Efter Melodifestivalens deltävling i Linköping var det dags för kanalbyte och QX Gaygalan. Det är underbart att se allt det engagemang för människors lika rättigheter som delas av så många människor i samhällets olika skikt.
En reflektion som jag måste dela med mig av har en tydlig politisk koppling. Som passiva åskådare i publiken noterade jag nämligen ansikten som socialdemokraterna Stefan Löfven och Carin Jämtin, samt miljöpartisten Gustaf Fridolin.
Bland de nominerade och på scenen huserade däremot liberalerna. Folkpartiets framstående östgöte Birgitta Ohlsson var nominerad till "Årets Hetero". Folkpartiets Robert Hannah var nominerad till "Årets Homo". Inte minst tilldelades Folkpartiets Birgitta Westerholm ett hederspris för sitt arbete genom åren.
Liberalerna agerar. De rödgröna ser på. Men alla är välkomna upp på scenen!
Visar inlägg med etikett Jämställdhet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Jämställdhet. Visa alla inlägg
lördag 8 februari 2014
onsdag 2 oktober 2013
Jag blir så trött...
Kvällens "jag blir så trött" sponsras av: Människor i diverse köpes/säljes-grupper på Facebook som envisas med att kategorisera kläder och leksaker utifrån pojk- eller flicktillhörighet.
Jag tänkte måttligt ödmjukt bjuda sponsorerna på en ögonöppnare...
Ett litet barn struntar med väldigt stor sannolikhet fullständigt i om de svarta mjukisbyxorna eller de vita gummistövlarna är "avsedda" för det ena eller andra könet. När sponsorerna dessutom måste fråga vilket kön sakerna "tillhör" innan de vet om de vill köpa eller inte har beteendet passerat alla mina gränser för att kategoriseras som tragiskt.
(jo, jag vet att det tyvärr är så att det kan skilja i storlek och passform mellan olika tillverkares syn på pojkar/flickor, men så djupt är inte sponsorernas resonemang...)
Jag tänkte måttligt ödmjukt bjuda sponsorerna på en ögonöppnare...
Ett litet barn struntar med väldigt stor sannolikhet fullständigt i om de svarta mjukisbyxorna eller de vita gummistövlarna är "avsedda" för det ena eller andra könet. När sponsorerna dessutom måste fråga vilket kön sakerna "tillhör" innan de vet om de vill köpa eller inte har beteendet passerat alla mina gränser för att kategoriseras som tragiskt.
(jo, jag vet att det tyvärr är så att det kan skilja i storlek och passform mellan olika tillverkares syn på pojkar/flickor, men så djupt är inte sponsorernas resonemang...)
fredag 21 oktober 2011
Pappa.
För ganska precis en vecka sedan tittade min son ut i världen. Efter några dagar av extra trygghet på BB i Linköping kom arbetsnamn Pytte och min fru Maria hem, och nu tillbringar vi mycket tid tillsammans och lär känna varandra i våra nya liv.
Pytte har dessutom fått ett namn: Tibbe. Enligt SCB är det ett ovanligt, men inte unikt namn. Den som undrar var det kommer ifrån kan få sitt lystmäte nu - vi tyckte plojnamnet Tiburtius var långt och knasigt, men ur det utvecklades Tibbe... Dessutom är det ju ganska likt "Tobbe" och har i:et från Maria.
Det finns mycket att fundera kring sådana här dagar. I dag kom ett gäng papper på posten. Tibbe ska:
- Välja vårdcentral hos Landstinget i Östergötland.
- Få sitt namn registrerat hos Skatteverket.
- Försäkras i ett av föräldrarna valt försäkringsbolag.
- Få barnbidrag från Försäkringskassan.
Jämställdhet i Sverige
Det sistnämnda brevet kom till både moder och fader, men svensk lag har som standard att modern får barnbidraget om inget annat blir överenskommet. Det känns inte helt ologiskt, samtidigt som det inte känns helt logiskt. Vårdnad och ekonomi är knepiga saker, inte minst när det gäller problematiska förhållanden.
Tack och lov slipper Tibbe sådant från start, men andra barn är inte lika lyckligt lottade. Inte heller fäder, som tyvärr får bli lidande många gånger. Barnets bästa ska självfallet alltid sättas i centrum, och det innebär också att båda föräldrarna bör vara så delaktiga som det går. Jag ska inte gå in på det i detalj här, men en manlig vän i partiet har bekymmer av det här slaget, att han trots både socialtjänstens regler och domstolsbeslut inte får träffa sin dotter. Det är en skam för Sverige att det kan fungera så i dag, oavsett vilken förälder som trilskas.
Apropå föräldrar, barn och skola - läs mitt inlägg i Folkpartiets Mjölbyblogg om rödgröna vindflöjlar utan fäste.
...och till sist...
Apropå absolut ingenting, vart har Piratpartiet tagit vägen? Det slog mig nu att jag inte sett, hört eller läst något på länge. Trist.
Pytte har dessutom fått ett namn: Tibbe. Enligt SCB är det ett ovanligt, men inte unikt namn. Den som undrar var det kommer ifrån kan få sitt lystmäte nu - vi tyckte plojnamnet Tiburtius var långt och knasigt, men ur det utvecklades Tibbe... Dessutom är det ju ganska likt "Tobbe" och har i:et från Maria.
Det finns mycket att fundera kring sådana här dagar. I dag kom ett gäng papper på posten. Tibbe ska:
- Välja vårdcentral hos Landstinget i Östergötland.
- Få sitt namn registrerat hos Skatteverket.
- Försäkras i ett av föräldrarna valt försäkringsbolag.
- Få barnbidrag från Försäkringskassan.
Jämställdhet i Sverige
Det sistnämnda brevet kom till både moder och fader, men svensk lag har som standard att modern får barnbidraget om inget annat blir överenskommet. Det känns inte helt ologiskt, samtidigt som det inte känns helt logiskt. Vårdnad och ekonomi är knepiga saker, inte minst när det gäller problematiska förhållanden.
Tack och lov slipper Tibbe sådant från start, men andra barn är inte lika lyckligt lottade. Inte heller fäder, som tyvärr får bli lidande många gånger. Barnets bästa ska självfallet alltid sättas i centrum, och det innebär också att båda föräldrarna bör vara så delaktiga som det går. Jag ska inte gå in på det i detalj här, men en manlig vän i partiet har bekymmer av det här slaget, att han trots både socialtjänstens regler och domstolsbeslut inte får träffa sin dotter. Det är en skam för Sverige att det kan fungera så i dag, oavsett vilken förälder som trilskas.
Apropå föräldrar, barn och skola - läs mitt inlägg i Folkpartiets Mjölbyblogg om rödgröna vindflöjlar utan fäste.
...och till sist...
Apropå absolut ingenting, vart har Piratpartiet tagit vägen? Det slog mig nu att jag inte sett, hört eller läst något på länge. Trist.
onsdag 12 oktober 2011
Hotad julskinka, ljugande (?) Juholt och annalkande junior
Det är bara drygt två månader kvar till julafton. Smaka på den. Det blir allt mörkare, men snart är det dags att börja fnula på adventsljusstakar, stjärnor och annat mysigt som hör till.
Julskinkan är hotad, åtminstone den svenska. Tråkigt nog verkar inte svenskarna inse att det krävs köp av svenskt griskött året runt för att den stora högtiden julen ska bjuda på "svenskodlad" skinka. Personligen köper jag i 95% av fallen svenskt kött, och gör det med glädje. Ibland ekologiskt. Jag skulle vilja kunna unna mig mer av den varan, eller för den delen närproducerat.
Håkan Juholt då? Nej, inte apropå kött, utan apropå rubriken. Tja, vad ska man säga... frasen "Han kunde Juholt sig till sanningen" fick i varje fall mig att dra på smilbanden. Jag tilltalas inte av honom som partiledare över huvud taget, han är mest trist och vägrar mer eller mindre konsekvent att svara på konkreta frågor. Det gäller förvisso fler politiker på olika nivåer, men det gör inte saken bättre.
Förundersökningen om brott i samband med det för höga bostadsbidraget lär garanterat läggas ner inom kort, allt annat verkar orimligt. Det betyder dock inte att Juholt är utan ansvar. Att någonting inte är brottsligt innebär inte att det inte kan vara omoraliskt.
Sydsvenskan skriver om att reglerna varit otydliga, men jag instämmer inte. För Riksdagens lägenheter gäller:
Precis, 'nuff said. Underförstått. Rimligt. Logiskt. Historien om det för höga arvodet för en resa till Ukraina spär på skepsisen. Var det nöje eller arbete, och hur lång var resan egentligen? Det är illa för en nybliven partiledare när det inom dennes eget parti höjs röster om avgång, så här tätt inpå tillträdandet. Det finns visst folk med sunt förnuft inom Socialdemokraterna också...
Julskinkan är hotad, åtminstone den svenska. Tråkigt nog verkar inte svenskarna inse att det krävs köp av svenskt griskött året runt för att den stora högtiden julen ska bjuda på "svenskodlad" skinka. Personligen köper jag i 95% av fallen svenskt kött, och gör det med glädje. Ibland ekologiskt. Jag skulle vilja kunna unna mig mer av den varan, eller för den delen närproducerat.
Håkan Juholt då? Nej, inte apropå kött, utan apropå rubriken. Tja, vad ska man säga... frasen "Han kunde Juholt sig till sanningen" fick i varje fall mig att dra på smilbanden. Jag tilltalas inte av honom som partiledare över huvud taget, han är mest trist och vägrar mer eller mindre konsekvent att svara på konkreta frågor. Det gäller förvisso fler politiker på olika nivåer, men det gör inte saken bättre.
Förundersökningen om brott i samband med det för höga bostadsbidraget lär garanterat läggas ner inom kort, allt annat verkar orimligt. Det betyder dock inte att Juholt är utan ansvar. Att någonting inte är brottsligt innebär inte att det inte kan vara omoraliskt.
Sydsvenskan skriver om att reglerna varit otydliga, men jag instämmer inte. För Riksdagens lägenheter gäller:
- Ingen annan än riksdagsledamoten får bo i lägenheten.
- Endast familjemedlemmar får tillfälligt sova över i lägenheten.
- Den som sover över måste betala en avgift för varje natt man väljer att stanna.
Är det då inte fullt rimligt att motsvarande tankesätt ska gälla även för den som väljer en egen lägenhet, som det ges bidrag för? Jo, visst tusan är det så. Sunt förnuft.
Inget säger att man inte får ha någon annan boende där, inte heller att riksdagsledamoten måste dela sina kostnader med sin eventuella sambo.– Däremot är det underförstått att vi bara betalar ut ledamotens kostnad, säger Marianne Bjernbäck, enhetschef på riksdagens ledamotsservice.
Precis, 'nuff said. Underförstått. Rimligt. Logiskt. Historien om det för höga arvodet för en resa till Ukraina spär på skepsisen. Var det nöje eller arbete, och hur lång var resan egentligen? Det är illa för en nybliven partiledare när det inom dennes eget parti höjs röster om avgång, så här tätt inpå tillträdandet. Det finns visst folk med sunt förnuft inom Socialdemokraterna också...
För en gångs skull är jag nog manad att instämma i uttalanden som "hade det varit en kvinna hade hon fått gå". Fråga Mona Sahlin. Tobleronen förefaller vara en skitsak i ett sammanhang med hundratusentals kronor för mycket i bidrag. Till en person med sexsiffrig lön, i månaden.
Jag tittade för övrigt lite på partiledardebatten i förmiddags och slogs av att jag nog aldrig har sett Fredrik Reinfeldt så engagerad i talarstolen. Lars Ohly pratade om "högröd i ansiktet", och till viss del stämde det. Det var riktigt uppfriskande att se inlevelsen för en gångs skull. Juholt var också engagerad, men sannolikt av andra anledningar. Därtill var han nödd och tvungen.
Nåväl, dags att avsluta inlägget, och göra det kring ordet junior. Vi får se vad som tittar ut inom kort, för det verkar närma sig den magiska tidpunkten då jag kommer att bli pappa för första gången. Gissa om det är nervöst...
söndag 31 januari 2010
"Stridstupp" sänkte socialdemokratisk statsministerkandidat
Det blev (föga förvånande) inget TV-tittande på hockeyn i går kväll, snön och atmosfären satte stopp för det. Därför blev det i dag (i dagsljus) en liten tripp upp på det snöklädda taket för att frigöra parabol och det stackars mottagarhuvudet var begravt i förtid. Nu går signalerna fram hyfsat i varje fall.
Söndagen har bjudit på lite av varje och nu i kväll kikade jag på partiledardebatten i SVT:s storversion av Agenda. Den viktigaste frågan verkade som vanligt vara att kasta skit på motståndarnas trovärdighet. Är det inte dags att inse att folk börjar tröttna rätt rejält på smutskastningen? Nej, jag hoppas verkligen att det blir mer och mer fokus på egen vilja och framtidsvisioner. Mona Sahlins lågvattenmärke att kalla Jan Björklund för "stridstupp" tog nog ändå priset. Samtidigt hade hon en rejäl höjdpunkt i frågan om svenska styrkor i Afghanistan.
Nåväl, några frågor som diskuterades...
- Energi: Det finns tyvärr bara ett trovärdigt alternativ och det kommer från Alliansen, med kärnkraften som en viktig bas. Det finns i dag ingenting som visar att det finns en rimlig ersättning för den - även om naturligtvis effektivisering är det viktigaste. Vindkraft i all ära, men den är flyktig vid både frånvaro av vind och rejäl kyla.
- Jobb/skatter: Knäckfrågan kring jobb verkar vara skatter... Ärligt talat vet jag inte om debatten gav någonting särskilt. Det är i varje fall positivt att allmän arbetslöshetsförsäkring fortfarande är aktuellt för Alliansen. Diskussionen kring A-kassenivåer kan jag annars inte heller riktigt förstå. Den stora "boven" enligt mina erfarenheter är inte sällan avgiften för medlemskapet i fackförbund... inte A-kasseavgiften, som vissa gärna blandar ihop den med. Gällande skatterna är det ingen överraskning att rödgröna trojkan lär höja skatterna, men vi får vänta på besked.
- Sjukförsäkringen: Det är uppenbart för mig att något har varit fel i systemet. Felen måste åtgärdas på något sätt och den slutprodukt som (aningen klumpigt) har mejslats fram verkar lovande. En viktig fråga för mig är ändå fortfarande att Försäkringskassans egna läkare ifrågasätter mer relevanta läkares bedömningar. Knäckfrågan är att avgöra vem som är sjuk - och det är den närmaste läkaren mest lämpad att göra. För övrigt måste det väl ändå vara rimligt att ha grundinställningen att människor bör jobba så mycket som de praktiskt kan - och det måste också vara rimligt att byta jobb om det ger bättre förutsättningar för en högre grad av sysselsättning.
- Skolan: Frapperande pinsamt är det att lyssna på Lars Ohly om "sorterande" skolpolitik från Alliansen. Det är dagens skola som sorterar ut barn och ungdomar. Var fjärde elev klarar inte av högstadiet med godkända betyg och var tredje elev klarar inte av gymnasiet. Den verkligheten försöker Alliansen förändra. Denna fråga äger Jan Björklund och Folkpartiet fullständigt i, med all rätta.
Övriga reflektioner i varierande (o)ordning och relevans
- Lars Ohly riskerar som vanligt att drabbas av en whiplashskada utifrån det ständiga nickandet när andra pratar.
- Peter Eriksson är inte ens i närheten av Maria Wetterstrands kapacitet. Hon lyfter Miljöpartiet, Peter sänker detsamma.
- Göran Hägglund är en karismatisk ledare för sitt parti som får fram sitt budskap på ett bra sätt.
- Fredrik Reinfeldt höll en väldigt låg profil i.
- Vissa partiledare kan inte svara "ja" eller "nej" på en rak fråga...
- ...och samtidigt måste man inse att ytterst få frågor kan få ett sådant svar.
- Den enda åsikt som var blocköverskridande var den om att ingen visste tillräckligt om säkerhetsfrågor för att kunna säga nej till kroppsscanning. Jag säger nej.
- Lars Ohly kan inte svara på sakfrågor.
- Peter Eriksson har helt missat att en global finanskris har ägt rum under de senaste åren.
- Fredrik Reinfeldt kom ihåg finanskrisen och framhöll trots den att 100 000 färre är i utanförskap. Kontrast.
- Mona Sahlin är bra på att angripa och vrida på saker, men framstår inte som en potentiell ledare för ett land.
- Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin höll mest fokus på varandra.
- "Ni har" är en vanlig kombination i Lars Ohlys vokabulär. Mer "vi vill", tack.
- Fredrik Reinfeldt är fortfarande slående lik Alfons Åberg.
- Göran Hägglund anser inte att forskning och infrastruktur är "kortsiktig konsumtion". Det är bara att instämma.
- Jan Björklund gillar att ställa raka frågor till motståndare. Han får däremot sällan raka svar, eller svar över huvud taget.
- Maud Olofsson lider lite av att vara kort, åtminstone sett till det visuella intrycket.
- Mona Sahlins resonemang om "skatt för de rikaste" faller platt med tanke på att de allra rikaste går fria från densamma.
- Mona Sahlin planerar enligt egen utsago att inte återställa jobbskatteavdragen. Mycket välkommet besked!
- Göran Hägglund fick den första frågan kring pensionärer och deras skatt. Jag är tämligen säker på att detta är en av flera indikationer på att Kristdemokraterna kommer att hålla sig kvar i Riksdagen. Pensionärerna och de troende kristna.
- Peter Eriksson tycker inte om skattesänkningar.
- Jan Björklund vågade säga "skattesänkningar skapar jobb" och exemplifierade bra med både hushållsnära tjänster och ROT-avdrag.
- Tänk om det hade funnits lite nationalekonomisk kunskap hos Mona Sahlin. Då kanske hon hade förstått att det anses korrekt att låna pengar i lågkonjunktur för att få fart på ekonomin. Jan Björklund tvingades nu upplysa henne om det.
- Lars Ohlys tal om att satsa på offentlig verksamhet är behjärtansvärd. Hans problem är att pengarna måste tjänas in någonstans. Var? Jo, i den privata sektorn, som måste stimuleras.
- Göran Hägglund tog upp "extra allt till alla"-problematiken, men ingen fick ens chansen att svara på grund av debattledar
- Fredrik Reinfeldt lyfte upp ordet "frihet", det gjorde antagligen piratpartister besvikna. Åtminstone dem som ville klaga på frånvaron av ordet i debatten.
- Vårdnadsbidraget är ett problem för Alliansen. Lätt att angripa, mycket tveksamma effekter. Inte ens Göran Hägglund lyckas rädda situationen.
- Lars Ohly var först med att lyfta fram feminismfrågan, även om han själv inte använde ordet.
- Fredrik Reinfeldt tycker inte om att Sverigedemokraterna blandas in så fort det handlar om obekväma frågor som kan snudda vid invandring. Mycket förståeligt.
- Mona Sahlin berömde Fredrik Reinfeldt för tankarna kring kvinnors rätt till valfrihet. Bravo.
- Peter Eriksson hävdade att det är många som inte har sett kvinnor med burka "i det här landet". Välkommen till Linköping när du önskar, Peter. Det är ju ändå från Östergötland du har snattat en riksdagsplats...
- Aktuellt hävdade "het inledning på partiledardebatten" i den kvartslånga pausen. Jasså? När då?
- Samma Aktuellt hade ett inslag om nybildade Landsbygdsdemokraterna. Dem måste jag läsa mer om.
- Jag undrar vilka som egentligen bryr sig om den här partiledardebatten, mer än ett halvår före valet. Det är nog tyvärr mest vi politiknördar, och en och annan "Svensson".
- "Aktuella frågor" måste inte nödvändigtvis bli relevanta för valet, exempelvis vargjakten är en fis i vinden i det stora hela.
- Fredrik Reinfeldt verkar ha en förkärlek för orden "skiss" och "58-årsgräns". Mona Sahlin tycker inte om samma ord.
- Att ha sju partiledare i en debatt samtidigt ger ingen riktigt bra miljö. Vissa försvinner stundtals helt och andra hålls helt utanför vissa frågor.
- Jan Björklund framstår som saklig och gillar att underbygga sina åsikter med fakta. Tack för det, att få in mer ideologi vore inte heller fel.
- Varför förkortas Folkpartiet "FP" och inte "F"?
- Mona Sahlin kallade Jan Björklund för "stridstupp". Vad ska man säga? Statsminister nästa? Bevare mig väl.
- Maud Olofsson lyfte fram den korrekta satsningen även på andra talanger än de teoretiska.
- Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson vill ha med sig Socialdemokraterna för att hålla en ny folkomröstning om euron. Det tycker inte Göran Hägglund och Folkpartiet är nödvändigt. Jag är ärligt talat kluven - euron ska införas i Sverige på sikt, men jag tror inte att det är dags riktigt än.
- Rödgröna trojkan vill ha kvotering i privata bolagsstyrelser. Regeringen vill inte det. Kvotering är som princip aldrig bra och skapar på sin höjd en konstgjord jämn fördelning.
- IPRED och FRA ska rivas upp, säger rödgröna trojkan på en snabbfråga. Det är i och för sig bra, men vad vill de ha i stället? Regeringen fegade ur och svarade att lagarna inte ska förändras.
- Lars Ohly tänker till: "både män och kvinnor är föräldrar".
- Lars Ohly och Mona Sahlin tänker till: "vi måste garantera rätten till heltid". Ingen har ännu kunnat förklara för mig hur det ska gå till. Om inte förutsättningarna för heltid finns, hur ska de då skapas? "Rätt till heltid"?
- Mona Sahlin talade berömmande om våra internationella militära styrkor och gjorde i Afghanistan-frågan kvällens starkaste intryck på mig när hon pratade om föräldrars oro för sina barn. Tyvärr hade hon två motsträviga gubbar bredvid sig och lär få det väldigt svårt.
- Fredrik Reinfeldt gick på en känslomässig väg i frågan och Jan Björklund följde upp med mer konkret prat. Bra samarbete på den sidan.
Till sist, jag upprepar: Vänstergänget är inte ens överens om vad de behöver vara överens om. Eller så är de kanske överens om att de inte är överens, men är överens om att ge sken av att inte vara överens om det som de ska vara överens om.
Söndagen har bjudit på lite av varje och nu i kväll kikade jag på partiledardebatten i SVT:s storversion av Agenda. Den viktigaste frågan verkade som vanligt vara att kasta skit på motståndarnas trovärdighet. Är det inte dags att inse att folk börjar tröttna rätt rejält på smutskastningen? Nej, jag hoppas verkligen att det blir mer och mer fokus på egen vilja och framtidsvisioner. Mona Sahlins lågvattenmärke att kalla Jan Björklund för "stridstupp" tog nog ändå priset. Samtidigt hade hon en rejäl höjdpunkt i frågan om svenska styrkor i Afghanistan.
Nåväl, några frågor som diskuterades...
- Energi: Det finns tyvärr bara ett trovärdigt alternativ och det kommer från Alliansen, med kärnkraften som en viktig bas. Det finns i dag ingenting som visar att det finns en rimlig ersättning för den - även om naturligtvis effektivisering är det viktigaste. Vindkraft i all ära, men den är flyktig vid både frånvaro av vind och rejäl kyla.
- Jobb/skatter: Knäckfrågan kring jobb verkar vara skatter... Ärligt talat vet jag inte om debatten gav någonting särskilt. Det är i varje fall positivt att allmän arbetslöshetsförsäkring fortfarande är aktuellt för Alliansen. Diskussionen kring A-kassenivåer kan jag annars inte heller riktigt förstå. Den stora "boven" enligt mina erfarenheter är inte sällan avgiften för medlemskapet i fackförbund... inte A-kasseavgiften, som vissa gärna blandar ihop den med. Gällande skatterna är det ingen överraskning att rödgröna trojkan lär höja skatterna, men vi får vänta på besked.
- Sjukförsäkringen: Det är uppenbart för mig att något har varit fel i systemet. Felen måste åtgärdas på något sätt och den slutprodukt som (aningen klumpigt) har mejslats fram verkar lovande. En viktig fråga för mig är ändå fortfarande att Försäkringskassans egna läkare ifrågasätter mer relevanta läkares bedömningar. Knäckfrågan är att avgöra vem som är sjuk - och det är den närmaste läkaren mest lämpad att göra. För övrigt måste det väl ändå vara rimligt att ha grundinställningen att människor bör jobba så mycket som de praktiskt kan - och det måste också vara rimligt att byta jobb om det ger bättre förutsättningar för en högre grad av sysselsättning.
- Skolan: Frapperande pinsamt är det att lyssna på Lars Ohly om "sorterande" skolpolitik från Alliansen. Det är dagens skola som sorterar ut barn och ungdomar. Var fjärde elev klarar inte av högstadiet med godkända betyg och var tredje elev klarar inte av gymnasiet. Den verkligheten försöker Alliansen förändra. Denna fråga äger Jan Björklund och Folkpartiet fullständigt i, med all rätta.
Övriga reflektioner i varierande (o)ordning och relevans
- Lars Ohly riskerar som vanligt att drabbas av en whiplashskada utifrån det ständiga nickandet när andra pratar.
- Peter Eriksson är inte ens i närheten av Maria Wetterstrands kapacitet. Hon lyfter Miljöpartiet, Peter sänker detsamma.
- Göran Hägglund är en karismatisk ledare för sitt parti som får fram sitt budskap på ett bra sätt.
- Fredrik Reinfeldt höll en väldigt låg profil i.
- Vissa partiledare kan inte svara "ja" eller "nej" på en rak fråga...
- ...och samtidigt måste man inse att ytterst få frågor kan få ett sådant svar.
- Den enda åsikt som var blocköverskridande var den om att ingen visste tillräckligt om säkerhetsfrågor för att kunna säga nej till kroppsscanning. Jag säger nej.
- Lars Ohly kan inte svara på sakfrågor.
- Peter Eriksson har helt missat att en global finanskris har ägt rum under de senaste åren.
- Fredrik Reinfeldt kom ihåg finanskrisen och framhöll trots den att 100 000 färre är i utanförskap. Kontrast.
- Mona Sahlin är bra på att angripa och vrida på saker, men framstår inte som en potentiell ledare för ett land.
- Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin höll mest fokus på varandra.
- "Ni har" är en vanlig kombination i Lars Ohlys vokabulär. Mer "vi vill", tack.
- Fredrik Reinfeldt är fortfarande slående lik Alfons Åberg.
- Göran Hägglund anser inte att forskning och infrastruktur är "kortsiktig konsumtion". Det är bara att instämma.
- Jan Björklund gillar att ställa raka frågor till motståndare. Han får däremot sällan raka svar, eller svar över huvud taget.
- Maud Olofsson lider lite av att vara kort, åtminstone sett till det visuella intrycket.
- Mona Sahlins resonemang om "skatt för de rikaste" faller platt med tanke på att de allra rikaste går fria från densamma.
- Mona Sahlin planerar enligt egen utsago att inte återställa jobbskatteavdragen. Mycket välkommet besked!
- Göran Hägglund fick den första frågan kring pensionärer och deras skatt. Jag är tämligen säker på att detta är en av flera indikationer på att Kristdemokraterna kommer att hålla sig kvar i Riksdagen. Pensionärerna och de troende kristna.
- Peter Eriksson tycker inte om skattesänkningar.
- Jan Björklund vågade säga "skattesänkningar skapar jobb" och exemplifierade bra med både hushållsnära tjänster och ROT-avdrag.
- Tänk om det hade funnits lite nationalekonomisk kunskap hos Mona Sahlin. Då kanske hon hade förstått att det anses korrekt att låna pengar i lågkonjunktur för att få fart på ekonomin. Jan Björklund tvingades nu upplysa henne om det.
- Lars Ohlys tal om att satsa på offentlig verksamhet är behjärtansvärd. Hans problem är att pengarna måste tjänas in någonstans. Var? Jo, i den privata sektorn, som måste stimuleras.
- Göran Hägglund tog upp "extra allt till alla"-problematiken, men ingen fick ens chansen att svara på grund av debattledar
- Fredrik Reinfeldt lyfte upp ordet "frihet", det gjorde antagligen piratpartister besvikna. Åtminstone dem som ville klaga på frånvaron av ordet i debatten.
- Vårdnadsbidraget är ett problem för Alliansen. Lätt att angripa, mycket tveksamma effekter. Inte ens Göran Hägglund lyckas rädda situationen.
- Lars Ohly var först med att lyfta fram feminismfrågan, även om han själv inte använde ordet.
- Fredrik Reinfeldt tycker inte om att Sverigedemokraterna blandas in så fort det handlar om obekväma frågor som kan snudda vid invandring. Mycket förståeligt.
- Mona Sahlin berömde Fredrik Reinfeldt för tankarna kring kvinnors rätt till valfrihet. Bravo.
- Peter Eriksson hävdade att det är många som inte har sett kvinnor med burka "i det här landet". Välkommen till Linköping när du önskar, Peter. Det är ju ändå från Östergötland du har snattat en riksdagsplats...
- Aktuellt hävdade "het inledning på partiledardebatten" i den kvartslånga pausen. Jasså? När då?
- Samma Aktuellt hade ett inslag om nybildade Landsbygdsdemokraterna. Dem måste jag läsa mer om.
- Jag undrar vilka som egentligen bryr sig om den här partiledardebatten, mer än ett halvår före valet. Det är nog tyvärr mest vi politiknördar, och en och annan "Svensson".
- "Aktuella frågor" måste inte nödvändigtvis bli relevanta för valet, exempelvis vargjakten är en fis i vinden i det stora hela.
- Fredrik Reinfeldt verkar ha en förkärlek för orden "skiss" och "58-årsgräns". Mona Sahlin tycker inte om samma ord.
- Att ha sju partiledare i en debatt samtidigt ger ingen riktigt bra miljö. Vissa försvinner stundtals helt och andra hålls helt utanför vissa frågor.
- Jan Björklund framstår som saklig och gillar att underbygga sina åsikter med fakta. Tack för det, att få in mer ideologi vore inte heller fel.
- Varför förkortas Folkpartiet "FP" och inte "F"?
- Mona Sahlin kallade Jan Björklund för "stridstupp". Vad ska man säga? Statsminister nästa? Bevare mig väl.
- Maud Olofsson lyfte fram den korrekta satsningen även på andra talanger än de teoretiska.
- Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson vill ha med sig Socialdemokraterna för att hålla en ny folkomröstning om euron. Det tycker inte Göran Hägglund och Folkpartiet är nödvändigt. Jag är ärligt talat kluven - euron ska införas i Sverige på sikt, men jag tror inte att det är dags riktigt än.
- Rödgröna trojkan vill ha kvotering i privata bolagsstyrelser. Regeringen vill inte det. Kvotering är som princip aldrig bra och skapar på sin höjd en konstgjord jämn fördelning.
- IPRED och FRA ska rivas upp, säger rödgröna trojkan på en snabbfråga. Det är i och för sig bra, men vad vill de ha i stället? Regeringen fegade ur och svarade att lagarna inte ska förändras.
- Lars Ohly tänker till: "både män och kvinnor är föräldrar".
- Lars Ohly och Mona Sahlin tänker till: "vi måste garantera rätten till heltid". Ingen har ännu kunnat förklara för mig hur det ska gå till. Om inte förutsättningarna för heltid finns, hur ska de då skapas? "Rätt till heltid"?
- Mona Sahlin talade berömmande om våra internationella militära styrkor och gjorde i Afghanistan-frågan kvällens starkaste intryck på mig när hon pratade om föräldrars oro för sina barn. Tyvärr hade hon två motsträviga gubbar bredvid sig och lär få det väldigt svårt.
- Fredrik Reinfeldt gick på en känslomässig väg i frågan och Jan Björklund följde upp med mer konkret prat. Bra samarbete på den sidan.
Till sist, jag upprepar: Vänstergänget är inte ens överens om vad de behöver vara överens om. Eller så är de kanske överens om att de inte är överens, men är överens om att ge sken av att inte vara överens om det som de ska vara överens om.
lördag 16 januari 2010
Politisk pressekreterare presterar pinsamheter
Jag har varit minst sagt dålig på att blogga de senaste veckorna och nu krävs det skärpning, dags att sparka mig själv i arslet...
Skrämmande beteende av pressekreterare
Hur som helst finns det en del att ta upp och jag inleder med den kvällsläsning som fick mig att snudd på förfasas över vad det är för personer som lyckas nå betydande politiska positioner. Mer konkret handlar det nu om Magnus Ljungkvist, som tydligen arbetar som pressekreterare hos Socialdemokraterna. På Newsmill skriver han en raljerande och horribel "artikel" (eller är det satir?) om Edvard Unsgaards Facebook-kommentar där han berömmer möjligheten att med kort varsel kunna få avföring i trapphuset uppstädat en helgdag.
Till att börja med, visst är det en bra tjänst. Eller, varför skulle det inte vara det? Behöver jag en rörmokare anlitar jag en, behöver jag en läkare ser jag till att gå till en och behöver jag en städare ser jag till att en sådan kommer... Varför det skulle vara negativt får inte Ljungkvist fram, men lyckas visa sina förutfattade meningar och fördomar gång på gång.
- "ett städande proletariat", varför denna nedvärdering av nödvändiga städtjänster?
- "för en billig penning", vad är det som säger att det var billigt?
- "Betalar städföretaget skatt som de ska", vad är det som säger att någon skulle vara ohederlig för att denne har bra service och anställer människor av utländsk härkomst?
- "hade hon arbetstillstånd", varför ens ställa frågan? Vad har det med Unsgaard att göra? Vad har det med sakfrågan att göra?
Nog för att man kan förvänta sig fulknep inom politiken, men när ett sådant här beteende kommer från en pressekreterare i landets största parti blir jag smått mörkrädd. Ska han få ha ett stort inflytande över Sverige? Så f-n heller.
Att sociala medier är viktigt för en politiker kan väl i varje fall knappast ha undgått någon vid det här laget...
Nya ledare efter nyår
Nu till någonting roligare, mina egna alster i Motala & Vadstena Tidning. Den inledande är en globalt inriktad text om klimatförändringar, den andra handlade om direkt nödvändig utbyggnad av bredband på landsbygden och den tredje tog upp det välkomna avskaffandet av könskvoteringen i utbildningsväsendet.
- Var rädd om vår unika planet
- Landsbygdens framtid står på spel
- Positiv särbehandling är negativ
Boken kommer att dö, länge leve boken?
Jag läste häromdagen ett mycket tänkvärt inlägg hos Rick Falkvinge (PP) om den digitala bokens frammarsch och framtid. Visst är saker och ting dragna till sin spets, men det finns ändå klart intressanta tankar och argument för att boken i pappersform är på tillbakagång. Åtminstone inom vissa kretsar och tillämpningsområden.
...och till sist, lite konkret politik och Mjölby
Jag läste i kväll i Corren om utbyggnaden av Viringe industriområde i Mjölby, som förväntas få ytterligare ett antal hundra arbetstillfällen tack vare nyetableringar av bland annat Burger King, mAx och ett antal andra företag inom andra branscher. Dessutom är Sharpmans stora nybygge i närheten oerhört intressant och visar prov på invånarnas kreativitet och beslutsamhet. Heja!
I morgon söndag väntar ett styrelsemöte i lokalföreningen där det förhoppningsvis bland annat ska tas fram konkreta förslag på listor till kommun- och landstingsval inför kommande medlemsmöten. Det ska bli riktigt roligt att se!
Allra sist, åter igen ett läsvärt länktips: Den hälsosamme ekonomisten.
Skrämmande beteende av pressekreterare
Hur som helst finns det en del att ta upp och jag inleder med den kvällsläsning som fick mig att snudd på förfasas över vad det är för personer som lyckas nå betydande politiska positioner. Mer konkret handlar det nu om Magnus Ljungkvist, som tydligen arbetar som pressekreterare hos Socialdemokraterna. På Newsmill skriver han en raljerande och horribel "artikel" (eller är det satir?) om Edvard Unsgaards Facebook-kommentar där han berömmer möjligheten att med kort varsel kunna få avföring i trapphuset uppstädat en helgdag.
Till att börja med, visst är det en bra tjänst. Eller, varför skulle det inte vara det? Behöver jag en rörmokare anlitar jag en, behöver jag en läkare ser jag till att gå till en och behöver jag en städare ser jag till att en sådan kommer... Varför det skulle vara negativt får inte Ljungkvist fram, men lyckas visa sina förutfattade meningar och fördomar gång på gång.
- "ett städande proletariat", varför denna nedvärdering av nödvändiga städtjänster?
- "för en billig penning", vad är det som säger att det var billigt?
- "Betalar städföretaget skatt som de ska", vad är det som säger att någon skulle vara ohederlig för att denne har bra service och anställer människor av utländsk härkomst?
- "hade hon arbetstillstånd", varför ens ställa frågan? Vad har det med Unsgaard att göra? Vad har det med sakfrågan att göra?
Nog för att man kan förvänta sig fulknep inom politiken, men när ett sådant här beteende kommer från en pressekreterare i landets största parti blir jag smått mörkrädd. Ska han få ha ett stort inflytande över Sverige? Så f-n heller.
Att sociala medier är viktigt för en politiker kan väl i varje fall knappast ha undgått någon vid det här laget...
Nya ledare efter nyår
Nu till någonting roligare, mina egna alster i Motala & Vadstena Tidning. Den inledande är en globalt inriktad text om klimatförändringar, den andra handlade om direkt nödvändig utbyggnad av bredband på landsbygden och den tredje tog upp det välkomna avskaffandet av könskvoteringen i utbildningsväsendet.
- Var rädd om vår unika planet
- Landsbygdens framtid står på spel
- Positiv särbehandling är negativ
Boken kommer att dö, länge leve boken?
Jag läste häromdagen ett mycket tänkvärt inlägg hos Rick Falkvinge (PP) om den digitala bokens frammarsch och framtid. Visst är saker och ting dragna till sin spets, men det finns ändå klart intressanta tankar och argument för att boken i pappersform är på tillbakagång. Åtminstone inom vissa kretsar och tillämpningsområden.
...och till sist, lite konkret politik och Mjölby
Jag läste i kväll i Corren om utbyggnaden av Viringe industriområde i Mjölby, som förväntas få ytterligare ett antal hundra arbetstillfällen tack vare nyetableringar av bland annat Burger King, mAx och ett antal andra företag inom andra branscher. Dessutom är Sharpmans stora nybygge i närheten oerhört intressant och visar prov på invånarnas kreativitet och beslutsamhet. Heja!
I morgon söndag väntar ett styrelsemöte i lokalföreningen där det förhoppningsvis bland annat ska tas fram konkreta förslag på listor till kommun- och landstingsval inför kommande medlemsmöten. Det ska bli riktigt roligt att se!
Allra sist, åter igen ett läsvärt länktips: Den hälsosamme ekonomisten.
söndag 29 november 2009
Skäms, samhällsfientliga Schweiz
Dagens tragiska folkomröstning i Schweiz kring att förbjuda minareter var i högsta grad ovälkommen. Ännu värre var resultatet...
Vad hände med tolerans, neutralitet, människorätt och andra centrala värderingar som Schweiz åtminstone i min värld har förknippats med? Jag har ärligt talat svårt att finna rätt ord för att beskriva vad jag tycker, det känns bara så illa. Det ska i bli "intressant" (ur en negativ aspekt) att se hur resultatet kommer att följas upp med tanke på till exempel den religionsfrihet som ska råda.
I fredags var det dags för mig att kritisera vårdnadsbidragets införande i Motala (lokal ledare hittas här). Grundtanken må vara fin, men när resultatet slår så väldigt fel som i det här konkreta fallet är det väldigt svårt att motivera åtgärden.
Nu till något betydligt roligare. Under lördagen var jag med fästmö, svärmor och ett gäng till från Tranås Kusksällskap i Stockholm och Globen för att kika på hästar i olika former och shower - i Stockholm International Horse Show. Jag passade så klart på att skicka ackreditera mig och leverera bilder till den bildbyrå jag arbetar för då och då, det var en underbar känsla att få vara så nära händelsernas centrum. Det spelar egentligen ingen större roll vilken idrott det är, närvarokänslan är underbar. Nedan ses dagens höjdpunkt, dressören (eller magikern...) Jean-Francois Pignon som med små gester och direktiv får hästar att göra helt otroliga saker tillsammans och individuellt. Får ni chansen att se honom - ta den! Om ni dessutom har lite förståelse för hur hästar fungerar kommer ni att bli ännu mer imponerande...
För övrigt, att folk orkar bry sig så mycket om Zlatan? Nog för att han är en bra fotbollsspelare, men lite känsla för proportioner kan man väl ändå ha... det är inte direkt så att han är Jesus (apropå religion...) bara för att han lyckas trycka in en boll i ett spanskt fotbollsmål då och då. Jämför det med Pignons konster så står han sig ganska slätt.
Vad hände med tolerans, neutralitet, människorätt och andra centrala värderingar som Schweiz åtminstone i min värld har förknippats med? Jag har ärligt talat svårt att finna rätt ord för att beskriva vad jag tycker, det känns bara så illa. Det ska i bli "intressant" (ur en negativ aspekt) att se hur resultatet kommer att följas upp med tanke på till exempel den religionsfrihet som ska råda.
I fredags var det dags för mig att kritisera vårdnadsbidragets införande i Motala (lokal ledare hittas här). Grundtanken må vara fin, men när resultatet slår så väldigt fel som i det här konkreta fallet är det väldigt svårt att motivera åtgärden.
Nu till något betydligt roligare. Under lördagen var jag med fästmö, svärmor och ett gäng till från Tranås Kusksällskap i Stockholm och Globen för att kika på hästar i olika former och shower - i Stockholm International Horse Show. Jag passade så klart på att skicka ackreditera mig och leverera bilder till den bildbyrå jag arbetar för då och då, det var en underbar känsla att få vara så nära händelsernas centrum. Det spelar egentligen ingen större roll vilken idrott det är, närvarokänslan är underbar. Nedan ses dagens höjdpunkt, dressören (eller magikern...) Jean-Francois Pignon som med små gester och direktiv får hästar att göra helt otroliga saker tillsammans och individuellt. Får ni chansen att se honom - ta den! Om ni dessutom har lite förståelse för hur hästar fungerar kommer ni att bli ännu mer imponerande...
För övrigt, att folk orkar bry sig så mycket om Zlatan? Nog för att han är en bra fotbollsspelare, men lite känsla för proportioner kan man väl ändå ha... det är inte direkt så att han är Jesus (apropå religion...) bara för att han lyckas trycka in en boll i ett spanskt fotbollsmål då och då. Jämför det med Pignons konster så står han sig ganska slätt.
söndag 3 maj 2009
Deklarationen inlämnad
Söndagen har till största delen tillbringats med penna, papper, PDF:er, bokföring, resultatrapport, balansrapport, bokslut och annat roligt. Deklaration med avdrag och massa skatteinbetalning under året. Det är faktiskt roligt att betala skatt, när man får behålla lagom mycket och när verksamheten rullar på som den ska.
Eftermiddagarna under fredag och lördag tillbringades annars på Mantorp Park, där STCC m.fl. drog igång. Skönt väder gav solbränna och relativt stor publik, å jobbets vägnar blev det ett bra reportage till Linköpings-Posten, en såld bild till Aftonbladet och ett gäng bilder levererade till ideella kraften MK Scandia.
Förhoppningsvis kan jag komma iväg till STCC-racet i Göteborg 6 juni också, det var en skön känsla att uppleva allt på så nära håll, även om alla lättklädda damer i tighta kläder och höga, svarta stövlar känns lite... ja... förlegat, kan jag väl lugnt säga utan att ta i. Det är knappast så att de tillför någonting inom motorsporten - det vore roligare att i så fall se kvinnliga framgångar på förarsidan.
I morgon väntar en ny vecka. Godnatt!
Eftermiddagarna under fredag och lördag tillbringades annars på Mantorp Park, där STCC m.fl. drog igång. Skönt väder gav solbränna och relativt stor publik, å jobbets vägnar blev det ett bra reportage till Linköpings-Posten, en såld bild till Aftonbladet och ett gäng bilder levererade till ideella kraften MK Scandia.
Förhoppningsvis kan jag komma iväg till STCC-racet i Göteborg 6 juni också, det var en skön känsla att uppleva allt på så nära håll, även om alla lättklädda damer i tighta kläder och höga, svarta stövlar känns lite... ja... förlegat, kan jag väl lugnt säga utan att ta i. Det är knappast så att de tillför någonting inom motorsporten - det vore roligare att i så fall se kvinnliga framgångar på förarsidan.
I morgon väntar en ny vecka. Godnatt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
