lördag 29 september 2012

Ode till katten

I torsdags var det dags att ta farväl av en mycket kär vän och familjemedlem, närmare bestämt den individ som jag i mitt vuxna liv har bott längst tid tillsammans med.


Tänk så tomt det kan vara,
trots att det var ett djur, "bara".
En kärlek stärkt under tio år,
resulterar nu i mången tår.
Trots att du till sista vilan gått,
kommer mitt liv alltid att vara grått.

Tack för allt, Lilla F.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar