Pappa.

För ganska precis en vecka sedan tittade min son ut i världen. Efter några dagar av extra trygghet på BB i Linköping kom arbetsnamn Pytte och min fru Maria hem, och nu tillbringar vi mycket tid tillsammans och lär känna varandra i våra nya liv.

Pytte har dessutom fått ett namn: Tibbe. Enligt SCB är det ett ovanligt, men inte unikt namn. Den som undrar var det kommer ifrån kan få sitt lystmäte nu - vi tyckte plojnamnet Tiburtius var långt och knasigt, men ur det utvecklades Tibbe... Dessutom är det ju ganska likt "Tobbe" och har i:et från Maria.

Det finns mycket att fundera kring sådana här dagar. I dag kom ett gäng papper på posten. Tibbe ska:
- Välja vårdcentral hos Landstinget i Östergötland.
- Få sitt namn registrerat hos Skatteverket.
- Försäkras i ett av föräldrarna valt försäkringsbolag.
- Få barnbidrag från Försäkringskassan.

Jämställdhet i Sverige
Det sistnämnda brevet kom till både moder och fader, men svensk lag har som standard att modern får barnbidraget om inget annat blir överenskommet. Det känns inte helt ologiskt, samtidigt som det inte känns helt logiskt. Vårdnad och ekonomi är knepiga saker, inte minst när det gäller problematiska förhållanden.

Tack och lov slipper Tibbe sådant från start, men andra barn är inte lika lyckligt lottade. Inte heller fäder, som tyvärr får bli lidande många gånger. Barnets bästa ska självfallet alltid sättas i centrum, och det innebär också att båda föräldrarna bör vara så delaktiga som det går. Jag ska inte gå in på det i detalj här, men en manlig vän i partiet har bekymmer av det här slaget, att han trots både socialtjänstens regler och domstolsbeslut inte får träffa sin dotter. Det är en skam för Sverige att det kan fungera så i dag, oavsett vilken förälder som trilskas.

Apropå föräldrar, barn och skola - läs mitt inlägg i Folkpartiets Mjölbyblogg om rödgröna vindflöjlar utan fäste.

...och till sist...
Apropå absolut ingenting, vart har Piratpartiet tagit vägen? Det slog mig nu att jag inte sett, hört eller läst något på länge. Trist.