Om inte förutsättningarna för heltid finns, hur ska de då skapas? "Rätt till heltid"?
- Mona Sahlin talade berömmande om våra internationella militära styrkor och gjorde i Afghanistan-frågan kvällens starkaste intryck på mig när hon pratade om föräldrars oro för sina barn. Tyvärr hade hon två motsträviga gubbar bredvid sig och lär få det väldigt svårt.
- Fredrik Reinfeldt gick på en känslomässig väg i frågan och Jan Björklund följde upp med mer konkret prat. Bra samarbete på den sidan.
Till sist, jag upprepar: Vänstergänget är inte ens överens om vad de behöver vara överens om. Eller så är de kanske överens om att de inte är överens, men är överens om att ge sken av att inte vara överens om det som de ska vara överens om.
lördag 16 januari 2010
Politisk pressekreterare presterar pinsamheter
Jag har varit minst sagt dålig på att blogga de senaste veckorna och nu krävs det skärpning, dags att sparka mig själv i arslet...
Skrämmande beteende av pressekreterare
Hur som helst finns det en del att ta upp och jag inleder med den kvällsläsning som fick mig att snudd på förfasas över vad det är för personer som lyckas nå betydande politiska positioner. Mer konkret handlar det nu om Magnus Ljungkvist, som tydligen arbetar som pressekreterare hos Socialdemokraterna. På Newsmill skriver han en raljerande och horribel "artikel" (eller är det satir?) om Edvard Unsgaards Facebook-kommentar där han berömmer möjligheten att med kort varsel kunna få avföring i trapphuset uppstädat en helgdag.
Till att börja med, visst är det en bra tjänst. Eller, varför skulle det inte vara det? Behöver jag en rörmokare anlitar jag en, behöver jag en läkare ser jag till att gå till en och behöver jag en städare ser jag till att en sådan kommer... Varför det skulle vara negativt får inte Ljungkvist fram, men lyckas visa sina förutfattade meningar och fördomar gång på gång.
- "ett städande proletariat", varför denna nedvärdering av nödvändiga städtjänster?
- "för en billig penning", vad är det som säger att det var billigt?
- "Betalar städföretaget skatt som de ska", vad är det som säger att någon skulle vara ohederlig för att denne har bra service och anställer människor av utländsk härkomst?
- "hade hon arbetstillstånd", varför ens ställa frågan? Vad har det med Unsgaard att göra? Vad har det med sakfrågan att göra?
Nog för att man kan förvänta sig fulknep inom politiken, men när ett sådant här beteende kommer från en pressekreterare i landets största parti blir jag smått mörkrädd. Ska han få ha ett stort inflytande över Sverige? Så f-n heller.
Att sociala medier är viktigt för en politiker kan väl i varje fall knappast ha undgått någon vid det här laget...
Nya ledare efter nyår
Nu till någonting roligare, mina egna alster i Motala & Vadstena Tidning. Den inledande är en globalt inriktad text om klimatförändringar, den andra handlade om direkt nödvändig utbyggnad av bredband på landsbygden och den tredje tog upp det välkomna avskaffandet av könskvoteringen i utbildningsväsendet.
- Var rädd om vår unika planet
- Landsbygdens framtid står på spel
- Positiv särbehandling är negativ
Boken kommer att dö, länge leve boken?
Jag läste häromdagen ett mycket tänkvärt inlägg hos Rick Falkvinge (PP) om den digitala bokens frammarsch och framtid. Visst är saker och ting dragna till sin spets, men det finns ändå klart intressanta tankar och argument för att boken i pappersform är på tillbakagång. Åtminstone inom vissa kretsar och tillämpningsområden.
...och till sist, lite konkret politik och Mjölby
Jag läste i kväll i Corren om utbyggnaden av Viringe industriområde i Mjölby, som förväntas få ytterligare ett antal hundra arbetstillfällen tack vare nyetableringar av bland annat Burger King, mAx och ett antal andra företag inom andra branscher. Dessutom är Sharpmans stora nybygge i närheten oerhört intressant och visar prov på invånarnas kreativitet och beslutsamhet. Heja!
I morgon söndag väntar ett styrelsemöte i lokalföreningen där det förhoppningsvis bland annat ska tas fram konkreta förslag på listor till kommun- och landstingsval inför kommande medlemsmöten. Det ska bli riktigt roligt att se!
Allra sist, åter igen ett läsvärt länktips: Den hälsosamme ekonomisten.
Skrämmande beteende av pressekreterare
Hur som helst finns det en del att ta upp och jag inleder med den kvällsläsning som fick mig att snudd på förfasas över vad det är för personer som lyckas nå betydande politiska positioner. Mer konkret handlar det nu om Magnus Ljungkvist, som tydligen arbetar som pressekreterare hos Socialdemokraterna. På Newsmill skriver han en raljerande och horribel "artikel" (eller är det satir?) om Edvard Unsgaards Facebook-kommentar där han berömmer möjligheten att med kort varsel kunna få avföring i trapphuset uppstädat en helgdag.
Till att börja med, visst är det en bra tjänst. Eller, varför skulle det inte vara det? Behöver jag en rörmokare anlitar jag en, behöver jag en läkare ser jag till att gå till en och behöver jag en städare ser jag till att en sådan kommer... Varför det skulle vara negativt får inte Ljungkvist fram, men lyckas visa sina förutfattade meningar och fördomar gång på gång.
- "ett städande proletariat", varför denna nedvärdering av nödvändiga städtjänster?
- "för en billig penning", vad är det som säger att det var billigt?
- "Betalar städföretaget skatt som de ska", vad är det som säger att någon skulle vara ohederlig för att denne har bra service och anställer människor av utländsk härkomst?
- "hade hon arbetstillstånd", varför ens ställa frågan? Vad har det med Unsgaard att göra? Vad har det med sakfrågan att göra?
Nog för att man kan förvänta sig fulknep inom politiken, men när ett sådant här beteende kommer från en pressekreterare i landets största parti blir jag smått mörkrädd. Ska han få ha ett stort inflytande över Sverige? Så f-n heller.
Att sociala medier är viktigt för en politiker kan väl i varje fall knappast ha undgått någon vid det här laget...
Nya ledare efter nyår
Nu till någonting roligare, mina egna alster i Motala & Vadstena Tidning. Den inledande är en globalt inriktad text om klimatförändringar, den andra handlade om direkt nödvändig utbyggnad av bredband på landsbygden och den tredje tog upp det välkomna avskaffandet av könskvoteringen i utbildningsväsendet.
- Var rädd om vår unika planet
- Landsbygdens framtid står på spel
- Positiv särbehandling är negativ
Boken kommer att dö, länge leve boken?
Jag läste häromdagen ett mycket tänkvärt inlägg hos Rick Falkvinge (PP) om den digitala bokens frammarsch och framtid. Visst är saker och ting dragna till sin spets, men det finns ändå klart intressanta tankar och argument för att boken i pappersform är på tillbakagång. Åtminstone inom vissa kretsar och tillämpningsområden.
...och till sist, lite konkret politik och Mjölby
Jag läste i kväll i Corren om utbyggnaden av Viringe industriområde i Mjölby, som förväntas få ytterligare ett antal hundra arbetstillfällen tack vare nyetableringar av bland annat Burger King, mAx och ett antal andra företag inom andra branscher. Dessutom är Sharpmans stora nybygge i närheten oerhört intressant och visar prov på invånarnas kreativitet och beslutsamhet. Heja!
I morgon söndag väntar ett styrelsemöte i lokalföreningen där det förhoppningsvis bland annat ska tas fram konkreta förslag på listor till kommun- och landstingsval inför kommande medlemsmöten. Det ska bli riktigt roligt att se!
Allra sist, åter igen ett läsvärt länktips: Den hälsosamme ekonomisten.
lördag 5 december 2009
Svinig sjukdom saboterar, sängliggande sysslor sannolika
Jahapp, den här lördagen blev ju inte riktigt vad jag hade hoppats på. Under gårdagen var jag med övriga kamrater på jobbet och vaccinerade mig mot influensa A, eller "svininfluensan", se bilden nedan med köer... Jag hade nog ärligt talat räknat med lite huvudvärk och kanske feber, men det uteblev helt.
Däremot känns min kropp som en 80-årings, gissar jag. Rygg, knän och ett finger har jag tidigare haft ont i lite då och då, lägg samman dem och multiplicera med fem så hamnar resultatet ungefär på hur det känns just nu. Segt, men det är tur att man har bra kollegor som kan hoppa in och jobba mer med kort varsel!
Jag måste också berömma organisationen kring själva vaccineringen, det gick snabbt och oväntat smidigt trots de till synes långa köerna. Mycket bra jobbat av sjukvården, det gläder att få säga det!
I övrigt då? Ja, i dag har det av naturliga skäl inte blivit mycket gjort. I går fick jag ändå ett par texter publicerade, dels ledaren om energidrycker i MVT och dels ett andra debattsvar i Corren angående det svenska skolsystemet, "Rätt utbildning viktigast".
Nu ska jag återgå till sängliggande aktiviteter och ladda inför en ny, rolig arbetsvecka. Därefter väntar nästan en vecka i New York och julledighet...
Däremot känns min kropp som en 80-årings, gissar jag. Rygg, knän och ett finger har jag tidigare haft ont i lite då och då, lägg samman dem och multiplicera med fem så hamnar resultatet ungefär på hur det känns just nu. Segt, men det är tur att man har bra kollegor som kan hoppa in och jobba mer med kort varsel!
Jag måste också berömma organisationen kring själva vaccineringen, det gick snabbt och oväntat smidigt trots de till synes långa köerna. Mycket bra jobbat av sjukvården, det gläder att få säga det!
I övrigt då? Ja, i dag har det av naturliga skäl inte blivit mycket gjort. I går fick jag ändå ett par texter publicerade, dels ledaren om energidrycker i MVT och dels ett andra debattsvar i Corren angående det svenska skolsystemet, "Rätt utbildning viktigast".
Nu ska jag återgå till sängliggande aktiviteter och ladda inför en ny, rolig arbetsvecka. Därefter väntar nästan en vecka i New York och julledighet...
tisdag 17 november 2009
Intressant inlägg inlagt
I dag presenterades mitt svar på den debattartikel om gymnasieskolan som jag skrev om senast, ni kan själva läsa svaret här på Corren.se.
Förmiddagen i dag har i övrigt ägnats åt nödvändig städning och annat fixande hemma, eftermiddagen och kvällen bjuder på jobb - och jag kan verkligen inte klaga när jag nu på arbetstid får se Peter Forsbergs och Markus Näslunds respektive comebacker i MODO!
Förmiddagen i dag har i övrigt ägnats åt nödvändig städning och annat fixande hemma, eftermiddagen och kvällen bjuder på jobb - och jag kan verkligen inte klaga när jag nu på arbetstid får se Peter Forsbergs och Markus Näslunds respektive comebacker i MODO!
onsdag 11 november 2009
Socialdemokratisk skola sorterar sina studenter
Efter lite skrivande i morse och en härlig långpromenad i skogen har jag under eftermiddagen bland annat haft förmånen att skriva två politiska artiklar. Dels har jag skrivit en ledare till kommande fredags MVT och dels har jag författat ett svar till en debattartikel i Corren om förslaget till ny gymnasieskola, roligt nog med Mjölby som exempel. Som alltid är det fascinerande att kunna vända S-blockets utsorteringsargument mot dem själva, och det ska också bli roligt att se om jag får in svaret.
I kväll blir det lite mer jobb och i morgon är det hockey för hela slanten. Full omgång i Elitserien och dessutom premiär för nya spelet Coach LeMat!
Ursäkta språket, men fan vad bra jag har det.
I kväll blir det lite mer jobb och i morgon är det hockey för hela slanten. Full omgång i Elitserien och dessutom premiär för nya spelet Coach LeMat!
Ursäkta språket, men fan vad bra jag har det.
tisdag 15 september 2009
Regeringen Reinfeldt riktar resurserna
Det har inte blivit mycket bloggande de senaste dagarna och anledningen är enkel - arbete. Det känns som att jag så smått har jobbat dygnet runt - de senaste dagarna har jag gått upp klockan 7:30, 7:15, 4:00 och 7:30. Notera att två av dessa dagar är så kallade "helgdagar" för vanligt folk... ;) Men, det har medfört mängder av roliga upplevelser, bland annat under lördagens kickoff och måndagens stora upptaktsträff med Elitserien i Stockholm.
På den lokala nivån händer det inte så mycket för tillfället, jag har fått veta att kommunfullmäktige i september är inställt på grund av för få ärenden på dagordningen. Det känns trist att det ska vara så, med tanke på att så många är engagerade. Det känns inte som att en helt vettig ordning råder om fullmäktige inte har något särskilt att besluta om - såvida inte allt är perfekt, då behövs inga beslut. Perfekt är situationen med största sannolikt inte, tyvärr...
I dag höll statsminister Fredrik Reinfeldt sitt sedvanliga tal inför den återöppnade Riksdagen och även om han förefaller återhållsam (och inte entusiastisk) är det på något sätt trygghet han utstrålar. Tiderna är på väg att bättras, siffrorna jämfört med år 2006 för exempelvis utanförskap är starka och nästa veckas presentation av budgeten innehåller lite av varje tack vare konjunkturljusningen, bland annat mer pengar till de mest behövande pensionärerna.
En sak jag dock inte riktigt känner mig bekväm med är höjningen av studiemedlet. I sig är den naturligtvis välkommen, det vet alla som levt av CSN-pengar, men finansieringen känns inte direkt lysande. Höjda avgifter för oss som redan har studielån är en viktig del... en horribel tänkt förseningsavgift på 200 (!) kronor ska det bli framöver. Betänk då också att CSN skickar ut ett helt gäng betalningsavier i början på året, som folk förväntas hålla ordning på under många månader framöver. Det krävs inte särskilt mycket slarv eller röra för att en liten girolapp ska försvinna och glömmas bort - och att då ha fyrdubbel avgift mot de normala 50 kronor som brukar gälla känns vansinnigt. Det måste finnas bättre sätt att finansiera en höjning av studiemedlet än att lämpa över kostnaden på dem som redan har studieskulder.
Taket för hur mycket en student får tjäna utan att få "avdrag" på studiemedlet kommer också att höjas. Jag ser inget problem med detta i sig, men däremot anser jag att heltidsstudier bör kräva heltid av en student (eller ännu mer av en mer ambitiös...) som därmed helt enkelt inte borde ha rimlig tid att arbeta så pass mycket att densamme slår i taket. Om utbildningen är mindre krävande bör den göras om, det finns alldeles för mycket slappa program och kurser, säger min egen erfarenhet.
På integritetsområdet har Black Internet, som tidigare ålades att stänga av trafiken till The Pirate Bay, överklagat Tingsrättens dom. Bravo, tack för det - vi behöver rejäla besked om vad lagen egentligen säger. Och, om lagen säger fel, måste vi ändra lagen via riksdagen.
På den lokala nivån händer det inte så mycket för tillfället, jag har fått veta att kommunfullmäktige i september är inställt på grund av för få ärenden på dagordningen. Det känns trist att det ska vara så, med tanke på att så många är engagerade. Det känns inte som att en helt vettig ordning råder om fullmäktige inte har något särskilt att besluta om - såvida inte allt är perfekt, då behövs inga beslut. Perfekt är situationen med största sannolikt inte, tyvärr...
I dag höll statsminister Fredrik Reinfeldt sitt sedvanliga tal inför den återöppnade Riksdagen och även om han förefaller återhållsam (och inte entusiastisk) är det på något sätt trygghet han utstrålar. Tiderna är på väg att bättras, siffrorna jämfört med år 2006 för exempelvis utanförskap är starka och nästa veckas presentation av budgeten innehåller lite av varje tack vare konjunkturljusningen, bland annat mer pengar till de mest behövande pensionärerna.
En sak jag dock inte riktigt känner mig bekväm med är höjningen av studiemedlet. I sig är den naturligtvis välkommen, det vet alla som levt av CSN-pengar, men finansieringen känns inte direkt lysande. Höjda avgifter för oss som redan har studielån är en viktig del... en horribel tänkt förseningsavgift på 200 (!) kronor ska det bli framöver. Betänk då också att CSN skickar ut ett helt gäng betalningsavier i början på året, som folk förväntas hålla ordning på under många månader framöver. Det krävs inte särskilt mycket slarv eller röra för att en liten girolapp ska försvinna och glömmas bort - och att då ha fyrdubbel avgift mot de normala 50 kronor som brukar gälla känns vansinnigt. Det måste finnas bättre sätt att finansiera en höjning av studiemedlet än att lämpa över kostnaden på dem som redan har studieskulder.
Taket för hur mycket en student får tjäna utan att få "avdrag" på studiemedlet kommer också att höjas. Jag ser inget problem med detta i sig, men däremot anser jag att heltidsstudier bör kräva heltid av en student (eller ännu mer av en mer ambitiös...) som därmed helt enkelt inte borde ha rimlig tid att arbeta så pass mycket att densamme slår i taket. Om utbildningen är mindre krävande bör den göras om, det finns alldeles för mycket slappa program och kurser, säger min egen erfarenhet.
På integritetsområdet har Black Internet, som tidigare ålades att stänga av trafiken till The Pirate Bay, överklagat Tingsrättens dom. Bravo, tack för det - vi behöver rejäla besked om vad lagen egentligen säger. Och, om lagen säger fel, måste vi ändra lagen via riksdagen.
onsdag 2 september 2009
Bättre betyg betingar big bucks
Jag kikade nyss på TV4-Nyheterna där de hade ett reportage från Trelleborg (Nyheter24 skriver i samma ämne och visar också inslaget). I det föreslog en person vid namn Sverker Hagman (utredare, tillika rektor (!)) att lönen för lärarna på gymnasiet ska bero på vilka betyg som de sätter på eleverna. Ju högre betyg, desto högre lön.
Hallå? Vilken verklighet lever dessa människor i? Förutom det uppenbara - att det ger incitament till att av rent finansiella, personliga skäl sätta för höga betyg på eleverna - är det knappast "rättvist". Vissa lärare har kort och gott "bättre" klasser (dvs där eleverna har högre betyg) och andra lärare har "sämre" klasser. Det betyder inte automatiskt att den förstnämnde läraren är bättre.
Jisses. Nog för att man ska respektera folks åsikter, men ibland undrar jag verkligen vad folk tänker med.
- Man kan se det som att vi går in och kvalitetssäkrar skolan på ett sätt i själva processen kunskapsförmedling.
Hallå? Vilken verklighet lever dessa människor i? Förutom det uppenbara - att det ger incitament till att av rent finansiella, personliga skäl sätta för höga betyg på eleverna - är det knappast "rättvist". Vissa lärare har kort och gott "bättre" klasser (dvs där eleverna har högre betyg) och andra lärare har "sämre" klasser. Det betyder inte automatiskt att den förstnämnde läraren är bättre.
Jisses. Nog för att man ska respektera folks åsikter, men ibland undrar jag verkligen vad folk tänker med.
måndag 15 juni 2009
Sista spurten - sedan sommar, sol samt slöande
Två mycket hektiska dagar återstår innan torsdagen och lugnet (?) tar vid... I morgon jobb hela dagen, därefter som sagt KF - onsdag är det jobb och socialt samkväm som väntar från morgon till natt. I kväll har jag för övrigt skrivit försommarens sista krönika till Linköpings-Posten och dito ledare till MVT.
I dag kom också regeringens förslag till ny skollag och det finns väldigt mycket jag sympatiserar med i det. Jag återkommer med en närmare analys från min sida framöver, men det som verkar uppröra (oppositionen, surprise) mest är att Komvux-möjligheterna för personer med godkända betyg reduceras. Jag tycker att det är helt rätt, resurserna på den nivån bör naturligtvis läggas på de som behöver det mest. Solidaritet. En annan punkt som också är bra är tydligare regler för friskolor.
I dag kom också regeringens förslag till ny skollag och det finns väldigt mycket jag sympatiserar med i det. Jag återkommer med en närmare analys från min sida framöver, men det som verkar uppröra (oppositionen, surprise) mest är att Komvux-möjligheterna för personer med godkända betyg reduceras. Jag tycker att det är helt rätt, resurserna på den nivån bör naturligtvis läggas på de som behöver det mest. Solidaritet. En annan punkt som också är bra är tydligare regler för friskolor.
måndag 1 december 2008
Utbildning, Telia-backande och icke-telefon
Stora delar av lördagen tillbringade jag i Linköping, dels för att jobba men dels också för att närvara på Folkpartiets två seminarier (eller vad man nu vill kalla det) dessförinnan. Först handlade det om att två riksdagsledamöter kom och redogjorde för delar av sitt arbete - i det här fallet rörde det till allra största delen omhändertagna barn och ungdomars situation. Det var inte särskilt uppmuntrande att lyssna på de problem som finns, men hoppet är väl att medvetenheten och ambitionen att åtgärda det ökar.
Efter en lunch med lite shopping på stan för min del blev det därefter ett föredrag av Anders Johnson, tidigare redaktör på DN och en av de som var med och utformade stommen till dagens partiprogram för fp. Ämnet var liberalismens historia och det blev en lite längre och delvis parallell version av det jag fick höra av Mathias Sundin (fp, Norrköping) under min tidigare kandidatutbildning. Mycket nyttigt - och många kända tänkare känner jag ju till sedan utbildningen i nationalekonomi.
Telia backade efter Mjölbys agerande
Det storföretag jag skrev om förra veckan var Telia, som hade utsett Mjölby och Boxholms kommuner till någon form av pilotområden för en genomgång (läs: nedläggning) av det fasta telenätet. Det tog hus i h-e i Boxholm där protestlistor gick runt redan innan kommunen hade fått veta något mer konkret och i Mjölby förklarade IT-ansvarige Monika Hallberg för Telia att man avsåg att ha med både Post- och Telestyrelsen (PTS) och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) på mötet som skulle ha ägt rum i torsdags. Anledningen är naturligtvis att det är en fråga av riksintresse och inte "bara" en lokal fråga.
Skulle, ja - för efter denna information blev det inget möte. Telia drog sig ur och backade... de behövde visst fundera mer och utreda saken närmare.
Fortfarande kvarstår frågan om hur (om) vi ska lyckas få fast telefoni här ute i "obygden". Ja, vi har ju faktiskt valt att bosätta sig 5 kilometer utanför tätort, hör och häpna. En halv mil. Oerhörda avstånd. Ja, jag tillhör den ironiska generationen.
Lagstiftningen säger ju att alla ska ha rätt till telefon, men specificerar inte hur det ska ske eller vad ordet innebär. "Det finns ju mobiltelefon" tänker kanske någon läsare - och visst gör det det, men den relevanta frågan är om det finns täckning? Det är lite si och så med det, för att uttrycka sig milt, och stabiliteten är inte den bästa heller.
Följetongen fortsätter. I övrigt har vi nu fått (varma) element på övervåningen i nya huset. Det närmar sig inflyttning.
Efter en lunch med lite shopping på stan för min del blev det därefter ett föredrag av Anders Johnson, tidigare redaktör på DN och en av de som var med och utformade stommen till dagens partiprogram för fp. Ämnet var liberalismens historia och det blev en lite längre och delvis parallell version av det jag fick höra av Mathias Sundin (fp, Norrköping) under min tidigare kandidatutbildning. Mycket nyttigt - och många kända tänkare känner jag ju till sedan utbildningen i nationalekonomi.
Telia backade efter Mjölbys agerande
Det storföretag jag skrev om förra veckan var Telia, som hade utsett Mjölby och Boxholms kommuner till någon form av pilotområden för en genomgång (läs: nedläggning) av det fasta telenätet. Det tog hus i h-e i Boxholm där protestlistor gick runt redan innan kommunen hade fått veta något mer konkret och i Mjölby förklarade IT-ansvarige Monika Hallberg för Telia att man avsåg att ha med både Post- och Telestyrelsen (PTS) och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) på mötet som skulle ha ägt rum i torsdags. Anledningen är naturligtvis att det är en fråga av riksintresse och inte "bara" en lokal fråga.
Skulle, ja - för efter denna information blev det inget möte. Telia drog sig ur och backade... de behövde visst fundera mer och utreda saken närmare.
Fortfarande kvarstår frågan om hur (om) vi ska lyckas få fast telefoni här ute i "obygden". Ja, vi har ju faktiskt valt att bosätta sig 5 kilometer utanför tätort, hör och häpna. En halv mil. Oerhörda avstånd. Ja, jag tillhör den ironiska generationen.
Lagstiftningen säger ju att alla ska ha rätt till telefon, men specificerar inte hur det ska ske eller vad ordet innebär. "Det finns ju mobiltelefon" tänker kanske någon läsare - och visst gör det det, men den relevanta frågan är om det finns täckning? Det är lite si och så med det, för att uttrycka sig milt, och stabiliteten är inte den bästa heller.
Följetongen fortsätter. I övrigt har vi nu fått (varma) element på övervåningen i nya huset. Det närmar sig inflyttning.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
