Liberalism

Jag tänker framöver försöka att i denna blogg aktivt redovisa mina åsikter i ett antal stora politiska områden, eftersom kandidater/politiker alltför sällan verkligen har eller tar sig tid att redovisa vad de vill.

Smutskastning är en lätt konst och glåpord är lätta att haspla ur sig, men genomtänkta och underbyggda egna åsikter är betydligt svårare att lägga fram. De sistnämnda får inte heller lika mycket uppmärksamhet i varken gammelmedia eller nymedia, men det är något som förhoppningsvis kan arbetas bort med tiden.

Det behövs ett mer positivt tänkande, ett skapande, en kreativ atmosfär. Vackra ord, men med en sådan grundsyn åstadkommer man också mer positiva saker. Det måste väl ändå vara en logisk grundinställning för en person som strävar efter att få påverka?

I detta "första" inlägg tar jag upp stommen i min ideologiska grundsyn.

Varför just Folkpartiet?
Den frågan får jag inte helt sällan i samband med att jag berättar att jag har börjat engagera mig politiskt. Svaret är ganska enkelt - för att Folkpartiet ligger närmast mina egna värderingar och min människosyn.

Jag tror i korta drag på människans egen kraft och dess rätt att bestämma över sitt eget liv. Det finns en otrolig styrka i enskilda individer, en styrka som dessutom kan bli ännu mer fruktsam om individerna sätter sig samman i rätt sorts grupper.

Detaljstyrning och likriktning är i grund och botten hämmande för individens möjlighet att nå sin potential. Individer är just individer och bör därför betraktas som individer - inte i första hand som ett kollektiv av individer med liknande egenskaper.

Människors lika värde och rätt till att utnyttja just sina egna förmågor är centrala för mig. Alla har sin unika begåvning och bör om möjligt få chansen att utvecklas utifrån dem, oavsett om de till exempel skulle vara praktiska eller teoretiska.

Socialliberalism
Men, alla är inte lika lyckligt lottade och behöver då och då stöttning eller hjälp på olika sätt i livet. Alla är inte alltid förmögna att ta avgörande beslut för sitt eget liv, av olika anledningar. Individer är dessutom så gott som alltid beroende av andra individer för att må bra. En central del i min bild av liberalismen är bland annat därför solidaritet med andra människor i samhället.

En individs frihet får inte heller uppnås på bekostnad av andras frihet. En enskild individs välstånd kan alltså inte försvaras om det uppkommer av förtryck av andra individer.

Individens styrka i kombination med solidaritetstanken är det som får mig att kalla mig socialliberal.

Pragmatism
Rent praktiskt är det i vårt samhälle tvunget att rucka lite på vissa exakta formuleringar och tankar. Ur ett pragmatiskt perspektiv är det inte möjligt att stenhårt hålla fast vid det som verkar vara "ideologiskt korrekt" i alla lägen, men dessa tankar ovan är grunden till varför jag tycker som jag gör i olika frågor.

Jag är för övrigt också en (i dagsläget inte särskilt aktiv) medlem av nätverket Liberati, som består av just pragmatiska liberaler. När det gäller mina egna åsikter går det säkerligen att hitta till synes "ologiska" avvikelser i vissa sammanhang, men även där finns det i så fall en anledning till det.

Liberalismen är för övrigt i mina ögon en ideologi där det inte finns något absolut mål. Tvärtom står liberalismen för en världsbild som hela tiden utvecklas och förnyas utifrån människornas egen drivkraft. En åtgärd som i ett visst sammanhang inte är rättfärdigat kan i ett annat sammanhang vara exakt det som behövs för att uppnå rätt effekter.

...och sedan då?
Det här var alltså ett försök att förklara var jag står på ett ideologiskt plan. Jag återkommer till mer konkreta frågor framöver.