Sista OS-dagen år 2010 avslutades alltså för svensk del på nästan bästa tänkbara sätt - brons för Johan Olsson på femmilen! Imponerande - betänk också att killen fälldes i en kurva halvvägs in i loppet och fick slita enormt under loppet. Imponerande. Johan kan nu åka hem med ett OS-guld och två OS-brons i bagaget. Hans idrottskarriär är därmed redan en succé.
Men, allvarligt talat, femmil på stora mästerskap är inget vidare i den nuvarande formen. Så gott som alltid (även statistiskt sett, inte bara känslomässigt) är det en enda lång väntan på en slutspurt. Jag trodde att sprintdistanserna var till för att testa spurtkunskaperna... Individuell start åt folket!
I skrivande stund ligger jag och kikar på den efterlängtade finalen i ishockey mellan Kanada och USA. Let's go!
PS. Nej, jag har inte missat de hemska scener som Chile och relaterade länder har drabbats av efter jordbävning och efterskalv. Jag vet bara inte vad jag ska skriva om det - det är så långt bort, men ändå så nära, och hemskt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar