I dag har jag tacknämligt nog fått en insändare/debattartikel publicerad i Östgötatidningen. Eftersom den inte finns på nätet (än) så delar jag med mig av den här.
Låt bli min mjölpåse!
Vi som kandiderar till platser i kommunfullmäktige har på Östgötatidningens hemsida fått möjligheten att redovisa för väljarna vad vi tycker och tänker i ett antal frågor.
I skrivande stund är det enbart nio personer, varav fyra från Folkpartiet, som har tagit ställning. Det är på tok för dåligt, men trots det magra antalet svarande finns det slutsatser att dra.
Ett av de påståenden som de svarande har ställts inför lyder: ”Det ska bli lättare att få tillstånd för kameraövervakning”.
Principiellt är jag emot den utökade övervakning som växer fram. Storebrorssamhället i Orwells klassiska ”1984” kommer allt närmare i och med att all vår e-post, alla våra telefonsamtal och mycket av våra rörelser övervakas och registreras. Orubbliga friheter i vårt samhälle är faktiskt hotade i grunden och processen måste stoppas.
Flera ledande politiker inom Socialdemokraterna i Mjölby har svarat att de vill göra det lättare att få tillstånd för kameraövervakning.
”Den som har rent mjöl i påsen har heller inget att dölja” svarar Miko Månsson. ”Har man inget att dölja så är kameraövervakningen trygghetsskapande” svarar Carina Jönsson.
Motiveringarna är skrämmande naiva. Även om jag har ”rent mjöl i påsen” uppskattar jag inte att få minsta rörelse övervakad och registrerad. Jag vill inte få min e-post uppsnappad och mina telefonsamtal registrerade. Jag vill inte godtyckligt fastna på en videofilm när jag tar en promenad. Jag vill inte ha en övervakningskamera i mitt hem, oavsett hur rent mitt mjöl råkar vara.
Vad som är ”rent mjöl” varierar dessutom beroende på vem som har makten. Inställningen som dessa ledande socialdemokrater i Mjölby har är direkt farlig. Om den som har kontrollen har skitiga fingrar finns inget rent mjöl kvar i påsen när den är genomrotad.
Visst kan övervakningskameror fylla ett syfte, men dagens tillståndssystem är tillräckligt tillåtande redan som det är. Dessutom är det förebyggande arbetet så enormt mycket viktigare än kameror för att minska brott och skadegörelse, eftersom kameror tenderar att flytta problemet någon annanstans. Det kan ingen mjölpåse i världen ändra på.
Tobias Josefsson, Folkpartiet i Mjölby
Tredje namn till kommunfullmäktige
Nionde namn till riksdagen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Apropå övervakningskameror. Ser att du tagit bild nedan på pendeltåget. Hur ser du på den typen av fotografering och publicering? Finns där ett uns av samma integritetskränkning som vid övervakningskameror?
SvaraRaderaAnonym: Tack för frågan! Jag brottades faktiskt med just den frågan inför uppladdningen av bilden i fråga, men kom fram till att den låga bildkvaliteten (och lite pålagd "suddighet") gjorde att jag med gott samvete kunde lägga ut den.
SvaraRaderaDet är inte heller rimligt att förutsätta att någon skulle drabbas negativt av en eventuell igenkänning i just denna situation, som inte heller kan kopplas till exakt tid eller exakt plats.
Som fotograf och skribent ställs jag då och då inför liknande problematik och ibland väljer jag aktivt bort bilder. Ett allmänt förbud mot "smygfotografering" och krav på tillstånd för att få använda/publicera bilder är däremot orimligt.
Den stora skillnaden som jag ser det är systematiken. En statlig (eller motsvarande) övervakning går att samordna och analysera på ett helt annat sätt än en enskild individs bilder och iakttagelser. Det är där den stora risken finns.