Det är intressant att möta reaktioner från människor när jag berättar att jag vill bli eller är på väg att bli politiker "på riktigt". Oftast är det ett positivt intresse som möter mig, samtidigt som folk inte verkar vara särskilt förvånade över mitt engagemang. Det väljer jag att tolka som någonting bra, eftersom jag troligtvis då har gett ett intryck av att bry mig om samhället.
Samtidigt funderar jag då och då vad jag ger mig in på. Jag hoppas att jag kommer att ha många givande och lärorika år framför mig med det politiska engagemanget, men är samtidigt inte naiv. Jag är mycket väl medveten om att det kan ha och att det kommer att ha sina baksidor. Ganska ofta, antagligen.
Mina värsta farhågor handlar nog ändå om smutskastning, som bevisligen förekommer i olika grad. Jag har konstaterat det förut och får tyvärr göra det igen, alltför många gånger handlar blogginlägg, insändare och debattartiklar om hur dålig motståndarsidan är.
Det kan låta fånigt och jag vet att jag inte alltid själv har varit något ideal i den här frågan, men jag försöker hela tiden tänka på hur jag beter mig och vill bli bättre.
Jag har i varje fall gett mig katten på att inte ryckas ner till den låga nivån. Jag tänker tala om vad jag vill, och varför. Jag tänker tala om vad jag inte vill, och varför. Men att kasta skit på andra för deras åsikter är inte det jag vill.
Jag hoppas att jag är stark nog att stå emot. Det lär inte bli lätt, men jag har åtminstone ambitionen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar