fredag 21 oktober 2011

Pappa.

För ganska precis en vecka sedan tittade min son ut i världen. Efter några dagar av extra trygghet på BB i Linköping kom arbetsnamn Pytte och min fru Maria hem, och nu tillbringar vi mycket tid tillsammans och lär känna varandra i våra nya liv.

Pytte har dessutom fått ett namn: Tibbe. Enligt SCB är det ett ovanligt, men inte unikt namn. Den som undrar var det kommer ifrån kan få sitt lystmäte nu - vi tyckte plojnamnet Tiburtius var långt och knasigt, men ur det utvecklades Tibbe... Dessutom är det ju ganska likt "Tobbe" och har i:et från Maria.

Det finns mycket att fundera kring sådana här dagar. I dag kom ett gäng papper på posten. Tibbe ska:
- Välja vårdcentral hos Landstinget i Östergötland.
- Få sitt namn registrerat hos Skatteverket.
- Försäkras i ett av föräldrarna valt försäkringsbolag.
- Få barnbidrag från Försäkringskassan.

Jämställdhet i Sverige
Det sistnämnda brevet kom till både moder och fader, men svensk lag har som standard att modern får barnbidraget om inget annat blir överenskommet. Det känns inte helt ologiskt, samtidigt som det inte känns helt logiskt. Vårdnad och ekonomi är knepiga saker, inte minst när det gäller problematiska förhållanden.

Tack och lov slipper Tibbe sådant från start, men andra barn är inte lika lyckligt lottade. Inte heller fäder, som tyvärr får bli lidande många gånger. Barnets bästa ska självfallet alltid sättas i centrum, och det innebär också att båda föräldrarna bör vara så delaktiga som det går. Jag ska inte gå in på det i detalj här, men en manlig vän i partiet har bekymmer av det här slaget, att han trots både socialtjänstens regler och domstolsbeslut inte får träffa sin dotter. Det är en skam för Sverige att det kan fungera så i dag, oavsett vilken förälder som trilskas.

Apropå föräldrar, barn och skola - läs mitt inlägg i Folkpartiets Mjölbyblogg om rödgröna vindflöjlar utan fäste.

...och till sist...
Apropå absolut ingenting, vart har Piratpartiet tagit vägen? Det slog mig nu att jag inte sett, hört eller läst något på länge. Trist.

onsdag 12 oktober 2011

Hotad julskinka, ljugande (?) Juholt och annalkande junior

Det är bara drygt två månader kvar till julafton. Smaka på den. Det blir allt mörkare, men snart är det dags att börja fnula på adventsljusstakar, stjärnor och annat mysigt som hör till.

Julskinkan är hotad, åtminstone den svenska. Tråkigt nog verkar inte svenskarna inse att det krävs köp av svenskt griskött året runt för att den stora högtiden julen ska bjuda på "svenskodlad" skinka. Personligen köper jag i 95% av fallen svenskt kött, och gör det med glädje. Ibland ekologiskt. Jag skulle vilja kunna unna mig mer av den varan, eller för den delen närproducerat.

Håkan Juholt då? Nej, inte apropå kött, utan apropå rubriken. Tja, vad ska man säga... frasen "Han kunde Juholt sig till sanningen" fick i varje fall mig att dra på smilbanden. Jag tilltalas inte av honom som partiledare över huvud taget, han är mest trist och vägrar mer eller mindre konsekvent att svara på konkreta frågor. Det gäller förvisso fler politiker på olika nivåer, men det gör inte saken bättre.

Förundersökningen om brott i samband med det för höga bostadsbidraget lär garanterat läggas ner inom kort, allt annat verkar orimligt. Det betyder dock inte att Juholt är utan ansvar. Att någonting inte är brottsligt innebär inte att det inte kan vara omoraliskt.

Sydsvenskan skriver om att reglerna varit otydliga, men jag instämmer inte. För Riksdagens lägenheter gäller:
- Ingen annan än riksdagsledamoten får bo i lägenheten.
- Endast familjemedlemmar får tillfälligt sova över i lägenheten.
- Den som sover över måste betala en avgift för varje natt man väljer att stanna.

Är det då inte fullt rimligt att motsvarande tankesätt ska gälla även för den som väljer en egen lägenhet, som det ges bidrag för? Jo, visst tusan är det så. Sunt förnuft.
Inget säger att man inte får ha någon annan boende där, inte heller att riksdagsledamoten måste dela sina kostnader med sin eventuella sambo.
– Däremot är det underförstått att vi bara betalar ut ledamotens kostnad, säger Marianne Bjernbäck, enhetschef på riksdagens ledamotsservice.

Precis, 'nuff said. Underförstått. Rimligt. Logiskt. Historien om det för höga arvodet för en resa till Ukraina spär på skepsisen. Var det nöje eller arbete, och hur lång var resan egentligen? Det är illa för en nybliven partiledare när det inom dennes eget parti höjs röster om avgång, så här tätt inpå tillträdandet. Det finns visst folk med sunt förnuft inom Socialdemokraterna också...

För en gångs skull är jag nog manad att instämma i uttalanden som "hade det varit en kvinna hade hon fått gå". Fråga Mona Sahlin. Tobleronen förefaller vara en skitsak i ett sammanhang med hundratusentals kronor för mycket i bidrag. Till en person med sexsiffrig lön, i månaden.

Jag tittade för övrigt lite på partiledardebatten i förmiddags och slogs av att jag nog aldrig har sett Fredrik Reinfeldt så engagerad i talarstolen. Lars Ohly pratade om "högröd i ansiktet", och till viss del stämde det. Det var riktigt uppfriskande att se inlevelsen för en gångs skull. Juholt var också engagerad, men sannolikt av andra anledningar. Därtill var han nödd och tvungen.

Nåväl, dags att avsluta inlägget, och göra det kring ordet junior. Vi får se vad som tittar ut inom kort, för det verkar närma sig den magiska tidpunkten då jag kommer att bli pappa för första gången. Gissa om det är nervöst...