Julskinkan är hotad, åtminstone den svenska. Tråkigt nog verkar inte svenskarna inse att det krävs köp av svenskt griskött året runt för att den stora högtiden julen ska bjuda på "svenskodlad" skinka. Personligen köper jag i 95% av fallen svenskt kött, och gör det med glädje. Ibland ekologiskt. Jag skulle vilja kunna unna mig mer av den varan, eller för den delen närproducerat.
Håkan Juholt då? Nej, inte apropå kött, utan apropå rubriken. Tja, vad ska man säga... frasen "Han kunde Juholt sig till sanningen" fick i varje fall mig att dra på smilbanden. Jag tilltalas inte av honom som partiledare över huvud taget, han är mest trist och vägrar mer eller mindre konsekvent att svara på konkreta frågor. Det gäller förvisso fler politiker på olika nivåer, men det gör inte saken bättre.
Förundersökningen om brott i samband med det för höga bostadsbidraget lär garanterat läggas ner inom kort, allt annat verkar orimligt. Det betyder dock inte att Juholt är utan ansvar. Att någonting inte är brottsligt innebär inte att det inte kan vara omoraliskt.
Sydsvenskan skriver om att reglerna varit otydliga, men jag instämmer inte. För Riksdagens lägenheter gäller:
- Ingen annan än riksdagsledamoten får bo i lägenheten.
- Endast familjemedlemmar får tillfälligt sova över i lägenheten.
- Den som sover över måste betala en avgift för varje natt man väljer att stanna.
Är det då inte fullt rimligt att motsvarande tankesätt ska gälla även för den som väljer en egen lägenhet, som det ges bidrag för? Jo, visst tusan är det så. Sunt förnuft.
Inget säger att man inte får ha någon annan boende där, inte heller att riksdagsledamoten måste dela sina kostnader med sin eventuella sambo.– Däremot är det underförstått att vi bara betalar ut ledamotens kostnad, säger Marianne Bjernbäck, enhetschef på riksdagens ledamotsservice.
Precis, 'nuff said. Underförstått. Rimligt. Logiskt. Historien om det för höga arvodet för en resa till Ukraina spär på skepsisen. Var det nöje eller arbete, och hur lång var resan egentligen? Det är illa för en nybliven partiledare när det inom dennes eget parti höjs röster om avgång, så här tätt inpå tillträdandet. Det finns visst folk med sunt förnuft inom Socialdemokraterna också...
För en gångs skull är jag nog manad att instämma i uttalanden som "hade det varit en kvinna hade hon fått gå". Fråga Mona Sahlin. Tobleronen förefaller vara en skitsak i ett sammanhang med hundratusentals kronor för mycket i bidrag. Till en person med sexsiffrig lön, i månaden.
Jag tittade för övrigt lite på partiledardebatten i förmiddags och slogs av att jag nog aldrig har sett Fredrik Reinfeldt så engagerad i talarstolen. Lars Ohly pratade om "högröd i ansiktet", och till viss del stämde det. Det var riktigt uppfriskande att se inlevelsen för en gångs skull. Juholt var också engagerad, men sannolikt av andra anledningar. Därtill var han nödd och tvungen.
Nåväl, dags att avsluta inlägget, och göra det kring ordet junior. Vi får se vad som tittar ut inom kort, för det verkar närma sig den magiska tidpunkten då jag kommer att bli pappa för första gången. Gissa om det är nervöst...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar