Irrationella incitament

I kväll har jag efter en lång arbetsdag fått chansen att pusta ut lite. Även om jobbet är stimulerande och jag är j-vligt privilegierad som får pyssla med det jag gör behövs det lite lugn och ro ibland också. Jag är fysiskt och psykiskt matt, på ett ganska behagligt sätt.

Men, jag vill också passa på att blogga. De senaste dagarna har kraften och lusten till att dela med mig av mina tankar här ökat allt mer och jag tänkte ta upp några stora, politiska händelser.

Oppositionens budget
I måndags presenterade den grönröda oppositionen sina konkreta tankar om finansiering av både det ena och det andra. Som nationalekonom tycker jag att det är intressant att studera hur man använder det som kallas "incitament", det vill säga att styra människornas drivkrafter. Helst med morötter, inte förbud.

Budgeten i fråga har tydliga exempel. Skatten på både alkohol och tobak höjs en hel del, vilket logiskt sett borde sägas signalera att "det är dåligt" samtidigt som det blir dyrare (inte förbjuds). Även bensinskatten höjs, och visst är bränsleförbrukningen i sig ett problem som man kan förstå viljan att beskatta. Så långt rimliga ageranden.

Men sedan kommer mer underliga initiativ. Att drastiskt höja arbetsgivaravgiften för anställda ungdomar skulle på motsvarande sätt signalera att ungdomar inte bör vara attraktiva att anställa. En ny "miljöskatt" (eh...) på vattenkraft signalerar att vattenkraften är felaktig. Eller, hur ska man tolka det? Återinförd fastighetsskatt som tvingar folk att flytta från sina hem, hur ska vi tolka det? Eller visst ja, miljöpartiets "ekonomiska talesman" (eh...) tycker att man gott och väl kan ta lån på huset för att betala sin fastighetsskatt...

Generellt höjda skatter, återinförd förmögenhetsskatt och ökat regelkrångel motverkar företagande, investeringar och konsumtion. Ska man tolka det som att oppositionen vill motverka konjunkturuppgången? RUT-avdraget ska avskaffas, medan ROT-avdraget ska utökas. Ska man tolka det som att kvinnliga branscher är onda och manliga branscher är goda? Ska man tolka det som att jämställdheten bör motverkas och att det är bra att tusentals jobb försvinner?

Inte världens undergång...
Naturligtvis är frågorna ovan rejält tillspetsade. Ärligt talat är den presenterade budgeten inte världens undergång, som en del bloggare och tyckare kan ge sken av. Vi pratar om Sverige och svenskar, det är inte direkt så att de nu vill förbjuda företagande och återinföra kommunistiska femårsplaner. Faktiskt inte. Inte ens Lars Ohly är så galen.

Samtidigt är det nog ganska beklämmande för till exempel en socialdemokratisk väljare att se budgeten. 95 procent av den borgerliga alliansregeringens skattesänkningar får vara kvar, även om de grönröda tar makten i höst! Ska man tolka det som att de där hemska skattesänkningarna egentligen var ganska bra?

Som sagt, den presenterade budgeten inte världens undergång. Långt ifrån. Men den är inte vad Sverige behöver. Den är ekonomiskt sett motsägelsefull och kontraproduktiv.

Grönröd opposition är däremot precis vad Sverige behöver, i minst fyra år till. En kompetent avstavare behövs också i dess stab, "Bli röd grön val arbetare" läste jag i en "kontaktannons" häromdagen... Jag vet att det är löjligt, men jag stör mig på språkliga fel.

Socialdemokraterna i Linköping står för övrigt bakom artisten Mikael Wiehe, som under första maj sjöng om att hugga huvudet av sina politiska motståndare - och annan idioti (Corren) om till exempel styckning. Är det den nivån vi vill ha på ett "statsbärande parti"?

Mer läsning hos SvD, DN, Liberati, Seved Monke och säkerligen många, många fler...

Glädjande opinionssiffror
Även om jag som vanligt håller mig skeptisk till alla opinionsmätningar till höger och vänster är det intressant att se trender och svängningar. Enligt Expressen är nu Alliansen, efter första maj-tågen och presentationen av oppositionens budget, rättmätigt förbi oppositionen (Per Pettersson analyserar). Vi får se om det håller i sig, men det är ungefär som vanligt. Det är lätt att gnälla, men svårare att prestera själv.

För Folkpartiets del var siffrorna nu över nio procent och i mina ögon ska vi åtminstone ha tvåsiffrigt resultat i riksdagsvalet 2010. Ännu mer lokalt. Precis som i Storbritannien blåser liberala framgångsvindar och när människor förhoppningsvis förstår vad vi verkligen står för kommer vi att få större inflytande.

Jag förstår samtidigt att Miljöpartiet backar avsevärt. Om jag hade varit en väljare med sympatier för dem hade i varje fall jag varit väldigt besviken. De konsekventa logiska grundtankarna om den gröna skatteväxlingen med höjda skatter på utsläpp och dumheter kombinerat med sänkta skatter på arbete och nyttigheter har mer eller mindre försvunnit helt.

Maria Wetterstrand må vara hur bra som helst som språkrör, jag imponeras ofta av henne, men hon får inte igenom sin politik när hon måste tampas med Ohly och Sahlin. Maria, ta ditt förnuft till fånga. Jag tror säkerligen att Alliansen är bättre för Miljöpartiets politik, åtminstone på sikt. I Östergötland har vi "Nystart Motala" som ett bra samarbetsexempel. Maria borde släppa prestigen och ta en funderare på "Nystart Sverige" tillsammans med Alliansen, det skulle vara oerhört mycket mer produktivt.

Over and out!