Illegala intrång i IPRED-anda innebär inte IP-uppgifter!

I väntan på att laguppställningarna i kvällens match i Elitserien dyker upp sitter jag och äter min matlåda samtidigt som jag slösurfar lite på olika nyhetssidor. Bland annat noterar jag att Svea hovrätt har kommit med sin dom i IPRED-målet mot E-phone - och med ett korrekt utslag. Kors i taket, undrens tid är inte förbi... ;)

Nävars, så illa är det naturligtvis inte ställt med rättsväsendet, men ändå är det ett mycket välkommet besked som hovrätten lämnar. Den så kallade bevisning som har presenterats håller helt enkelt inte - dessutom är densamma framtagen med illegala metoder: dataintrång.

Det förvånande i negativ väg är ändå att rösterna i hovrätten slutade 2-2, med avgörande utslagsröst åt rätt håll. Två av ledamöterna ansåg alltså att bevisningen höll!? Låt mig klargöra min åsikt - en lösenordsskyddad FTP-server kan rimligtvis inte vara "tillgänglig för allmänheten". Någon rimlig röst däremot?

...tystnad...

Högsta domstolen nästa, något annat är inte rimligt att anta med den här bakgrunden, ett prejudikat vore onekligen nyttigt för rättsväsendet.

Nu har laguppställningarna börjat dyka upp så smått - dags att ta hand om dem och därefter åka till Folkungavallen för cupfinalen i damfotboll mellan Linköpings FC och Umeå IK. Det lär bli kallt, men långkalsongerna är på...

Fint förtroende för flyttad folkpartist

I dag fick jag veta att jag är föreslagen som nionde person på Folkpartiets lista (av totalt 27 på listan) till riksdagsvalet 2010, vilket är "första" mjölbynamn. Det är naturligtvis mycket hedrande och de totalt 24 personer som röstat på mig (varje röstande fick ange fem favoriter totalt) ska ha tack för stödet så här långt!

Att som fullkomlig nykomling (om jag nu gör det på den slutliga listan) på det här sättet kliva in på topp 10-listan, vilket var lite av en drömmålsättning just denna gång, är spännande. Det är ganska precis ett år sedan jag gick med i partiet över huvud taget, då kände jag inte en enda person i lokalavdelningen här i Mjölby eller ens någon aktiv folkpartist i Östergötland. Det är stimulerande att se att man kan komma någonstans med engagemang och vilja. Att jag över huvud taget kandiderar till riksdagen är lite av vår lokale ordförande Magnus Liwings förtjänst, det var han som ställde frågan på ett styrelsemöte för ett tag sedan. Tanken hade i och för sig funnits där, men det var då det blev verklighet.

Jag tror också att min närvaro och framförandet på kandidatmötet i Mjölby gjorde stor skillnad, inte minst bland de övriga i partiet som också förstår sig på landsbygdsfrågor och vet vad det innebär att bo en bit utanför stadsgränserna. Denna fråga står sig bra både på kommunal nivå och på riksplanet, varför jag tror att det bara är positivt att både kandidera till riksdagen och kommunfullmäktige. Att synas i det ena sammanhanget gynnar förhoppningsvis det andra - och i slutändan partiet. Min förhoppning är att vi i länet ska kunna ha två riksdagsledamöter under nästa mandatperiod, varför inte toppnamnen Mathias Sundin (mitt förstaval i övrigt på listan, förutom mig själv) och Karin Granbom Ellison? Om jag själv nu inte lyckas skrälla, det vill säga... ;)

Dags för mer skrivjobb. Back to work...

Grov grävare grundlägger groende grund

Just nu är det full action här hemma. En nästan ledig förmiddag har bland annat tillbringats med att fälla ett par granar och mäta höjdskillnader i slänten där vårt framtida stall förhoppningsvis kommer att stå. Monstermaskinen håller just nu på att arrangera om de stenblock som sprängdes bort i förarbetet till huset.

Att bygga hus (eller snarare gård) är en lång process, men sådana här dagar njuter jag i fulla drag! Att dessutom kunna gå till jobbet efter lunch med ett leende för att jag ser fram emot det arbetet också är bara att tacka för. Det gäller att njuta av livet när man kan.

Åklagare åsamkar åderlåtna åtal, ålägg återhållsamhet!

Namnet "Mikael Hammarstrand" har spritt sig som en löpeld i pressen under det senaste året. Samme man, som är offentlig vice chefsåklagare i Gävle, har lyckats med konststycket att bland annat leverera följande vansinnigheter:

- Åtala dem som tillhandahåller p-piller till ungdomar under 15 år
- Beordra avlivning av en älgkalv som precis räddats
- Tagit en meningslös incident under en hockeymatch till domstol

Allvarligt talat, ni får ursäkta språket, men vad fan är det här? Har inte Hammarstrand något vettigare för sig att syssla med? Uppenbarligen inte, och när nu så är fallet kan han lika gärna tacka för sig och lämna in sin avskedsansökan - "riktiga" brott som på allvar berör vanliga människor verkar inte vara intressanta för denna minst sagt uppmärksamhetssökande (alternativt "mediakåta" om man föredrar det ordet) person. Jag tror knappast att jag är ensam om att vara upprörd över denna åklagares snedvridna prioriteter och de kostnader de medför samhället.

Jag har mycket stor respekt för jurister i allmänhet, men när det gäller Hammarstrand är han undantaget som bekräftar regeln.

Bobbe bakade billiga bulliga bullar

...dock inte bakom brödbutiken, för att travestera på Galenskaparnas Bara Ben.


Det är ju trots allt kanelbullens dag... jag fulade med ett snabbrecept som inte blev helt optimalt (saknade dessutom "vanlig" jäst), men fullt ätbart och underhållande. Det bästa är nog ändå doften som sprider sig, nybakade kanelbullar... yum yum.

Kasst kommenterade kommentarer kanske kunde kritiseras

Inom bloggosfären (ett udda ord...) känns det som att en mer eller mindre allrådande regel är att man som skribent bör besvara de kommentarer man får - åtminstone de flesta. Det verkar i praktiken gälla på låg- och medelintressant nivå, eller vad man ska kalla det, men när det gäller de mer populära bloggarna är svaren många gånger frånvarande trots att inläggens kommentarer i sig är både tänkvärda och välformulerade.

Hur kommer det sig? Beror det på nonchalans eller ren okunskap om värdet i att svara på kommentarer? Tidsbrist? Jag har inget givet svar, men frånvaron motverkar populariteten i negativ riktning. Visst kan det även uppstå diskussioner mellan de olika personer som kommenterar, men om inte bloggaren själv tillför någonting eller visar att hon/han tar del av kommentarer lär det gå utför på sikt.

I kväll är det dags för styrelsemöte i Folkpartiets lokala avdelning, lite om det skriver jag här.

I fredags var jag och fästmön Maria för övrigt ute i skogen så gott som hela dagen, på en närträff i en skogsvårdskurs som vi båda läser just nu. Det är fascinerande att helt plötsligt få en insikt och kunna se skogen och enskilda träd på helt nya sätt. Att bokstavligt talat få sina ögon öppnade på det här sättet är en skön känsla som jag gärna upplever oftare - och många gånger är det tack vare utbildning som de kommer.

I dag har vi shoppat loss ute på CityGross i Mantorp och därefter har jag lagat nio matlådor, hittills. Det kommer nog att bli några fler medan jag väntar på tränarkommentarer till dagens hockeyjobb, de så kallade matchguiderna på Hockeyligan.se. Har jag förresten poängterat att jag har ett jäkligt bra jobb? De senaste två veckorna, då Elitserien har varit igång, har jag sett inte mindre än fem hela matcher i densamma, varav två live, plus två stycken med Mjölby i Division 1 och en match mellan LHC och St Louis Blues.

Ett snitt på 4 matcher per vecka ger i runda slängar 160 matcher per säsong och det är nog inte helt orimligt att hamna där någonstans. Jag vågar nog påstå att jag har en hel del hockeykunskap trots att jag aldrig spelat själv ovanför amatörnivå.

Som avslutning på detta inlägg tänkte jag också länka till de senaste veckornas ledare i MVT:

- Varning för valfläsk, 2 oktober
- Tummen upp för Vadstenas satsning, 25 september

Även det skrivandet är ett mycket givande arbete, kan jag ju också inflika. Det är riktigt skönt att få tycka till ordentligt ibland också...

Tiden tickar taktfast till tomtedagar

Det är fascinerande att kunna stanna upp i vardagen och konstatera att ytterligare en dag, vecka eller månad har passerat. Snart kliver vi in i oktober månad och det är mindre än tre månader kvar till julafton... jag riktigt känner suget efter adventsljusstakar och ljus i mörkret redan nu.

Just nu är det mest jobb, jobb, jobb och lite ideellt engagemang som tar upp min tid, varför bloggandet har blivit lidande. På politikens område händer det ändå en hel del och inte minst Jan Björklund både syns och hörs lite här och där med riktigt bra förslag om företrädelsevis skolan och utbildningsväsendet. Det känns att valrörelsen mer eller mindre har dragit igång redan nu.

Lokalt börjar också förväntningarna byggas upp och internt inom blocken pågår förhandlingar inför de kommande valmanifesten som ligger till grund för kampanjarbetet under 2010. Kompromissandets svåra konst kommer väl till pass för de ansvariga, vill jag lova av de rapporter som kommer - och det är ett positivt tecken, för det vore ganska meningslöst om olika partier var helt eniga. Å andra sidan vill man inte ha för mycket käbbel heller, men så verkar inte fallet vara.

Det ska bli roligt att få vara mer konkret med frågor och åsikter framöver, det kan jag i varje fall lova tills vidare.